Jag längtar ut i skogen allt oftare sedan jag blev med mountainbike.
Det är en sällsam frihet i att trampa fram i tystnaden på små stigar, helt ensam med naturen. Det råkar vara en bra träning, men för mig är det att snabbt kunna försvinna ut som lockar. En promenad i skogen behöver ofta planeras, då jag har två små barn och en fru som inverkar på planeringen. Under två timmar räcker inte för att få en skön promenad i stillhet. Mountainbike betyder quick fix för en person med ett stort solitärt behov.
Ja, jag är väl introvert. Det är ett naturtillstånd som det inte behöver ordas så mycket om egentligen, men under några år glömde jag bort det själv. Då gick det som det gick. Jag är social, men det kräver en återhämtning som ibland kan ta lång tid. Skogen funkar som en laddare med extra ampere, verkar det som. En timmes mountainbike-runda och jag är lycklig som ett litet barn.
Min mountainbike är av billigare slag. Jag läste på och letade länge, innan jag slog till på denna. Idel ”den måste kosta minst 10 000”-råd fick jag, och även en och annan som menade att begagnat är vägen. För mig handlade det om att pröva sig fram, och då inte på någon begagnad cykel med dolda skavanker. Må så vara att jag inser, efter en tids användande, att det är något annat som passar mig bättre – men då är det en lärdom som är värdefull. Jag räknar absolut med att behöva köpa fler mountainbikes, och nästa köp kommer att bli utifrån ett behov som jag har full koll på. Learning by doing, är min grej – en insikt efter över 30 år av handlingsförlamat överteoretiserande.
Jag rekommenderar dig som är sugen på samma sak, att göra samma sak. Läs på lite, men strunta i experterna som pratar om geometri och nörderi. Nördarna vill alltid väl, men deras tekniska detaljprat kan vara både avtändande och avskräckande – det vet jag själv, som kan sätta igång nörderiet inom områden som jag har bättre koll på. Kolla tumstorlek på däcken (29 är fantastiskt för en lång kille som jag) och använd befintliga verktyg på till exempel Bikester för att kolla tum på ramen. Gå för all del till en butik och testa en cykel där, om du är osäker. Och räkna med duktiga säljare som försöker kränga cyklar för över 10 000 kronor. Men lyssna selektivt på nördarna – upptäck själv istället, för alla har olika behov och smak. Enda sättet att hitta din smak, är att köra igång och testa vad som funkar för dig.
Just nu funderar jag över det här med skydd. Jag vill inte köra snabbt över så kallad teknisk terräng, men gillar ändå att åka fort på hyfsat jämna skogsstigar. Vill känna att jag kan trampa på rejält och riskera att köra omkull, utan extremare skador. Har just nu hjälm, och funderar på arm- och knäskydd. Hur gör ni andra? Jag kör inte downhill eller teknisk trickåkning.