Jag reste mig från stolen och tänkte ”Nej, så här kan vi inte ha det tamejfan”, och så tog jag en promenad som jag inte hade tid med. Och kom på en idé till en kund helt oplanerat.
”Gilla läget”. Smaka på det. Vedervärdigt. För mig handlar uttrycket om att förminska sig, att nöja sig med mindre och att bita ihop över tuggan med barkbröd. Om jag inte minns fel var ”Gilla läget” Smedjebackens (en kommun i Dalarna) slogan för några år sedan. Eller också är det förtal – vilket vi får hoppas.
Jag har inget emot att uthärda. Allt som oftast gör jag saker som är plågsamma på något sätt, för att växa som person eller för att helt enkelt påminna mig själv om att jag borde vara tacksam över det jag har och det liv jag lever. Piska vekheten ur fläsket. Exempelvis prata oförberedd inför folk, ta en promenad i isande regn eller medvetet göra något som ställer till det för mig själv – ge mig själv en utmaning.
Något jag vägrar att ställa upp på är att kompromissa kring vilket liv jag ska leva. Det är precis därför som jag flyttade ut på vischan. Det hade säkert varit förnuftigare och karriärmässigt smartare att vara stadsbo, inte minst i ”min” bransch. Men jag värderar livskvalitet högre än smarta val. En av anledningarna till att jag startade företag var faktiskt att slippa gå upp tidigt.
Så nej, jag gillar inte läget speciellt ofta. I själva verket är jag väldigt petig med välbefinnandet. Som i dag, när jag hellre ville ta en promenad än att sitta och nöta med en webbplats.
Jag: ”Men du har inte tid”.
Jag: ”Om jag inte har tid att ta en promenad när jag vill har jag inte det jobb jag vill, och lever inte det liv jag vill. Alltså måste jag byta jobb.”
Jag: ”Eller så kan du gå ut och gå istället för att vara emo.”
Jag: gick ut och gick