1 min

Vi planeter

Vi är planeter i ett stort okänt universum. Våra banor är förrutsägbara, men ibland inträffar det oväntade och styr om oss. Vi är byggda av stoft, våra erfarenheter. Lager efter lager, där det yttersta är det nyaste – det som är lättast att skrapa bort. Djupare ner i myllan finns det som vi var med ...

1 min

Strax efter sömnen

Det finns en harmoni kvar efter sömnen. Den dröjer likt dagg i gräset, men torkar bort när det skoningslösa ljuset ligger på. Dagens företrädare, skingrare av mystik. Den svaga oron väcks i kroppen, och det åldrande köttets vanor sätts igång av muskelminnet. Dags att gå upp, kliva på tåget som väntar på livets räls. När ...

1 min

Världen byter skepnad

Som barn såg jag den vara förtrollad, obegränsad och underbart obegriplig. I ungdomen växlade den till att vara begränsande, skrämmande och obehagligt obegriplig. Men med oändliga möjligheter för den odödlige. Nu, i vuxen ålder ser jag en byggarbetsplats där svettiga högst verkliga människor ömsom kramas, ömsom träter. Men där de allra flesta försöker att få ...

2 mins

Medskapare till min illusion

Det som skapar illusionen av stabilitet och oföränderlighet är, i stor utsträckning, andra människor. Kanske känner de samma trygghet i att jag verkar ha förstått livet, och är tillfreds med existensen generellt? Vi är blommor av kött. Fagra att betrakta, spännande att röra vid och försöka förstå. Men en dag är blomningen slut, och vissna ...

1 min

Inre platser i den yttre världen

Ökade rutiner i livet ger en stabilitet. Samtidigt förstärks illusionen av kontroll, förutsägbarhet och sammanhang. När jag står där på stranden vid forsen, i närheten av där jag bor, upplever jag igenkänning. Den här platsen känner jag mig trygg på. Här mår jag bra, just på grund av igenkänningen. Jag har gett platsen vissa attribut. ...

1 min

Mörkret i slutet av tunneln

Livet är ett omtumlande fall genom en tunnel av ljus. Ibland svävar du i luften på ljuvligaste sätt, och ibland slår du i betongen. Plötsligt en dag, utan att ens inse det, omfamnas din lilla existens av djupaste tomhet. Livet är en såpbubblas färd mot solen. En fjärils existens. Ett skvätt av vatten från ett ...

2 mins

Ett dumdrygt resonemang om livet

Att leva är egentligen ett självändamål. Vi lever för att leva. Går upp och jobbar för att kunna gå upp och jobba. När livet tar slut, tar också anledningen slut. Plus minus noll. Utifrån denna slutsats kan en del tänkas och sägas om livet. Bland annat att det är orimligt att uthärda och lida, om ...

1 min

Anteckning från en bortglömd promenad

När kunskapen ökar inser vi att det som så bergsäkert format åsikter och beteenden, var något vi borde ha skämts över – åtminstone gör vi det nu. Vi befinner oss på öppet hav, inget land i sikte och det stora mörka existentiella kommer som en storm från Helvetet. Det som var bergsäkert är nu en ...

1 min

Såpbubbleskeppet

I ett spann av obegripligt lång tid – årsmiljarder – befinner vi oss på en plats som är här, och som är just nu. En nysning. Ett leende. Ett ögonblick av lycka. Innan den stora glömskan slukar allt. Och vi försvinner, glöms bort som tårar i regnet. Vårt lilla såpbubbleskepp seglar troget och ganska dumdristigt ...

1 min

Tänkandet är beroende av ord

Dina ord är klossar. Vad du bygger med dem är upp till dig. Men jag har en fundering. Ju fler och ord vi kan, desto fler olika sorters klossar har vi. Ju färre klossar vi har, desto mer kreativa måste vi vara när vi bygger. Håller ni med? Är det bra med ett rikt ordförråd? ...

Newer posts
Older posts