Min dotter har nyligen upptäckt, och börjat leka med, några plastfigurer som jag samlade på tidigare. Det är Crazy Zoo, ett gäng djur som ser galna ut och som fanns i Kinder-liknande ägg.
Jag minns när jag och min dåvarande sambo, numera fru, pysslade med det där. Vilket seriositet det var när vi öppnade chokladäggen; besvikelsen när vi fick en gås för tionde gången – och när vi äntligen fick snigeln. Den dagen vi hade alla figurer fick de pryda en hylla i lägenheten.
Samlande är väldigt nördigt på så sätt att man hamnar i en helt egen värld. De som inte har samma hobby ruskar på huvudet och förstår ingenting. En viss skillnad är det när det gäller olika spelkort. Den typen av samlande tycks möta mer förståelse. Dock beror det på vilken sorts spelkort det handlar om. När jag var 12 år och samlade på Garbage Pail Kids rynkade folk mest på näsan. Hem & Skola-föreningen häromkring lyckades få dessa kort bannade på något sätt, minns jag.
I dag samlar jag inte på något alls. Det räcker med dotterns leksaker och böcker som ligger och dräller överallt.