Jobba hårt vs jobba smart

”Jobba inte hårt, jobba smart” är ett uttryck som har blivit allt vanligare inom produktivitetskretsar. Underförstått är att den som jobbar hårt inte jobbar smart, men jag ogillar att dessa två ställs mot varandra. Riktigt så enkelt är det inte.

Häromdagen läste jag en Facebook-uppdatering från inspirationstalaren Johannes Hansen. Han påpekade att ett stressat liv inte är något att skryta över, och att den som ger positiv feedback till de som skryter om hur upptagna de är, bör sluta med det omedelbums. Gott så, jag håller med Hansen här. Han skrev även att det enda som framkommer från statusar om upptagenhet, är att personen i fråga uppenbarligen inte har planerat sin tid speciellt bra. Medhåll igen.

Det som beskrivs här ovan är en vanlig syn på ”jobba hårt” (därmed inte sagt att Hansen har påstått detta). Jobba hårt blir ofta synonymt med jobba jämt, alltid och sova lite, träffa familjen lite. Leva för sitt jobb kort och gott. Fel, säger jag. För den som jobbar extremt mycket orkar inte jobba speciellt hårt. Symbolik: Tänk dig att gå runt i 16 timmar med två tunga vikter i händerna, för att sedan försöka sätta nytt rekord i bänkpress. Du lyckas förmodligen inte speciellt bra, jämfört med om du inte kånkar runt på vikterna innan rekordförsöket.

Den som jobbar för mycket är inte speciellt effektiv, gör inget speciellt bra jobb alls. Vem som helst blir utmattad efter ett tag. När det inte finns tillräckligt med tid för vila och återhämtning efter arbetsdagen, ja då börjar nästa dag på minus. Orken blir sämre och sämre. Resultatet blir naturligtvis därefter. Tills orken en dag försvinner helt, och utmattningsdepressionen är ett faktum.

Att jobba hårt är att kämpa för något en tror på, att inte ge upp trots motgångar. Det är inte synonymt med långa dagar, utan handlar om att göra vad som krävs oavsett vad. I perioder, korta eller långa, kan det innebära långa arbetsdagar, men det är ingen nödvändighet för att jobbet ska räknas som hårt. För mig är ”jobba hårt” att jobba intensivt, fokuserat, mot ett mål.

Självklart kan det hårda jobbet vara mer eller mindre smart. Exempelvis kan en person göra en massa saker själv, som det vore bättre att anlita en kunnig person för. Framförallt gäller det sysslor som personen behöver lära sig innan de kan göras, men kanske kan lärdomen vara av nytta vid flera fall i framtiden – ja, då kan det vara motiverat och förenligt med att jobba smart. Om motivationen istället är envishet och kontrollmani, då är det hårda jobbet inte så smart.

Det jag försöker åskådliggöra är att jobba hårt och jobba smart inte är några motsatser. Istället är det jobba smart och jobba ineffektivt som är motsatser. Den som jobbar smart behöver inte jobba lika mycket som den som jobbar ineffektivt; hög effekt under kort tid ger samma summa som låg effekt under lång tid. Samma jobb, längre tid. Den som jobbar smart kan samtidigt jobba hårt, och få jobbet klart snabbt.

Jobba hårt, och smart – gör rätt saker, gör dem med passion, vila mycket, slösa med kärlek till de som förtjänar det, ha kul och njut av ett liv som är värt att leva.