En gång som barn, en gång som far och en gång som farfar. Barndomen tre gånger om.

Jag smög in i badrummet och kastade en plastfigur i vattnet till mina barn, för att sedan kvickt tassa därifrån med ett stort flin. Ett flin som i och för sig försvann när jag tacklade in i dörrkarmen och gjorde illa mig (gubbvarning på det). Men det där med att göra något i smyg, för att få en ”vad var det där?!”-reaktion – det älskade jag som liten också.

Som pappa upplever jag barndomen på nytt. Med erfarenheter jag inte hade som barn, men ändå – jag glömmer nästan bort att vara vuxen. Hos min pappa ser jag att liknande egenskaper vaknar, när han är med sina barnbarn. Ja, och hos andra äldre män och kvinnor. De blir alla barn när de träffar barn, och vi i mellanåldern med.

När mina barn slutar vara barn kommer jag kanske också att sluta vara barn för ett tag. För att sedan åter vakna ur slummern när/om mina barn får egna barn.

Livet är en spiral. Många åker tre varv. En gång som barn, en gång med barn och en gång med barnbarn.

dan