Jag träffade en gammal bekant i dag. Han berättade att han inte kommer igång med sin passion, musikskapandet, och jag påmindes om vikten av att göra.

Det bästa sättet att inte komma igång med vanor, är att inte utöva dem. Enkelt egentligen. Men svårt, annars skulle det inte vara ett vanligt problem.

Vi människor är mästare på att prata om vad vi ska göra. Bolla fram och tillbaka, älta och gräma oss över att det där viktiga inte blir gjort. Och så går åren och skammen kommer. Fortfarande inget resultat. Men inte heller då händer det något. Istället börjar vi tvivla, känna efter. Är det kanske något annat vi ska göra?

Följden blir grubbel, grubbel, åter grubbel. Borde jag inte skriva böcker? Kanske är det en bonde i Nepals sluttning jag borde bli? Eller resa iväg till något ställe långt bort och finna mig själv?

Nej, svaret finns förmodligen där framför dig hela tiden. Sätt igång. Lita på dig själv. Sluta grubbla så förbannat, och börja med att göra det du älskar – så ofta som möjligt.

Tvivlar du ändå? Testa istället för att grubbla. Skaffa praktik hos en lokal bonde och känn efter riktigt ordentligt, innan du drar till Nepal.

Och ja, jag känner att den där gamle bekantingen behöver inspireras en del.

dan