Omgiven av idioter – recension

Sent omsider har jag läst denna populära bok, som kort och gott kan sammanfattas som: en beskrivning av personlighetstyper. I min recension kommer jag inte att referera alltför mycket, utan tycker istället att du ska läsa boken. För den är läsvärd. Klicka här för att komma till författarens sida om boken

Bakgrund

Författaren Thomas Eriksson utgår från DISA-modellen, som bygger på Carl G Jungs typlogier och William Moulton Marstons forskning. Enkelt beskrivet står varje bokstav för en egenskap; Dominans, Inspiration, Stabilitet och Analys. Eller fyra färger: röd, gul, grön och blå. Om du vill veta mer om detaljerna får kolla på författarens hemsida: http://thomaserikson.com/

Delar in i färger

Till en början var jag skeptisk till boken. Den inledde på ett lite styltigt sätt, stelt. Typiskt svenskt i brist på bättre beskrivningar. Jag är van att att läsa amerikansk litteratur om personlig utveckling, och där är det betydligt mer dynamiskt i såväl språk som innehåll. Jag var också skeptisk till att författaren tycktes vilja dela in människor i endast fyra olika typer; den röda dominanta självsäkra, den gula sociala inspirerande, den gröna lugna och konservativa, och den blå analytiska tystlåtna.

Besvarad kritik

”Men Myers Briggs är mycket bättre!” hade jag i bakhuvudet en bra bit över halva boken, tills Thomas Eriksson förklarade att man faktisk kan vara flera färger. Det sa han inte från början. Några få är enfärgade. De flesta är tvåfärgade, och några är trefärgade. Ingen är fyra, inte i detta system. Sedan förstod jag att Myers Briggs tagits fram utifrån samma forskning, och där försvann även den kritiken. Nu började han även bli ledigare i sitt sätt att skriva, och tog roliga exempel om släktingar och arbetskamrater med olika färger.

Igenkänning

Det är en väldigt bra bok. Jag både gnisslade tänder och skrattade vid beskrivning av de olika typerna. Mycket igenkänning av främst gult beteende, som jag alltid har haft väldigt svårt för. I princip går det ut på att socialisera istället för att få saker gjorda, och att påbörja projekt men aldrig avsluta dem. En gladlynt trivselperson som är ”all play but no work”. Även den blå typen störde jag mig på i sin detaljfokus och, precis som den gula, inte lyckas få saker gjorda – snarare analyserar och researchar den här personen sönder, och upphör aldrig att ställa frågor. Den gröna? Ja, konflikträdd och osjälvständig, men däremot omtänksam – se där ytterligare en typ som jag stört mig på genom åren.

Få skiten gjord – mitt folk

Sista typen, röd, har jag alltid gillat. Buffliga ledartyper som inte lindar in budskap brukar komma bra överens med mig. Jag vill få skiten gjord med minimal research, noll sidospår och diskussioner om folks fritidsintressen och utan att behöva tänka på folks känslor. Även om det handlar om mina känslor. Ja, det är väl en hel del rött i min personlighet helt enkelt.

Är jag blå utåt?

En tid innan jag läste den här boken hade jag en diskussion med en person som rekommenderade den. Jag hade då gjort testet och fått resultatet ”mest röd”, vilket han inte tyckte passade. Jag var solklart blå. När jag läste boken var det med viss förundran, då det visade sig vad den blå filuren är för en. Perfektionist, analytisk, extremt detaljfokuserad, logisk, korrekt och överhuvudtaget väldigt fyrkantig. Den typiska ekonomen eller programmeraren tänkte jag. Kanske ger jag ett sånt intryck? Jag är introvert och ganska mycket stenansikte, så det kan jag förstå. Men jösses vad jag inte är blå. Avskyr detaljer, blir hellre klar med silvertejpad lösning än att det ska vara korrekt, otålig så att jag snudd på lyfter undan folk framför i rulltrappan, och så är jag känslostyrd. Jag är logisk också, men den delen kommer i andra hand, efter att känslan fått bestämma.

Rödgrön eller grönröd, och är det gult med?

Jag skulle tro att min personlighet är först och främst röd och grön (oklart vilken fördelning), där jag kombineras av de motsägelsefulla krafterna otålighet, dominans, rak kommunikation, och människokännedom, känslor och en förmåga att bygga upp aggression inombords. Men hur kommer min fantasifulla kreativa sida in? Gult? INFJ heter typen jag oftast blir i Myers Briggs system, och till syvende och sist är det systemet mer ingående, om än mycket krångligare, detaljerat och ointressant att sätta sig in i, än det här med färger.

Läs och förstå din omgivning

Nå, läs boken. Du kommer att förstå din omgivning bättre. Det är den stora behållningen med denna korta bok (ca 300 sidor i pocketutgåvan). Jag funderar nu på att läsa även Omgiven av psykopater, av samma författare.

2017-2018

2017-2018

Året är strax slut, och jävlar vad fort det gick. Nu ser jag fram emot ett 2018 som kännetecknas av att fortsätta in i de nya hjulspår jag hamnat i.

Det hände en hel del under 2017.

Vi startade Maskulint.se
Jag och Robert sjösatte vårt projekt med personlig utveckling för män. Som väntat fick vi en del skit av folk som trodde att det var en anti-feminist-sida. Trots att vi skrivit att så inte är fallet. Men sånt är livet, speciellt när folk bestämmer sig vad de ska tycka innan de ens läser artiklarna. Nåja. Vi är nöjda och stolta över vad vi åstadkommit så här långt. Eftersom vi valt att satsa på konstruktiva tips istället för sensationer och billiga poäng, kommer sidan att ta längre tid att bygga upp. Men det är värt det.

Min arbetssituation förändrades
Jag fick ett telefonsamtal med ett erbjudande om att börja på BananByrån. Det kändes rätt, och framförallt är byrån rätt. Nu har jag jobbat där sedan i augusti, och trivs. Det var onekligen läskigt att börja som anställd efter 10 år med egna företag. Jag hade sett ett skräckscenario av kommunal passivitet och ansvarslöshet, samt effektivitet i stil med vad björnar åstadkommer på vintern. Men icke, allt kom på skam. Jag kom in mitt i en intensiv fas med ny organisation, flera nya medarbetare och en vässad produktportfölj. Hittills har det varit väldigt kul, och jag har haft nytta av produktivitetsskills.

Upptagen, men ändå inte
Utöver jobbet på byrån undervisar jag mellanstadieelever i film under några kvällar i månaden, och har även hanterat Year Zero och mitt eget företag som ger ut böcker. Jag blir ideligen varnad för utbrändhet, och jag lyssnar på varningarna. Men tro det eller ej – jag hinner spela både TV-spel, umgås med flickvännen och även se en och annan serie. Hemligheten? Jag har metoder för att få bort onödig tid. Crockpot för matlagning är en riktig räddare, och så ser jag inte på meningslöst skit på TV. Tja, jag ser inte på TV överhuvudtaget.

Situationen med att ha barnen varannan vecka stabiliserades
Jag är glad att de fått höra sanningen hela vägen. Tungt att acceptera inledningsvis, det nya. Men nu trivs båda barnen och de verkar gilla varannan vecka-stuket. Efter ett råd från någon (minns inte vem) byter vi nu vecka på fredagar istället för söndagar, vilket innebär att barnen börjar med fredagsmys hos den förälder som tar över. Funkar mycket bra att sänka stressen på detta vis. Förut blev det en hög påsar med saker och hejdå på söndag kväll, kaos och planering inför kommande vecka.

Ny familj, fördjupad kärlek
2017 har varit mitt och Annas år. Vi blev ihop i oktober 2016, och tiden har gått fort. Från nykär och nyfiken, till att sakta men säkert ha lärt känna varandra bättre och fått stabilitet i förhållandet. Hittills känns det nytt och bra, och vi har hittat bra sätt för att acceptera varandras egenheter. Förlovat oss har vi hunnit med också. Förutom relationen med Anna har jag även fått bra kontakt med hennes son Felix, som verkar gilla mina galenskaper.

Nu ser jag fram emot 2018. Vad händer då?

Planen är att ge ut min bok om produktivitet, som fortsätter att utvecklas och förfinas.

Maskulint fortsätter utvecklas. Det finns spännande planer för utökade sätt att ge värde.

Jag ska ge ut en sagobok ihop med Anna. Den ska bli ett sätt att marknadsföra hennes talanger, och för att skaffa fler uppdrag. Här är hennes webbplats förresten. Och här är Facebook-sidan.

Jag tänker låta arbetssituationen stabiliseras. Samtidigt som BananByrån får mer av min tid, kommer Year Zero att fullfölja sina åtaganden genom kända ansikten i vårt nätverk.

För egen del behöver jag jobba med främst min ilska. Sedan förra året lyckades jag få tillbaka insomnade sidor av mig själv, som den mer destruktiva. Med detta följde även en närhet till vrede som inte alltid är välkommen. Jag behöver även arbeta med acceptans – främst vad gäller andra människor och vad de står för, och inte. Tacksamhet är också något jag behöver bli bättre på.

Min fysiska form behöver arbetas med också. Det har verkligen blivit si och så med träningen under 2017. Dags för nya tag.

Jag önskar eder alla ett riktigt gott nytt 2018!

Konsten att uthärda tvivel

Konsten att uthärda tvivel

Duger jag? Ska jag verkligen fortsätta med det jag gör? Det känns ju inte rätt här och nu, även om det kändes så jätterätt när jag bestämde mig för att gå ”all in”.

Tvivel är en del av livet, och illasinnade tankar om dig själv är också en del av livet. Ibland är tvivel tecken på att något behöver ändras, och ofta är de tillfälliga svackor. Känslor kan göra så med vem som helst. Känslor maskerade som sanningar. En motgång kan fördärva en dag, och få allt annat att också tappa sin lyster och smak.

Här kommer ett resonemang jag brukar använda till mig själv, när den förgiftade apatiska meningslösheten målar alla känslor och tankar i beige och svart.

När de självförminskande rösterna viskar i ditt inre, är det inte den du är nu som ska försvara sig. Vad som behövs är en övertygelse som går bortom dagsformen, vilket i praktiken betyder en plan som håller dig på den rätta vägen mot din vision. Du skapar alltså en motståndare till dåliga dagar i förväg, en sorts autopilot. En mental inställning som är redo att bara köra på, även fast det känns meningslöst eller kanske till och med fel.

Den där mästarplanen behöver du sätta dig med vid ett tillfälle med neutralt sinne. Om du är väldigt uppåt är risken nämligen att du felvärderar. Känslor är lömska.

Planen ska sträcka sig långt framåt, mot ett tydligt slutmål som i sin tur är en del i en större vision som bygger på ett varför, ett syfte (som inte behöver vara grandiost som självaste livets mening, men helst med ett visst inslag av ”hä går int, men vi kör ändå!”).

Vill dina tvivel ändra planen just i dag? Låt dem inte. Jobba vidare enligt din plan, men notera tvivlen. Boka sedan in ett tillfälle för att ifrågasätta din plan, en dag med neutralt sinne. Först under detta tillfälle är det tillåtet att styra om kursen.

Tack till min vän Ernst Robert Almgren, som ligger bakom bloggen Levafett. Det var han som gav ett önskemål om en bloggpost på det här temat. Kom gärna med fler önskemål, ni som finner intresse i det jag skriver.

10 steg till ett problemfritt liv i evig lycka #blogg100

Här kommer ett tips på en intressant artikel, där författaren skriver om hur jakten på lycka ersatt religion (klicka här).

Inleder med att be om ursäkt till er som lockades hit av rubriken. Men ni behöver kanske läsa artikeln som är länkad i ingressen, innan ni ger er iväg ut i “The Secret”-landet eller liknande. Förvänta er inga pekpinnar här. Min generella hållning är att inspiration är bra saker, framförallt sådan inspiration som motsäger dina egna åsikter. Där finns chans att lära nytt. Att såga saker för att de inte stämmer överens med den egna världsbilden är så klart inte bra, men skepsis är alltid bra – helst i kombination med ett öppet sinne.

Som företagare och intresserad av personlig utveckling läser jag en stor mängd av artiklar, vars syfte är att hjälpa till i jakten på lycka. Allt från allmänmänsklig inspiration och smarta tips, till mer tveksamma artiklar som handlar om hur du kan förändra världen med ren tankekraft. Som i alla sammanhang är en del bra, och en del skit. De som är bra brukar jag dela på Twitter.

En enkel tumregel kring den här typen av artiklar/YouTube-klipp: Det låter för bra för att vara sant. Om tio enkla steg leder till evig lycka, ekonomiskt välstånd eller liknande bör du klia dig ett par gånger extra i huvudet. Kan ditt liv förändras från grunden bara genom att köpa någons bok, eller vitaminpiller? Naturligtvis kan det låta enkelt med tio steg, och ändå kräva hårt arbete från din sida (och leda till bra saker) – så allt är inte skit. Ha ett öppet sinne, och källkritiken redo. Kolla alltid upp den som påstår saker.

TED är bland mina favoriter när det gäller inspiration/personlig utveckling, men även siten Lifehacker är värd din tid.

Det här är bloggpost nummer 2 av 100 i #blogg100 2014

Då kör vi igen

Jag tvekade länge inför att gå med i #blogg100 i år. Förra året var jag med, och skrev ur mig personliga saker om panikångest, mobbing med mera. Så vad skulle jag komma med i år?

Jag bestämde mig för att gå med ändå. Det finns alltid saker att utveckla hos sig själv, och för mig i år blir utmaningen att försöka vara lite mindre egocentrisk.

Jag har lätt för att skriva om mig själv, mina egenskaper och mina tankar. Men desto svårare att ha åsikter om omvärlden. Mycket för att den faktiskt inte intresserar mig så värst, åtminstone inte det så kallade samhället. Jo tack, jag vet hur det låter. Men jag är en drömmare och verklighetsflykting. Konstnärlig typ som trivs bäst i fantasins värld. Men jo, jag bryr mig om den värld jag lever i. Det gäller bara att hitta rätt vinklar.

Så #blogg100 Forslund Edition 2014 kommer att handla om träning på utåtintresserat skrivande. Samtidigt lägger jag ribban rätt lågt i och med att jag sedan 70+ dagar skriver dagligen (behöver alltså inte blogga för att få igång en rutin); det produceras roman, noveller, barnböcker, dikter och lite annat. Tanken är att skriva varje dag livet ut. Skrivandet är en av de saker jag vill hålla vid liv.

Med låg ribba menar jag att det kommer att tillåtas korta saker som “Dagens tanke”, en kommentar på en aktuell situation eller en dikt.

Ett delsyfte med bloggandet blir att köra fullt ut från iPad. Skippa dator. Tyvärr muckade min blogg-app Blogsy med mig i dag, genom att tokkrascha. Stefan Svartling tipsade om att använda Editorial, vilket innebär markdown, och detta i sig innebär en lärdom. En mycket bra idé som kanske kommer att leda till att jag även ger mig på kodning framledes. Även detta stötte dock på patrull. Något drygt elände som har med XMLRPC-relaterade obegripligheter att göra… Men jag har en kodkunnig vän som försöker hjälpa mig, så det finns hopp.

Det här är första inlägget i #blogg100 2014

Valborgsmässoafton – firandet av vårens ankomst

Valborgsmässoafton är en gammal tradition i den lilla by där jag bor. Varje år på sista april bränns en stor brasa, vårsånger sjungs och fyrverkerier skjuts mot den mörknande kvällshimlen. Filmen visar snuttar av firandet från 2011.

Om midsommar är den största högtiden för besökare här i Bodarna, så är sista april den största där byborna själva är gäster. Så långt tillbaka jag minns har det eldats, sålts korv och bränts krut. På senare tid med så kallade ljudlösa fyrverkerier, då det är många djur i närområdet (hundar och hästar speciellt) som inte gillar att det smäller och tjuter.

Saker och ting har blivit mesigare/mer genomtänkt med tiden (välj själv). På 1980-talet eldades det allsköns bråte på majbrasorna häromkring. Gamla traktordäck, plast och diverse bråte som numera måste köras till sopstation och sorteras brann i härligt blå lågor tillsammans med det ordinära riset. De miljöovänliga brasorna pyrde nästan en vecka efter själva eldandet. Och så smälldes det på ett sätt som är otänkbart i dag.

På sista april köade jag och alla andra små barn hos Connys färg i Djurås, för att köpa de häftigaste smällarna. Vi hade förstås inte åldern (15/18 beroende på attentatspotential i pjäserna), varför alla barn tvingade föräldrarna att följa med. Det brukade sluta med ett Pyropack för min del. Det var en sorts smällarmix som fanns i flera olika storlekar. Det största var naturligtvis bäst.

Mina favoritsmällare:

  • Näckrosen. En snurrande mojäng som sprutade ut färger. Rätt fin.
  • Flygande tefat. En sorts rund raket som drog iväg mot skyn. Jag minns inte om det var den som innehöll en fallskärmshoppare. Någon av prylarna gjorde bestämt det.
  • Kina special. En tjock röd smällare som smällde värre än något annat. Det fanns även något som hette Thunderking, men någon sådan kom jag aldrig över. Jag brukade tejpa med eltejp runt kina special, och lägga inne i ett avloppsrör eller ett traktordäck. Då small det likt en bomb.
  • Ryssar. Mellanstora smällare som levererades i askar om många stycken. Perfekta att tända och kasta iväg (vilket man inte skulle).
  • Rymdraket. En rymdfärja i miniatyr som sköts rakt upp från en ramp, med ett fasansfullt tjut.
  • Solros. Spikades fast på en stolpe och snurrade runt runt runt medan den sköt ut eldkvastar. Det var ett härligt ljud när den snurrade.
  • Häxpipa. En legendarisk blandning av smällare och raket, som jag aldrig fick testa. Det gick rykten om att en sådan flög kaotiskt och oberäkneligt bland folk och deras hundar, och att en dylik hade fastnat i läppen på en hund (ja, eller vad nu läppar kallas på hundar…).

Hundar ja. Nuförtiden visas stor hänsyn, åtminstone häromkring, för hundar och andra djur. Smällare är sedan länge förbjudna i hela Sverige, och de raketer som skjuts här i byn är näst intill ljudlösa (en liten poff är allt som hörs), men på det glada 1980-talet minns jag att det var hundar med vid brasan även när det small som värst.

När jag blev äldre slutade jag vara med på sista april här hemma i byn, för att bege mig till Dala-Floda och Strandbackens folkpark. Där dracks det alkohol och någon form av musikevenemang ägde rum. I “Floparken” träffade jag min första riktiga flickvän, som jag hade ett förhållande med i hela två veckor.

Nu är jag inne i den andra barndomen, enligt mitt tidigare resonemang. Och då är jag åter här i byn och äter korv. Återstår att se om jag kommer in i andra tonåren, och återigen raglar omkring i Dala-Floda med en petflaska spritblandad läsk. Troligen inte…

Naturligtvis är ni välkomna hit i morgon, för att fira vårens ankomst. Läs mer här.