Pessimism vid första ögonkastet

Jag älskar att upptäcka fel hos mig själv. Nu har jag hittat något nytt, ganska grundläggande, att jobba på. Just den här bristen är jag nog inte ensam om.

Vad är det första du tänker när du ser en människa, ett hus, en bil eller rentav en hund? Vilken är den första reaktion du får när du läser en artikel, kollar en Facebook-status eller tjuvlyssnar på en okänd person i mataffären?

Jag hade en misstanke om mig själv, och därför gjorde jag ett test. Jag lade märke till mina egna reaktioner under en dag, utan att försöka korrigera. Bara notera.

Det var inga smickrande reaktioner. “Oj, hur ser hon ut?”, “Hur lät hans röst?”, “Tur att man inte bor som dom”, “Hur hanterar personen sitt barn?”. Ja, det var några exempel. Idel pessimistiska, dömande och jämförande tankar. Och då har jag ändå jobbat ganska mycket med att rensa mig själv från puckad vardagsegoism.

Var fan kommer denna pessimism i från?

Sekunden efter dessa tankar dyker den stora mentala tvättsvampen upp. Det kommer rätt snabba stoppsignaler om vad jag inte borde tycka, och det är ju intressant i sig att fundera över var de kommer i från. Jag pratar alltså om korrigering efter min egen personliga moral – inför mig själv, och inte om hur jag outar mina åsikter inför andra.

Jag tänkte en del tankar att vara stolt över också. Spontanpositiva och vänliga, men de var faktiskt i minoritet.

Min tanke efter detta korta lilla experiment är: hur skulle mitt liv vara om min förstareaktion alltid var optimistisk, kärleksfull, vänlig och förlåtande? Ja, troligen skulle jag vara mindre benägen att gnissla tänder över den långsamma tanten i Konsum-kön, över “den förbannade jävla gubbjäveln som inte borde ha körkort” eftersom han körde 80 istället för 90, över lunchsällskapet som smaskar och pratar med mat i mun, över det oanmälda besöket från släktingen, över människor som stör min planering generellt.

Jag skulle nog rentav bli en trevligare person. Och därmed få mer trevlighet tillbaka. Och må bättre. Det i sig vore medicin, för en gammal misantrop som håller på att blomma ut – inifrån och ut.

Våga vara mindre dömande. Det ska jag försöka med.

Trevlig sommar!

Disclaimer: Inga droger togs i samband med skrivandet av detta blogginlägg.
Disclaimer 2: Och jag är inte ironisk.