Jag läser en kontroversiell bok just nu: ”Hur barnen tog makten” av David Eberhard. Han delar ut en hel del smällar mot överbeskyddande föräldrar, och med all rätt i många fall (jag skäms och känner igen mig ibland).

Det jag tar fasta på i boken är exemplen där barn behandlats väldigt illa, och ändå återhämtat sig. Samtidigt har vi unga individer som blir kränkta i tid och otid, som kräver att få bli tilltalade med rätt pronomen och allt vad det är. Annars vankas gråtartiklar i Aftonbladet. Hur går detta ihop?

Gett bort all makt
Förklaringen som Eberhard ger är att vi föräldrar helt enkelt har lärt barnen att de är maktlösa och svaga, och att de därmed är mer tunnskinnade än nödvändigt. Redo att vara offer och bli kränkta över minsta lilla. Ja, vad ska man säga – det är så jag tror att det ligger till. Vi har samtidigt gett bort all vår egen makt som vår föräldrar, och kräver av barnen att de ska kunna ta beslut själva, styra sin skola och så vidare. Så vi har lärt barnen att de inte tål något alls, och har parallellt abdikerat vår makt som föräldrar. Barnen är lämnade utan de starka ledare de behöver, samtidigt som de tror att de inte pallar något överhuvudtaget.

Domesticering
Det intressanta i detta är just detta är inlärd svaghet, att den som daltas med och blir överbeskyddad faktiskt kommer att bli svagare av denna behandling, än om hen hade fått klara sig själv. Jag tänker på hur domesticering sker med ridhästar, där den kraftfulla hästen faktiskt luras att tro sig vara en svag och medgörlig liten ponny. Samma sak gäller med människor som lär sig att de är av glas. De kommer att tro på detta, och agera därefter.

Uppfostra starka individer
Eberhards bok är för surrig och diskuterande för att falla mig i smaken, men han har bra poänger. Som förälder har jag ibland skämts över att jag faktiskt kräver något av mina barn, men den här utgåvan ger ett bra självförtroende. För jag vill uppfostra starka individer som klarar sig själva i denna allt mer komplexa värld. Det här är inte världens bästa bok, men den är helt klart läsvärd. Köp den och ge till någon som alltid har långa diskussioner med sina barn om vad som ska göras och inte.

dan