Den 15 december 2013 fick jag för mig att börja skriva varje dag, utan undantag. Anledningen var för att jag gick runt och identifierade mig som skribent, utan att skriva speciellt mycket alls. Här är jag nu, 1500 dagar senare, och jag har inga planer på att sluta.

Insikt 1: Latheten vinner
Ganska snabbt i början lärde jag mig att latheten alltid vinner. Det blev en hel del ”kära dagbok”-texter för att det inte fanns idéer nog, så jag förbjöd helt sonika den typen av inlägg som godkända Dagligen-texter. Detta medförde att jag tvingades börja planera mitt skrivande, veckovis. Och vips satt jag där med en färdigskriven bok om ångest, som jag gav ut 2016.

    Här hittar du den

Insikt 2: Det blir bara lättare
Det som inledningsvis var jobbigt tar nu inte längre emot, alls. Skrivkramp? Ovana. Och om det inte är ovana, så är det bristande planering. Jag får aldrig någonsin skrivkramp. Det händer att jag sitter overksam och inte får ner tecken i dokumentet, men det är uteslutande på grund av bristande planering. Och är det inte det, så är jag trött eller har helt enkelt inte tänkt klart kring ämnet, eller så är det inte tillräckligt bra. I 80 procent av fallen skriver jag utan att tänka, tecknen rasar fram och jag undrar fortfarande hur det går till. Ibland går det tyngre, och det gäller att känna sig själv, och att resa sig från datorn om det känns oklart vad som ska skrivas. Att ta pauser är viktigt.

Insikt 3: Kort är alltid bättre
Ju längre en text är, desto mer ordbajs smyger sig in. När jag skrev på en iPad ett tag märkte jag detta. Det går sämre att skriva på en touchskärm, och då håller jag mig så kort som möjligt. Detta vann texterna på. En liten hemlis är att min bok om ångest faktiskt är skriven till allra största del på en iPad Mini.

Insikt 4: Smådelar är bäst
”Just fucking write” är skräckmästaren Stephen Kings främsta skrivtips, och det är ju den tesen jag har bevisat i och med att jag nu skrivit 1500 dagar i sträck. Hans metod är att sätta sig ner med ett tomt papper och låta inspirationens musa sätta igång, planlöst. För mig funkar det inte lika bra. Jag gillar det här med att äta en elefant en bit i taget, och därför delar jag in en bok-idé i kapitel, och kapitlen i delar, och så skriver jag en synopsis för varje kapitel. Därefter skriver jag, en liten bit i taget. Friheten i att slippa tänka på slutresultat, föregående kapitel eller nästa kapitel gör att min kreativitet kan släppas ut till fullo. Inside the box-tänkande.

Insikt 5: Det går snabbare att skriva
Vanan som kommer med knattrandet, muskelminnet, gör att jag oftare stavar rätt, och jag träffar rätt, och dessutom är det en del andra saker som sitter där. Det handlar om vilket tangentbord jag använder också. Just det som sitter på min MacBook Pro går det snabbast att skriva på. Det är skönt att komma nära skärmen på något sätt. Känslan av hur långt 300 ord är, förutom det rent visuella, är också något som får mig att slappna av. Vetskapen om vilka mina vanligaste skrivfel är, som att skriva att att (två att i rad), då jag ofta stannar upp och tänker efter att ha skrivit ”att”.

Insikt 6: Man blir modigare
Jag började blogga 2005, och innan dess skrev jag en hel del berättelser. Jag har varit en skrivande man sedan tidig ålder. Och jag jobbade som journalist under rätt många år. Därefter skrev jag massor med text som egen företagare. Men det är under dessa 1500 dagar som jag utvecklats mest av allt som skribent, jag har blivit personligare, mer vågad och kanske på grund av detta mer läsvänlig. I blogginlägg under den här tiden har jag berättat om mobbing, om psykiska problem, ångesten och en hel del annat självutlämnande. Detta har gjort mig självsäkrare som person, och jag skulle rentav vilja säga att jag har blivit en bättre man.

Jag kommer att fortsätta denna skrivvana tills jag dör.

    Här kan du läsa den text jag skrev vid 1000 dagar i sträck

.

Sist, en dikt från 2014, som också har tillkommit på grund av det dagliga skrivandet. 245 stycken har det blivit genom de drygt fyra år jag skrivit:

Ett träd, vars stam saknar grenar
Som en stolpe blek med ruttet kött
Den får en lätt knuff och faller tungt
Mot centrum och stadens brus

Det här är ett meddelande från mig till mig själv
Det kom till mig i meditation, på randen till sömn
Jag förstår det, och tolkar på följande sätt:
Gör dig av med något inom dig, som är dött

dan