Jag är ett levande exempel på att modern teknik och landsbygd fungerar klockrent i synergi. Allt som behövs för min typ av jobb är en dator med internetanslutning.
Jag jobbade tidigare som reporter/lokalredaktör på tidningen Dala-Demokraten. Ett fritt och mycket stimulerande jobb, som dock ändå krävde pendlande på runt åtta mil per dag. Om man nu vill bo på landsbygden som jag. Att pendla är ok, men jag föredrar att ha jobbet nära.
2007 startade jag och vännen Rickard Erixon upp företaget Year Zero. Vi jobbar med informationsmedia kan man säga. Planen var redan från start att kunna sitta på gräsmattan med en laptop och jobba. Och så blev det. Jag, som är projektledare/copywriter/researcher/administratör med mera, är inte beroende av några tungrodda applikationer. Det räcker i de flesta fall med en iPhone.
Kompanjonen sitter också hemma, och något behov av ett kontor finns faktiskt inte. Det går att besöka kunderna, eller också tar man mötena på något mysigt fik. Våra egna möten brukar vi för övrigt ha ute i skogen, över ett par grillade korvar. Det slår ett kvavt konferensrum 10 gånger av 10!
När jag tänker på min egen verklighet, och att den faktiskt fungerar, inser jag att fler skulle kunna jobba på det här sättet. Storstäderna är knökade och det finns ont om bostäder. Landsbygden, som det ständigt flyttas ut från, har desto fler bostäder tillgängliga. Vet alla storstadsbor om detta? Naturligtvis kräver jobb på industrier och liknande att folk finns där på plats, och då fungerar inte det här med distans. Men jag är övertygad om att storstadsregionerna skulle kunna avlastas betydligt, vilket också skulle vara till landsbygdens fördel.
Det krävs förstås att tekniken finns här ute. Snabbt bredband, mobilmaster med mera.