Just nu sitter jag med några små irriterande problem. Det är dels sådant som har med livet som hyresgäst att göra, och så är det affärer.

Så länge jag inte gör något åt dessa problem kommer de att hemsöka mig, likt hånskrattande gubbar i lådan-demoner som spelar trombon in i mina öron.

Jag får skylla mig själv, så länge jag inte agerar. Det är så enkelt.

Därför, mina vänner, ska man ta itu med saker och ting så snart som möjligt. Ångest växer i kroppen, och medan vi drar ut på lösandet av våra problem kommer de att äta oss inifrån.

Det är vanskligt att mäta summan av lidande, men jag kan ge mig fan på att den blir högre för en svagt puttrande passivitet och sedan lösa problem, än att lösa skiten direkt. Riva av plåstret. Rycka ur tanden. Dräpa demonen.

Så agera. Sluta dra ut på lidandet. Fram med svärdet, så kan du snart fira att du blev av med skiten. Och framför dig lyser solnedgången gyllene och du har ett glas vin i handen.

dan