I kväll ska jag skriva om mina lärdomar som farsa, säger min todo-app åt mig. Jag planerar skrivandet långt i förväg, och har inget minne av något sådant. Jävla mig, som kom på det ämnet.

Det är inte lätt att lista lärdomar, någonsin. Aha-upplevelser är enkla, just för att de sticker ut. Men kunskap växer sakta med små förändringar över lång tid. Hur var det ens innan jag hade barn? Ja, det minns jag inte riktigt och det är en del av problemet.

Här följer de lärdomar som utmärker sig:

Tydligt ledarskap

Som far har jag förstått att fasta ramar och fyrkantiga regler inte är av ondo. Det tyckte jag som 20-årig individualist. Men 20-åringen läste in ett människovärde i hierarkin/rollerna. Den som bestämde mest var mest värd. Helt fel. Men det behövs en stark ledare som motpol till den kreativa friheten.

Personlig frihet

Som en följd av den vresige fadern, omnämnd ovan, kom en insikt om att människor behöver få göra som de vill. Inte lära sig mitt sätt, utan att få veta slutmålet och sedan göra på sitt sätt. Uppgifter löses på olika sätt av olika personer. Barn gör saker på väldigt smarta bakvända sätt ibland.

Anti-ego

Jag är inte viktigast i världen. Kanske den viktigaste insikten. Sedan jag fick barn har jag för första gången tänkt och känt att mitt liv bara är ett av miljarder, och att jag skulle kunna ge mitt liv för någon annans. Väldigt stort för en gammal nihilist.

Ålder är ingen garanti

Barnen är ofta smartare än jag. Redan som femåringar spöar de mina invanda sätt att tänka. Oväntat. Inte ovälkommet. Jag brukar faktiskt fråga dem om råd rätt ofta, för att få den riktigt oväntade vinkeln.

Kärlek

Så mycket som jag tycker om mina barn, tyckte jag inte ens om mig själv förut. Det är en intensiv inre värme som inte kan beskrivas med ord. Grejen är att jag skrattade åt sånt här för tio år sedan, hånade det. Fattade inte.

Hands on

Alla riktiga lärdomar sker efter görande. Det går inte att teoretisera sig eller läsa sig till något på djupet, det måste upplevas. Jag hade inte en susning om hur det skulle vara att skaffa barn, märkte jag efteråt. Men jag trodde att jag visste innan. Helt fel. Funderar du på att skaffa barn? Ingen idé att fråga andra föräldrar, för du kommer inte att förstå på riktigt förrän du är där själv. Det är en chansning, som sannolikt gör dig gladare i slutändan (men kan vara rejält utmanande).

dan