Jag satt och var matt, efter ångestfylld natt. Framför skärmen och datorn med fnatt.
Jag var lack,, över saker som sprack. Över saker som sägs, inte görs, ack ack ack.
Stirrade surt på en plan som liknar fan. Förra månaden var den precis likadan.
Men jag tänkte som så, jag kan ju det å , att nu jävlar ska jag gå.
Reste mig upp, likt en erigerad tupp, och gick ut innan jag fick krupp.
Med våld i sinne, fadäser i minne, likt en otuktad kraft – jag kunde ej längre vara inne.
Ut ut ut, nu får det vara slut, och i mitt inre luktar det krut.
I skogens bo, där fick jag ro. Humöret blev glatt, kan du tro.
Inspirationens ljus, vid forsens brus. Tur att jag lämnade mitt hus.
Hemåt gick, med solsken i blick. Livsglädjen återfick.