Om du känner dess sanna namn, kan du få det att försvinna. Det är en av de viktigaste lärdomarna jag har fått från ett datorspel. Det här gäller framförallt mentala genvägar, som vi människor gärna tar. Så kallade kognitiv bias.

Bakgrunden

Rollspels-datorspelet Neverwinter Nights följdes upp av två expansioner, fortsättningar med olika äventyr: Shadows Of Undrentide och Hordes Of The Underdark. I den senare går storyn, i stora drag, ut på att besegra den onde Mephistopheles. Det sker inte med fysisk kraft eller magi, då demonen är alltför mäktig för detta. Jag kommer till detta.

Neverwinter Nights har en genomtänkt och bra story i de flesta officiella äventyr, och så även i Hordes Of The Underdark. Istället för att det handlar om rakt på action, är det ofta en dold och oväntad story. I fallet med Mephistopheles är upplösningen något oväntad, och för mig, som språknörd och mystikdiggare, gav den många sköna rysningar längs ryggraden.

Demonherren besegrades varken med magi eller stål, utan med ord. Genom att leta på en mystisk kvinna vid namn Knower Of Places, fick jag tag på platsen där hennes syster, Knower Of Names, höll till. Av Knower Of Names fick jag reda på Mephistopheles sanna namn, och genom kunskapen om namnet kunde jag ta full kontroll över demonen. I slutstriden, som inte blev av, kallade jag honom vid det sanna namnet och befallde honom att dö. Han dog, jag vann och världen var räddad.

Ordmagi

Det där med att det sanna namnet bar jag med mig. Det var något som berörde på djupet, speciellt då jag redan var intresserad av betydelselära/semantik. Språk är makt, och ord är nycklar till vårt tänkande. Det var väldigt lockande att tänka sig att den som känner någons sanna namn, också äger makten över personen. Jämför exempelvis med vardagssituationer där någon vältalig kan övertyga andra, duktiga säljare till exempel. Ord är fördomar, sade någon filosof. Och visst är de ofta generaliseringar, men samtidigt är ord magi. Det går att framföra budskap och lära ut till andra människor, vilket kan rubba deras värld. Det är mäktigt.

Kognitiv bias

Senare, flera år senare, lyssnade jag på en podcast av och med den briljante Tim Ferriss. Han intervjuade en framgångsrik investerare med rymdintresse, och de berörde kognitiv bias. Herrarna diskuterade bland annat hur vi människor ofta begår misstaget att fortsatta med något, av enda anledningen att vi redan har lagt en massa tid på det, även om allt pekar på att vi borde stanna innan vi slösar ännu mer tid. Ett annat exempel är tennishallsexemplet, där Tim berättade om två män som hade bokat den bästa tennishallen av två (som dessutom är svår att boka in). När de kom på plats var vädret optimalt för utetennis, men herrarna valde ändå att spela inomhus. De hade ju bokat den svårbokade hallen. Båda dessa är exempel på kognitiva biaser.

Tim Ferriss berättade att det finns en lista på nätet, där en mängd kognitiva biaser listas. Kolla här får du se. Det intressanta med dessa biaser är att de flesta av dem försvinner så fort vi som ”användare” identifierar dem i oss själva. Tänkandet kring tennisbokningen kände jag igen mig i själv, och så fort jag insåg mitt misstag försvann den typen av tänkande. Listan jag länkar till ovan är lång, men den är nyttig att läsa återkommande. Alltid hittar en något tankefel hos sig själv. Här ser jag också kopplingen till Neverwinter Nights. Uttala dess namn, och det försvinner.

Vad vill jag egentligen ha sagt med denna bloggpost? Läs om kognitiva biaser, identifiera dem och bli kvitt dem. Och spela Neverwinter Nights. Det är gammalt, men bra, om du gillar en bra story.

dan