Det finns ett mentalt läge, ett tillstånd, där sinnet befinner sig i frihet. Där ord, ramsor, bilder och melodier samsas i kaotisk synergi. För mig representerar det en lustfylld lekpark utan regler, där vår tråkiga ansvarsfyllda värld bleknar bort som en liten tuss.
En gång: Vaken från en tupplur är jag för en stund fullständigt medveten om hur det är att vara av trä. Det är något med käkarna, med munrörelserna. Eller kanske spänningen i dem i kombination med det yrvakna tillståndet.
En annan gång: Strax efter sömnen hörs en loopad röst i det inre, som skrålar ett mansnamn och förkortningen ”FE9” om, och om, igen. Ett kugghjul av plast snurrar. En man sitter fastkilad i det enda läge där han inte kläms fast mot maskinen, medan kugghjulet sätter fart. Läget kallas, inte förvånande, för FE9. Det är rimligt på ett orimligt sätt.
En tredje gång: Dagsresterna loopas. Min personlighetstyp INFJ läses upp, läses upp, läses upp. Förankras i kroppen. Kan inte somna. Somna. Somna. Somna.
Dörren öppnas även vid meditation. Jag har lärt mig att röra på ögonlocken på precis rätt sätt, för att stänga av det inre babblet. Börja höra, se och känna det som inte kan beskrivas. Sakerna som händer när iakttagelseförmågan och ordmaskinen är avstängda.
När viljan uppstår går det att spela med, styra och ändra skeenden. Dra ut på det underbara, eller loopa det olidliga för att pinan på något vis är intressant. Här uppstår många av de bästa idéerna. Musiken ligger nära till hands, då jag alltid har sett skapandet av musik som samverkande av krafter som kämpar med eller mot varandra. I detta finns även en symbolik som kan bli texter, eller filmmanus. Rytm, loopar, melodier, märkliga ord och förvridna ansikten.