Det är inte fel att må dåligt

Det är inte fel att må dåligt

Jag iakttar dagligen människor i olika Facebook-grupper som efterfrågar hur de snabbast möjligt slutar må dåligt. Min tanke är att det inte är fel att må dåligt, utan att detta är ett tecken på att de fungerar. Det är lite som när den röda varningslampan lyser på bilen – dags att agera.

Ibland är det rätt att må dåligt

En gång stannade en man mig. Han visste att jag skrivit en bok om ångest, och att jag brukade skriva saker om psykisk ohälsa. Nu låg hans livskamrat för döden, och han undrade vad han skulle göra för att slippa må så jävla dåligt, om jag hade några tips.

Mitt svar var: är det inte rätt rimligt att du mår dåligt, givet din situation? 

Jag ska erkänna att det kändes rätt hårt att säga något sådant till en person som var i hans situation, men faktum är att han stannade upp och tänkte efter. Finns det någon anledning att må bra när ens partner håller på att dö? Jag ser en väldigt god anledning att vara extremt deppig i en sådan situation själv.

När min morfar dog var det väldigt tungt för mig personligen, men jag påminde mig om att det kändes becksvart och jävligt just för att livet med honom gett så mycket värde. ”Sorgen är också en högtid” uttryckte prästen det på morfars begravning, och för det berömde jag honom efteråt.

Måendet är ofta en varningssignal

Den som är deppig och nedstämd, stressad och orolig under en längre period är det förmodligen av en anledning. Kroppen talar om att något är fel, och att det är dags att agera. Att då söka strategier för att skyla över varningarna är inte bara osmart, utan även skadligt.

Lita på din kropp, på dina känslor. Kanske har du en förmåga att tänka katastroftankar, kanske finns det något i botten som du behöver ta itu med. I vilket fall är det inte konstruktivt att försöka fly. Ta din reaktion på allvar, och agera på konstruktivt sätt. Sök professionell hjälp om du känner att du inte klarar att hantera situationen själv.

Vill du bota ångest? Här är mina tankar om detta

Vill du bota ångest? Här är mina tankar om detta

Jag fick nyligen frågan om jag tror att ångest kan botas. Mitt svar är att nej, det är inget som botas. En stor del av problemet  ligger dock i själva tanken på att bota ångest.

Vad menar du – kan inte ångest botas?

När jag själv drabbades av åkomman/gåvan gick det många år där jag försökte bli fri från ångest. I efterhand skulle det visa sig att fokusen på att bli ”fri” var en väldigt stor del av problemet. I dag lider jag väldigt lite av detta, och anledningen är att jag helt enkelt slutade att kämpa emot för att istället acceptera och helt enkelt dra nytta av denna gåva. Så länge jag hade inställningen att jag måste bort, talade jag även om för mig själv att detta är en fara och att jag måste fly. Flykten i sig skapar mer ångest, och rädslan för denna starka oro triggar också mer av den varan.

”Det här är ju jag”

Jag minns inte exakt när det inträffade, men jag minns att jag hade stått och studerat stjärnhimlen. Långt där ute i den svarta rymden sken små prickar mot mig, och jag tänkte på hur enorma avstånd som fanns där mellan mig och dem. Ändå utgör de bara en liten bråkdel av vad som ryms i rymden. Jag kände mig så otroligt liten och obetydlig när jag tänkte på det där, och plötsligt fylldes jag med värme och tacksamhet. Vad skönt att vara en obetydlig liten lort.

Värmen från insikten om den egna obetydligheten lämnade mig inte. Den följde mig i dagar, veckor och sakta men säkert förändrades min inställning till livet som sådant. Den där paniken över att vara dödlig, den avtog, och istället tänkte jag på hur fånigt det var att ta sig på så stort allvar. Ångest? Kändes ointressant.

Ångestresans slut var den större resans början

Det var inte bara en existentiell insikt som hjälpte mig att bli fri från GAD (general anxiety disorder), det var även KBT och lärdomar om hur kroppen fungerar samt mindfulness som metod som hjälpte till. Oj, sa jag fri? Fri blev jag ju aldrig, eller botad. Däremot är jag fri från det fängelse som ångesten innebar.

Friheten ligger just i att acceptera mitt tillstånd, förstå det, utnyttja det och göra det till en kraftkälla i mitt liv. Men jag är däremot väldigt bekväm med tanken på att detta aldrig kommer att lämna mig, för resten av mitt liv. Det är ett av mitt livs största gåvor, och hur konstigt det än låter är jag tacksam för att jag drabbades.

Här kan du läsa mer om min bok om ångest.

Sluta med allt som stjäl energi

Sluta med allt som stjäl energi

Då och då har jag mina perioder där jag slutar med åtaganden, klipper band till det förflutna och rensar bort bekantskaper som tömmer min energi. Det här är en viktig utrensning som räddar mig från utbrändhet.

Ja-sägare bränner ut sig oftare

Nej-sägare blir nog inte lika ofta utbrända som ja-sägare. Det har jag inga belägg för, men med tanke på vilka av mina bekanta som gått in i den berömda väggen verkar det förhålla sig så. Jag säger ofta ”vi kör”, så kanske stämmer det inte riktigt med hur andra uppfattar mig. Men det är inte den typen av ja-sägande som jag har svårt för, utan snarare det självuppoffrande ja-sägandet. Det där ja-sägandet där man egentligen vet att det inte finns tid, men ändå vill vara snäll.

Inga nya ja

Jag säger ändå ja till tveksamheter ibland. Hur ska jag annars kunna utvecklas utanför min egen lilla bubbla? För att kunna säga ja till nya saker, behöver jag därför säga nej till gamla. Således har jag droppat två åtaganden, ett ideellt och ett ”extrajobb”. Något som känns väldigt bra. Den här gången säger jag dock inte ja till något nytt, utan väljer att fördjupa det befintliga. Och så säger jag mer ja till mina barn och nära och kära.

Så vet du att du ska säga nej

Hur vet jag vad som ska sägas nej till? Enkelt, det ger mindre än det tar. Om det är pliktskyldigt och varken kul eller utvecklande – sluta. Om du har hållit på länge och egentligen är less – sluta. Obs! Solklara nej kan ibland maskera sig som osäkerhet. Det kan vara skuldkänslor som får dig att fortsätta. Det är ingen bra utgångspunkt.

Rensa bort personer – sköt det snyggt

Det är sällan rekommenderat att rensa bort människor genom att slå igen dörren hårt. Enklare är att bara sakta trappa ner kontakten, både för dig och den andra parten. Kanske är det så att den andra personen vill slippa dig med. Låt distansen växa naturligt, utan drama. Kanske hittar ni tillbaka efter en stund paus, kanske är det dags att bryta för gott. Oavsett vad – du lever bara en gång, och alla relationer ska vara givande för båda parter. Våga bestämma dig för avslut.

Ta din kunskap med dig i allt du gör

Ta din kunskap med dig i allt du gör

Det är ofta i råden till andra som den kommer, visdomen. Den som egentligen är ämnad för en själv. Denna gång lyssnar jag på mitt eget råd: ta din kunskap med dig i allt du gör.

”Skit i kommunikationstramset”

Jag diskuterade yrken och framtid med en person i min inre krets, och jag påpekade hur mycket extra tid det tar att börja om med något helt nytt. För jag har själv många gånger tänkt ”skit i det här jävla kommunikationstramset, skrivandet och den personliga utvecklingen, elektroniken och tekniken – jag ska bli bonde eller trädgårdsmästare”. Men jag sansar mig alltid.

Kan vara värt risken – eller inte

Priset för att börja om helt är många års arbete, från noll. Och du klättrar uppför ett berg som du kanske inte ens vill bestiga – det vet du ju först efteråt. Men visst kan det vara värt risken också. Det vet du inte heller förrän efteråt. Så hur mycket av en gambler är du, och hur många år vill du gambla med?

Bedriva jordbruk som en storyteller

Men det slog mig, mitt i detta funderande, att en ju i princip aldrig börjar från noll. En omstart för mig som bonde behöver inte bli tabula rasa. För jag kommer att ta med mig mina skills som skribent, som storyteller, filmskapare och produktivitetsidiot. Jag kommer att bedriva jordbruk som en storyteller. Exakt vad det innebär i praktiken får ni gärna spekulera om i kommentarerna, men jag kommer inte på något just nu i alla fall.

Triumfera

Så vad kan du konkret ta med dig från detta? Jo, du ska aldrig sträva efter att börja om från noll när du gör något nytt. Ta med dig den du är, dina skills, från förr – och triumfera i dina nya uppgifter genom att korsbefrukta ditt nya yrkesområde med något oväntat. Det är så du sticker ut i mängden, utvecklar ditt yrke och leder vägen.

2017-2018

2017-2018

Året är strax slut, och jävlar vad fort det gick. Nu ser jag fram emot ett 2018 som kännetecknas av att fortsätta in i de nya hjulspår jag hamnat i.

Det hände en hel del under 2017.

Vi startade Maskulint.se
Jag och Robert sjösatte vårt projekt med personlig utveckling för män. Som väntat fick vi en del skit av folk som trodde att det var en anti-feminist-sida. Trots att vi skrivit att så inte är fallet. Men sånt är livet, speciellt när folk bestämmer sig vad de ska tycka innan de ens läser artiklarna. Nåja. Vi är nöjda och stolta över vad vi åstadkommit så här långt. Eftersom vi valt att satsa på konstruktiva tips istället för sensationer och billiga poäng, kommer sidan att ta längre tid att bygga upp. Men det är värt det.

Min arbetssituation förändrades
Jag fick ett telefonsamtal med ett erbjudande om att börja på BananByrån. Det kändes rätt, och framförallt är byrån rätt. Nu har jag jobbat där sedan i augusti, och trivs. Det var onekligen läskigt att börja som anställd efter 10 år med egna företag. Jag hade sett ett skräckscenario av kommunal passivitet och ansvarslöshet, samt effektivitet i stil med vad björnar åstadkommer på vintern. Men icke, allt kom på skam. Jag kom in mitt i en intensiv fas med ny organisation, flera nya medarbetare och en vässad produktportfölj. Hittills har det varit väldigt kul, och jag har haft nytta av produktivitetsskills.

Upptagen, men ändå inte
Utöver jobbet på byrån undervisar jag mellanstadieelever i film under några kvällar i månaden, och har även hanterat Year Zero och mitt eget företag som ger ut böcker. Jag blir ideligen varnad för utbrändhet, och jag lyssnar på varningarna. Men tro det eller ej – jag hinner spela både TV-spel, umgås med flickvännen och även se en och annan serie. Hemligheten? Jag har metoder för att få bort onödig tid. Crockpot för matlagning är en riktig räddare, och så ser jag inte på meningslöst skit på TV. Tja, jag ser inte på TV överhuvudtaget.

Situationen med att ha barnen varannan vecka stabiliserades
Jag är glad att de fått höra sanningen hela vägen. Tungt att acceptera inledningsvis, det nya. Men nu trivs båda barnen och de verkar gilla varannan vecka-stuket. Efter ett råd från någon (minns inte vem) byter vi nu vecka på fredagar istället för söndagar, vilket innebär att barnen börjar med fredagsmys hos den förälder som tar över. Funkar mycket bra att sänka stressen på detta vis. Förut blev det en hög påsar med saker och hejdå på söndag kväll, kaos och planering inför kommande vecka.

Ny familj, fördjupad kärlek
2017 har varit mitt och Annas år. Vi blev ihop i oktober 2016, och tiden har gått fort. Från nykär och nyfiken, till att sakta men säkert ha lärt känna varandra bättre och fått stabilitet i förhållandet. Hittills känns det nytt och bra, och vi har hittat bra sätt för att acceptera varandras egenheter. Förlovat oss har vi hunnit med också. Förutom relationen med Anna har jag även fått bra kontakt med hennes son Felix, som verkar gilla mina galenskaper.

Nu ser jag fram emot 2018. Vad händer då?

Planen är att ge ut min bok om produktivitet, som fortsätter att utvecklas och förfinas.

Maskulint fortsätter utvecklas. Det finns spännande planer för utökade sätt att ge värde.

Jag ska ge ut en sagobok ihop med Anna. Den ska bli ett sätt att marknadsföra hennes talanger, och för att skaffa fler uppdrag. Här är hennes webbplats förresten. Och här är Facebook-sidan.

Jag tänker låta arbetssituationen stabiliseras. Samtidigt som BananByrån får mer av min tid, kommer Year Zero att fullfölja sina åtaganden genom kända ansikten i vårt nätverk.

För egen del behöver jag jobba med främst min ilska. Sedan förra året lyckades jag få tillbaka insomnade sidor av mig själv, som den mer destruktiva. Med detta följde även en närhet till vrede som inte alltid är välkommen. Jag behöver även arbeta med acceptans – främst vad gäller andra människor och vad de står för, och inte. Tacksamhet är också något jag behöver bli bättre på.

Min fysiska form behöver arbetas med också. Det har verkligen blivit si och så med träningen under 2017. Dags för nya tag.

Jag önskar eder alla ett riktigt gott nytt 2018!

Det blir en Forslunds julkalender även i år

Det blir en Forslunds julkalender även i år

2015, i slutet av november, fick jag idén att göra verklighet av en gammal barndomsdröm: producera en egen julkalender. Jag hade siktat in mig på SVT i alla år, men med YouTube och alla andra möjligheter till hands, och med en ”skriv varje dag”-rutin som rullade likt en industri var det oundvikligt.

Första året – knäpp saga
Jag började skriva, skriva, skriva och så spelade jag in avsnitten där jag själv satt och läste omgiven av gosedjur, katter och annat. Det skulle bli en saga där klassiska sagor spelade in, lite som det har gjorts i Shrek. Och visst var Rödluvan och vargen, Mästerkatten i stövlar med flera med i denna berättelse. Men det blev något helt annat, improviserat, spontant och knäppt enligt min humor. Den röda mössan hette detta, och kan ses här nedan.

Andra året – skoj om tabubelagda ämnen och skändning av julen
År två, 2016, ville jag inte upprepa mig själv. Dessutom låg alla dessa förnuftiga produktivitetstips mig i fatet. Sån här helylle-snubbe är jag ju inte egentligen. Därför fick andra året av Forslunds julkalender bli en skändning av julen, i form av obscena dikter som skojade med såväl knark, sex och alkoholism, som nazism och misshandel. Som kronan på verket bjöd jag på en lucka 14 där jag sjöng en barnovänlig variant av Staffan var en stalledräng.

Tredje året – vardagsfilosofi
Så vad händer 2017? Jo, jag fortsätter på samma spår som förra året. Nämligen att balansera upp områden som har blivit understimulerade. Vardagsfilosofi numera. Följaktligen är årets tema ”Dagens tanke”, som ifrågasätter och funderar kring abstrakta ting, språk, vardag, samhälle men också rätt barnsliga och löjliga saker. Den där mixen representerar rätt bra vem jag är.

Vill ni kolla? Häng med på YouTube (klicka på länken och prenumerera). Jag kommer att posta avsnitten till min Facebook-sida också.