Vad driver oss?

Vissa tycks födas med en dröm om att uppnå något specifikt, redan från barndomen. Det finns gott om exempel på personer som kämpat hårt och till slut hamnat på månen, baseballplanen, i filmen från Hollywood eller vad det nu kan handla om. Några namn tänker jag inte nämna, men säkerligen ser du några ansikten framför dig just nu.

Smäller utav fan
Det finns också gott om exempel på personer som inte har varit målmedvetna och passionerade, men ändå har kommit långt. Med det sagt, finns det inget fel sätt att göra saker på. Huvudsaken det rimmar med vem du är, och vilka metoder som funkar för dig.

Själv hamnade jag i en diskussion i dag, med en person som frågade om sin brist på ambition i livet. Jag räknade snabbt upp några ambitioner för att visa henne att hon visst har ambitioner, men kanske inte just passion. Och det har ju inte jag heller. Snarare tuffar jag på som ett nitroglycerinladdat ånglok. Metodiskt, jämnt, men ibland så smäller det utav fan.

Varför köra vidare?
Diskussionen ledde till att jag själv funderade över vad som driver mig, varför jag håller på med alla projekt, produktivitet och allt det där. Sanningen är ju faktiskt att jag ibland blir trött på det jag gör. Brinner gör jag rätt ofta, men det är aldrig bara en sak mer än allt annat som driver mig. Hugg av mig en arm och jag kommer att hitta på något annat att göra än att skriva, om jag inte utvecklar skrivtekniken förstås.

Så, varför kör jag vidare om ingen av de sysslor jag ägnar mig åt är själva livets essens för mig? Det finns ett svar, och det kom inte självklart. Men det är självklart.

Vi växer av motgångar
Anledningen till all denna strävan är för att jag bygger mig själv. Utvecklar, förfinar, stärker. Genom prövningar, bra rutiner och bra inspiration i form av människorna runt mig och olika böcker/poddar/artiklar utvecklas jag små, små steg åt gången. Skrivandet är något jag är bra på, och förutom att jag gillar att skriva är jag även intresserad av att bli bättre på det – snabbare, tydligare, roligare, mer givande. Ibland tar det emot, som med allt annat, och då finns det en chans att växa ytterligare. För vi växer inte trots våra motgångar och utmaningar, utan på grund av dem.