Och så sitter jag här till slut, för att sjunga sociala mediers lov jag med. För annat kan jag inte göra.
Inledningsvis var jag skeptisk till uppståndelsen kring sociala medier. ”Jaja, det är chatt blandat med blogg som kan spridas enkelt – what’s the big deal?” tänkte jag. Lite Kejsarens nya kläder, helt enkelt.
Själv var jag med före ICQ (Aftonbladet chatt var min första kontakt med sociala webben) och tyckte mig veta det mesta om det där med att ha vänner online. Rentav träffade jag ju Sofia, min fru sedan ett år som väntar mitt andra barn. Vi firar elva år tillsammans i år, förresten. Men det här innebar inte att jag fattat grejen med de sociala medierna av i dag.
Nå, Twitter. Vad är det egentligen för vits med att basunera ut statusuppdateringar till människor man inte känner? Facebook är ju en annan grej, där folk du känner på riktigt gärna (nåja) vill veta om du bakat bullar eller krattat löv. Det var ungefär så jag resonerade när jag skaffade Twitter till företaget. ”Det skadar ju inte att spamma lite om företaget. Vi får säkert lite rating av Google i bästa fall” gick tankegången.
Sagt och gjort. Det blev en del ”Är ute och filmar”, ”Är i Falun och filmar”, ”Presenterar hemsida för kund”. Var på väg att lägga ner när jag upptäckte att de jag följde hade en del återkommande begrepp och förkortningar för sig. RT, DM med mera och så dessa hashtags. Jag blev irriterad över att inte förstå kontexten, vilket triggade mig till att testa hur det där fungerade. Och innan jag visste ordet av satt jag där… och kommunicerade.
För det är kommunikationen som är grejen. Verkligen. Att få respons på ett meddelande, som utvecklas till en diskussion där flera andra personer hoppar med utan att be om lov – är fantastiskt. Att se hur ett välformulerat tweet skickas vidare av flera personer som en badboll ovanpå ett folkhav, för att nå fram till rätt person och ge respons och nya oanade samarbeten, förhållanden och vänner för livet – magi.
Jag är klart fascinerad. Men det var inte självklart att jag skulle bli.
Och ja, det finns mer än Twitter. Men enligt mig är det Twitter som är den viktigaste tjänsten. Tillsammans med Facebook utgör den en sorts nav kring vilket de övriga widgetarna och apparna snurrar. Twitter kan tyckas banal och därmed poänglös till en början, men känslan av att få en formulering retweetad och retweetad några gånger om är rätt fantastisk.
De sociala medierna är förstås bra även till ren bevakning. Här dimper det mesta in som du annars måste korsläsa tidningar och RSS-feeds för att ha koll på. Ofta med någon personlig kommentar eller länk till någons blogg. Ett kritiskt öga krävs, och det är en del av grejen – maten är inte färdigtuggad.