Dags för ny filmkurs för nybörjare

Dags för ny filmkurs för nybörjare

Första filmkursen för nybörjare blev fullsatt med flera i kö, så nu kör vi igen. 28-29 april tar jag mig an nya filmintresserade, som vill lära sig göra film med mobilen.

Så kom filmkursen för nybörjare till

Jag är coach i produktivitet åt Ewa Brobäck, en av de verksamma i Kruthuset i Falun. Hon var själv intresserad av att lära sig grunderna i film, och frågade om jag, som jobbat med film i många år, kunde tänka mig att hålla i en workshop. Det kunde jag. Och så bjöd vi in. Antalet platser gick åt, och så kom det sig att jag undervisade 7 st damer plus initiativtagaren under två dagar.

Olika förkunskaper

Det här var en uppskattad kurs. Tidigare har jag hjälpt företag att lära sig filmning och klippning med mobilen, men detta var annorlunda på grund av den ojämna förkunskapsnivån. Det var också viss spridning på vilka enheter deltagarna använde. Vissa hade gamla iPads, någon körde i iPhone och så var det ett par som filmade mobilt och klippte i datorn.

Flexibelt upplägg

Upplägget utgick från tanken på att blanda teori och praktik. Vi fick igenom en sak i taget: först idé och strukturering av ett enkelt manus, sedan filmteknik och filmning, följt av klippning. Slutligen hade vi en visning av allas prestationer. Eftersom det fanns en variation både vad gäller utrustning och kunskapsnivå, valde jag att inte planera för mycket i detalj. Framförallt inte vad gäller delen om klippning. Det visade sig vara en bra idé. Jag blev imponerad över hur mycket deltagarna lärde sig på så kort tid, och det var roligt att vara lärare.

Innehållet i korthet:

  • Introduktion med filmvisning
  • Idé och manus – hur gör man?
  • Filma bättre med mobilen
  • Redigering – klipp en egen film
  • Visning av allas filmer

Under kursen kommer deltagarna att få en handbok som tar upp allt som gås igenom.

Anmäl dig innan platserna tar slut

Om du vill lära dig att ta en idé till färdig film rekommenderar jag att du går den här kursen. Den kostar 2500 kronor plus moms, och både företagare och privatpersoner är välkomna. Gå in på Kruthusets hemsida här för att anmäla dig. Observera att platserna gick åt sist, så vänta inte för länge med anmälan…

Vad man lär sig av att skriva 1500 dagar i rad

Vad man lär sig av att skriva 1500 dagar i rad

Den 15 december 2013 fick jag för mig att börja skriva varje dag, utan undantag. Anledningen var för att jag gick runt och identifierade mig som skribent, utan att skriva speciellt mycket alls. Här är jag nu, 1500 dagar senare, och jag har inga planer på att sluta.

Insikt 1: Latheten vinner
Ganska snabbt i början lärde jag mig att latheten alltid vinner. Det blev en hel del ”kära dagbok”-texter för att det inte fanns idéer nog, så jag förbjöd helt sonika den typen av inlägg som godkända Dagligen-texter. Detta medförde att jag tvingades börja planera mitt skrivande, veckovis. Och vips satt jag där med en färdigskriven bok om ångest, som jag gav ut 2016.

    Här hittar du den

Insikt 2: Det blir bara lättare
Det som inledningsvis var jobbigt tar nu inte längre emot, alls. Skrivkramp? Ovana. Och om det inte är ovana, så är det bristande planering. Jag får aldrig någonsin skrivkramp. Det händer att jag sitter overksam och inte får ner tecken i dokumentet, men det är uteslutande på grund av bristande planering. Och är det inte det, så är jag trött eller har helt enkelt inte tänkt klart kring ämnet, eller så är det inte tillräckligt bra. I 80 procent av fallen skriver jag utan att tänka, tecknen rasar fram och jag undrar fortfarande hur det går till. Ibland går det tyngre, och det gäller att känna sig själv, och att resa sig från datorn om det känns oklart vad som ska skrivas. Att ta pauser är viktigt.

Insikt 3: Kort är alltid bättre
Ju längre en text är, desto mer ordbajs smyger sig in. När jag skrev på en iPad ett tag märkte jag detta. Det går sämre att skriva på en touchskärm, och då håller jag mig så kort som möjligt. Detta vann texterna på. En liten hemlis är att min bok om ångest faktiskt är skriven till allra största del på en iPad Mini.

Insikt 4: Smådelar är bäst
”Just fucking write” är skräckmästaren Stephen Kings främsta skrivtips, och det är ju den tesen jag har bevisat i och med att jag nu skrivit 1500 dagar i sträck. Hans metod är att sätta sig ner med ett tomt papper och låta inspirationens musa sätta igång, planlöst. För mig funkar det inte lika bra. Jag gillar det här med att äta en elefant en bit i taget, och därför delar jag in en bok-idé i kapitel, och kapitlen i delar, och så skriver jag en synopsis för varje kapitel. Därefter skriver jag, en liten bit i taget. Friheten i att slippa tänka på slutresultat, föregående kapitel eller nästa kapitel gör att min kreativitet kan släppas ut till fullo. Inside the box-tänkande.

Insikt 5: Det går snabbare att skriva
Vanan som kommer med knattrandet, muskelminnet, gör att jag oftare stavar rätt, och jag träffar rätt, och dessutom är det en del andra saker som sitter där. Det handlar om vilket tangentbord jag använder också. Just det som sitter på min MacBook Pro går det snabbast att skriva på. Det är skönt att komma nära skärmen på något sätt. Känslan av hur långt 300 ord är, förutom det rent visuella, är också något som får mig att slappna av. Vetskapen om vilka mina vanligaste skrivfel är, som att skriva att att (två att i rad), då jag ofta stannar upp och tänker efter att ha skrivit ”att”.

Insikt 6: Man blir modigare
Jag började blogga 2005, och innan dess skrev jag en hel del berättelser. Jag har varit en skrivande man sedan tidig ålder. Och jag jobbade som journalist under rätt många år. Därefter skrev jag massor med text som egen företagare. Men det är under dessa 1500 dagar som jag utvecklats mest av allt som skribent, jag har blivit personligare, mer vågad och kanske på grund av detta mer läsvänlig. I blogginlägg under den här tiden har jag berättat om mobbing, om psykiska problem, ångesten och en hel del annat självutlämnande. Detta har gjort mig självsäkrare som person, och jag skulle rentav vilja säga att jag har blivit en bättre man.

Jag kommer att fortsätta denna skrivvana tills jag dör.

    Här kan du läsa den text jag skrev vid 1000 dagar i sträck

.

Sist, en dikt från 2014, som också har tillkommit på grund av det dagliga skrivandet. 245 stycken har det blivit genom de drygt fyra år jag skrivit:

Ett träd, vars stam saknar grenar
Som en stolpe blek med ruttet kött
Den får en lätt knuff och faller tungt
Mot centrum och stadens brus

Det här är ett meddelande från mig till mig själv
Det kom till mig i meditation, på randen till sömn
Jag förstår det, och tolkar på följande sätt:
Gör dig av med något inom dig, som är dött

Fördelarna med ångest

Fördelarna med ångest

Ångest är ett stort lidande, och denna åkomma (jag vill inte säga sjukdom) sänker många människors livskvalitet. När jag rannsakar mig själv listar jag ändå ångest som en av de mest utvecklande faktorerna i mitt liv.

  • Det finns fem områden i mitt liv som, mer än något annat, har boostat min utveckling hundrafalt:
  • Mobbing
  • Skilsmässa
  • Att bli pappa
  • Att starta och driva företag
  • Att drabbas av ångest

Som synes är endast två något som kan räknas som positivt. Men, som det brukar sägas, är smärtan oundviklig medan lidandet av valfritt. Du kan lägga dig ner och vältra dig i ditt elände, eller du kan använda utmaningarna till något konstruktivt. När det gäller ångest valde jag vältrandet under huvuddelen av de fem år när ångesten var som värst. Sen blev jag trött på skiten, och då hände det grejer.

Jag har skrivit så det räcker om ångest, och här är några artiklar:

Dödsångest
Tre verktyg för ökad ångestkontroll
Nu dör jag – en bok om ångest

De fördelar jag haft av ångest är följande. Kommentera gärna om du tycker att jag har missat någon fördel.

Fördelar med ångest

  • Ångest är bra träning. Jag har vid ett flertal tillfällen hamnat i situationer med aggressiva hundar, sladdande bil, hotfulla människor och ekonomiska problem. Eftersom jag har tränat på att hantera livsfara på ett ofarligt sätt (kroppen tror sig vara i fara när den har ångest) blev dessa situationer mest bagateller. En hund som verkade farlig visade sig vara lekfull, men vem vet vad den hade gjort om jag hade visat rädsla. Jag är förberedd för hot, och kan därför agera nyktert under prövningar. Betydligt bättre än någon som aldrig har haft ångest troligen.
  • Ångest ger tacksamhet. De stunder då livet är verkligt bra, blir mer värdefulla. Jag har sett skuggsidan, och därför uppskattar jag ljuset mer.
  • Ångest ger självkännedom. Jag vet hur min kropp reagerar och fungerar nu, precis som jag vet hur mina tankebanor ser ut och hur de kan styras.
  • Ångest ger utbildning. Jag hade aldrig ägnat mig åt mindfulness, meditation, läst om fördjupad psykologi eller varit så intresserad av personlig utbildning – om det inte varit för ångesten. Den här bloggposten hade inte funnits. Hade bloggen i sig funnits? Kanske inte. Hade jag skrivit en bok om ångest? Absolut inte.
  • Ångest hjälper andra. När mina barn blir oroliga vet jag nu, mer än många andra, vad som händer i dem. Om de får panikångest kommer jag att finnas där för dem. Jag vet hur jag kan hantera det. Jag kan hjälpa andra vuxna också, och därför kommenterar jag ibland i grupper för ångest på Facebook, och därför är jag rådgivare och coach åt flera personer som har problem med ångest. Jag har även hjälpt personer med flygskräck, OCD och liknande.

Tack ångesten!

Här hittar du boken jag skrivit om ångest:
Bokus
AdLibris
Publit

Det är egoistiskt att må dåligt

Det är egoistiskt att må dåligt

Få är så upptagna av sig själva och sina egon, som de som mår dåligt. Tro mig, för jag ältade mina egna åkommor i åtminstone fem år innan jag fick bukt med ångesten.

Avfärdade råd
Jag ser dagligen i de olika Facebook-grupper hur olika personer berättar om hur dåligt de mår. Ber om hjälp. Mycket vettigt att göra just så. Men, när det börjar rasa in råd – många av dem väldigt konstruktiva och vettiga – mottas de genom att viftas bort, avfärdas.

“Snälla vännen”
Och sen kommer en utläggning om hur personen i nöd fungerar, i detalj. I situationen X är det si, och i situation Y är det så. ”Man jag funkar så här…”, ”Men det är inte min grej”, mig, mig, mig. Och så får de hjälpsamma nästan be om ursäkt för sina råd. ”Snälla vännen” och såna saker, och det blir en enda tycka synd om-fest av alltihop.

Föga konstruktivt!

Trivsamt att vara huvudperson
Vad som sker är att personen som mår dåligt nu blir huvudperson i en sorts fars, där ett antal (oftast) främmande människor bryr sig om, men blir bortviftade och fortsätter försöka. Vad jag tror är att den som säger sig må dåligt blir kvar i sitt ältande, just för att det är så trivsamt att bli en huvudperson. De tröstande får chansen att känna sig godhjärtade.

Aldrig synd om den starka
Ja, det är cyniskt av mig att tänka så här. Men det är också synd om den här personen som mår dåligt (för det betvivlar jag inte), som blir kvar i ett egosmekande som är smickrande för de egoistiska mekanismerna i hjärnan, som vill ha mer, mer och mer. Och om man följer ett konstruktivt råd och tar sig ur situationen – ja, då finns det ju inget kvar att tycka synd om. För en stark människa som tar kontroll över sitt liv är det aldrig någonsin synd om.

Omgiven av idioter – recension

Sent omsider har jag läst denna populära bok, som kort och gott kan sammanfattas som: en beskrivning av personlighetstyper. I min recension kommer jag inte att referera alltför mycket, utan tycker istället att du ska läsa boken. För den är läsvärd. Klicka här för att komma till författarens sida om boken

Bakgrund

Författaren Thomas Eriksson utgår från DISA-modellen, som bygger på Carl G Jungs typlogier och William Moulton Marstons forskning. Enkelt beskrivet står varje bokstav för en egenskap; Dominans, Inspiration, Stabilitet och Analys. Eller fyra färger: röd, gul, grön och blå. Om du vill veta mer om detaljerna får kolla på författarens hemsida: http://thomaserikson.com/

Delar in i färger

Till en början var jag skeptisk till boken. Den inledde på ett lite styltigt sätt, stelt. Typiskt svenskt i brist på bättre beskrivningar. Jag är van att att läsa amerikansk litteratur om personlig utveckling, och där är det betydligt mer dynamiskt i såväl språk som innehåll. Jag var också skeptisk till att författaren tycktes vilja dela in människor i endast fyra olika typer; den röda dominanta självsäkra, den gula sociala inspirerande, den gröna lugna och konservativa, och den blå analytiska tystlåtna.

Besvarad kritik

”Men Myers Briggs är mycket bättre!” hade jag i bakhuvudet en bra bit över halva boken, tills Thomas Eriksson förklarade att man faktisk kan vara flera färger. Det sa han inte från början. Några få är enfärgade. De flesta är tvåfärgade, och några är trefärgade. Ingen är fyra, inte i detta system. Sedan förstod jag att Myers Briggs tagits fram utifrån samma forskning, och där försvann även den kritiken. Nu började han även bli ledigare i sitt sätt att skriva, och tog roliga exempel om släktingar och arbetskamrater med olika färger.

Igenkänning

Det är en väldigt bra bok. Jag både gnisslade tänder och skrattade vid beskrivning av de olika typerna. Mycket igenkänning av främst gult beteende, som jag alltid har haft väldigt svårt för. I princip går det ut på att socialisera istället för att få saker gjorda, och att påbörja projekt men aldrig avsluta dem. En gladlynt trivselperson som är ”all play but no work”. Även den blå typen störde jag mig på i sin detaljfokus och, precis som den gula, inte lyckas få saker gjorda – snarare analyserar och researchar den här personen sönder, och upphör aldrig att ställa frågor. Den gröna? Ja, konflikträdd och osjälvständig, men däremot omtänksam – se där ytterligare en typ som jag stört mig på genom åren.

Få skiten gjord – mitt folk

Sista typen, röd, har jag alltid gillat. Buffliga ledartyper som inte lindar in budskap brukar komma bra överens med mig. Jag vill få skiten gjord med minimal research, noll sidospår och diskussioner om folks fritidsintressen och utan att behöva tänka på folks känslor. Även om det handlar om mina känslor. Ja, det är väl en hel del rött i min personlighet helt enkelt.

Är jag blå utåt?

En tid innan jag läste den här boken hade jag en diskussion med en person som rekommenderade den. Jag hade då gjort testet och fått resultatet ”mest röd”, vilket han inte tyckte passade. Jag var solklart blå. När jag läste boken var det med viss förundran, då det visade sig vad den blå filuren är för en. Perfektionist, analytisk, extremt detaljfokuserad, logisk, korrekt och överhuvudtaget väldigt fyrkantig. Den typiska ekonomen eller programmeraren tänkte jag. Kanske ger jag ett sånt intryck? Jag är introvert och ganska mycket stenansikte, så det kan jag förstå. Men jösses vad jag inte är blå. Avskyr detaljer, blir hellre klar med silvertejpad lösning än att det ska vara korrekt, otålig så att jag snudd på lyfter undan folk framför i rulltrappan, och så är jag känslostyrd. Jag är logisk också, men den delen kommer i andra hand, efter att känslan fått bestämma.

Rödgrön eller grönröd, och är det gult med?

Jag skulle tro att min personlighet är först och främst röd och grön (oklart vilken fördelning), där jag kombineras av de motsägelsefulla krafterna otålighet, dominans, rak kommunikation, och människokännedom, känslor och en förmåga att bygga upp aggression inombords. Men hur kommer min fantasifulla kreativa sida in? Gult? INFJ heter typen jag oftast blir i Myers Briggs system, och till syvende och sist är det systemet mer ingående, om än mycket krångligare, detaljerat och ointressant att sätta sig in i, än det här med färger.

Läs och förstå din omgivning

Nå, läs boken. Du kommer att förstå din omgivning bättre. Det är den stora behållningen med denna korta bok (ca 300 sidor i pocketutgåvan). Jag funderar nu på att läsa även Omgiven av psykopater, av samma författare.

Portalen för män har börjat ta form

Portalen för män har börjat ta form

Nu har mitt och Roberts projekt Maskulint.se kommit igång.

En start som endast gett oss positiva kommentarer, och förvånande nog har projektet fått en hel del positiva omdömen från kvinnor. Det är ju kul.

Här följer en kort sammanfattning om vad vi skrivit om hittills, med länkar.

Nu senast, en artikel om att inte ta skit i ett förhållande. Poängen är att vi behöver skapa vårt värde som personer inifrån, inte genom bekräftelse eller bedrift.

    Läs här

En av grundpelarna för Maskulint som sådant är amerikanen Jack Donovans tankar kring vad som är manligt, på en universell nivå. Han har skrivit The Way Of Man, som rekommenderas. Men personligen gillar jag uppföljaren, Becoming A Barbarian, än mer. Påminner om Henry David Thoreau bland annat.

    Läs artikeln här

No More Mr Nice Guy är en annan grundpelare för siten.

    Läs mer om begreppet Nice Guy i artikeln här

I en artikel om mansfria festivaler slår vi på Maskulint ett slag för att män behöver umgås med bara män ibland, precis som kvinnor behöver umgås med bara kvinnor ibland.

    Läs här

Självklart finns det fler artiklar, och fler är att vänta under kommande vecka.