Jag och kollegan åkte till Örebro här i veckan. Längs vägen iakttog jag öde hus och byggnader, och kände ett vemod inför hur snabbt ett livsverk kan försvinna.
Jag såg en gammal verkstad, som säkert stått i 20 år. Inte mer. Sned i konturerna. Vi passerade på några sekunder, men i mitt inre skapades ett livsverk.
Jag kunde ana hur byggnaden kommer att falla den dag den faller. Framför mig framträdde en påhittad man, som drev någon typ av verksamhet. Han slet hårt, och gick varje dag ut i den där verkstaden. Förtjänade sitt levebröd. Han reparerade de där dragiga väggarna och tätade taket när det läckte. Han levde för sin verksamhet. Byggnaden var ett monument över hans livsverk. När mannen blev gammal och lämnade jorden förtvinade hans verkstad, och den tanken är nedslående. Än mer nedslående är tanken på att mannens inre universum försvann med honom, och aldrig kommer att kunna upplevas av någon annan. En implosion, till ett ingenting.
På vägen hem åkte vi förbi Grängesberg. Rickard mindes den övergivna stadsdelen och googlade på den. Det visade sig att den ligger alldeles intill riksvägen, varför vi tog en avstickare dit. Mycket riktigt finns där flera lägenhetslängor, mitt i bebyggelsen, som är helt övergivna. En man gick med sin hund, och några skabbiga bilar stod parkerade. Allting var dött.
Jag blev förvånad. Precis alla flyttade. Alla lägenheter tomma. Den övergivna delen av Grängesberg är ett sorgligt monument över den svenska gruvdöden, som började på 1970-talet.
Trasiga fönster, diskmaskiner och badkar på gården, inslagna dörrar och sönderslagna hus. Här har många tagit chansen att få förstöra. Förfallet är totalt, men ändå är mycket i bra skick. Har detta verkligen stått i mer än tio år? Kan stadsdelen återuppstå nu när det hittats otroliga mängder järnmalm i Ludvika?
Jag kopplar till den förfallna verkstaden, men det här är inte lika tragiskt. Förfallet beror på att folk flyttat någon annanstans, inte för att för att någons liv har tagit slut. Jag ser graffitti i en lägenhet och blir glad. Någon försöker hålla de trasiga gamla bostäderna vid liv.