I år är det 20 år sedan året var 1997. Det var exakt halva mitt liv sedan. Genom åren har bekantskaper kommit och gått, men några har bestått. Den här posten är en kort hyllning till en som bestått.

Anders Benke var, precis som jag, en flitig besökare på Aftonbladets chatt. För mig är det här internets ungdom. Vi höll till i Tesalongen (ett chattrum), och just Anders klaffade jag bra med. En skeptisk, rak och frispråkig herre som gärna sade vad han tyckte i alla lägen. Vi hade ett gemensamt intresse för filosofi och poesi. Vad mer? Det ockulta, rusdrycker och diskussioner av mer abstrakt karaktär.

Vem chattar offentligt i dag? På den tiden gick det till så, att först träffades man och sedan flyttade konversationen över till ICQ eller liknande. MSN Messenger kom senare. Jag minns att jag hade brevvänner via email också. 10-15 st i alla fall. Det här känns väldigt avlägset nu.

Till skillnad från de flesta andra blev Anders kvar i mitt liv. Även om vi har betydligt mindre kontakt i dag än förr, räknas han alltjämt som en av mina närmaste vänner. En inre krets på fem personer eller mindre. Just att relationen består utan regelbundet umgänge ser jag som ett tecken på äkta vänskap.

Tack Anders, för 20 år av ärlighet, brutalt raka råd, helt sjuka diskussioner, bekännelser, vin, mörker och ljus.

dan