När luften är full av kaos är det ofta ditt eget fel

När luften är full av kaos är det ofta ditt eget fel

Påminnelsen är inte ny. Jag har varit här förr. När luften är så späckad av “att göra” att jag nästan storknar. När varje liten paus, eller andetag, är tid som inte spenderas rätt.

“Det är mycket nu”

Det där med att inte ha tid med pauser eller eftertanke är rent nonsens. Den tid du lägger på att få ordning blir kortare än den tiden du förlorar på att inte planera. Hängde du med? Läs förra meningen igen.

Likförbannat är vi många som känner att vi inte har tid med paus, inte har tid med lunch eller den där bensträckaren på en kvart. Alla som tänker så här vet egentligen att det är ett helt felaktigt sätt att tänka.

Varför görs samma misstag om?

Om vi vet om att det är bullshit att det inte finns tid för planering, att det är idioti att fortsätta pressa utan att få koll på läget, varför går vi då i fällan igen och igen?

Svaret är att det helt enkelt är känslorna som lurar oss. Känslor är luriga grejer, speciellt för den som tror att hen har kontroll över sina känslor. Det känns som att det inte finns tid för planering, eller för att äta lunchen på annat ställe än skrivbordet.

Det är inte mängden, det är bredden

När det är “mycket nu” är problemet oftast att du gör för många olika uppgifter. En enkel lösning är att planera likartade uppgifter vid samma tillfälle. Produktion, planering och produktion kräver olika sorters tänkande och därför blir du lättare utmattad om du växlar mellan dem. Försök därför göra en sorts sak i taget.

Jodå, jag har skivit om allt detta förut. Klustra uppgifter exempelvis. Det är mycket nu är en annan sådan text.

2000 dagar i följd och upphörandet med en rutin

2000 dagar i följd och upphörandet med en rutin

Detta är den 2000:e texten jag skrivit i sträck sedan 15/12 2013. Från och med imorgon är min vana med att skriva varje dag avslutad. Anledningen är att jag sedan länge uppnått mitt mål – att kunna kalla mig skribent. Nu ser jag tillbaka på nästan fem och ett halvt år av tvingat skrivande, och vad det har gett mig.

Transformation genom prövning

Mitt liv har genomgått flera transformationer. De mest problematiska perioderna har alltid varit mest givande, då de resulterat i stora vinningar. Mobbing under en stor del av grundskolan, ångest under hela inledningen av mitt vuxna liv, och skilsmässa vid den begynnande medelåldern. På sätt och vis är livet en ständig resa mellan olika former av kriser, något som också är fallet med födseln av min skrivrutin.

Bakgrunden till att jag började med det dagliga skrivandet kom av den mellanperiod av tomhet som jag vacklade omkring i under eran mellan ångest och skilsmässa. Jag identifierade mig som skribent, men skrev inte ett skapandes grand. Detta störde mig, och under en av de långa ensampromenaderna bestämde jag mig för att börja skriva. ”En skribent är en som skriver ofta” tänkte jag.

Vad jag har skapat med min skrivrutin

Inledningsvis skrev jag mycket om vad som hänt under dagen, men det blev också en mängd dikter. Ett stort antal bloggposter, både till den här bloggen och till Maskulint.se som föddes under skrivperioden. Jag har även skrivit ett stort antal korta och långa berättelser till mina barn, och har således ett bra gäng med opublicerade barnböcker liggande. Troll, skogsrån, katter och hamstrar samsas med berättelser om vad döden egentligen är och med existentiella verk.

Jag har gett ut två böcker som har kommit till under dessa år. “Nu dör jag” om ångest och ångesthantering och “Ledsna nallen” om utfrysning. En tredje obetitlad bok är på väg, och den är en uppföljare till ångestboken.  Den handlar om produktivitet, och bygger på tesen att den som är produktiv mår bättre. Nedan en dikt som skrevs under någon av alla dessa dagar.

Jag vänder åter
till hamnar som övergavs
städer som förföll
minnen som arkiverades
här i naturens famn
lever friheten
härskar friden
och vinner lycksaligheten
Jag vänder åter
mot en sol som ler mot mig
en vind som smeker mitt skinn
och ett regn som renar mitt inre

Mina julkalendrar

Under åren har jag publicerat flera julkalendrar, varav första årets ”Den röda mössan” var den mest populära. Den var också den mest ansträngande att skriva. Detta då jag dels skrev en saga, med alldeles för kort framförhållning, och dessutom agerade sagoberättare i videoklipp som lades ut på YouTube. Denna kalender innehöll en hel del knasigheter med tidsresor, fasaner i höga stövlar med mera.

Därför slutar jag

Anledningen till att jag lägger ner det dagliga skrivandet är främst att jag inte längre behöver. Idag jobbar jag som skribent, bloggar för egna hemsidan/Facebooksidan och är dessutom aktiv med projektet Maskulint.se tillsammans med min vän Robert. Det råder ingen tvekan om att jag förtjänar titeln skribent.

Det finns en annan anledning till att jag slutar. Tiden har kommit för mer frid och harmoni i livet, och paradoxalt även de höjda kravens tid. För mig är det dock ingen motsägelse att harmoni kommer ur högre nivåer. Den som accepterar färre lågvattenmärken kommer att vara mer tillfreds med tillvaron. 

Mer tid till eftertanke

Låt mig förklara det där med harmoni: Jag är besatt av produktivitet, och följaktligen är jag en produktiv person. Dock skördar jag inte frukterna av min produktivitet, utan använder den vunna tiden till att överbelasta mig med sysslor. Detta får ett slut nu. Eftertanken krävs för att fördjupad kunskap ska kunna uppnås, och dessutom vill jag meditera mer, reflektera mer,  gå på långa skogspromenader oftare och ge mer till de som jag har valt ut i mitt liv.

Det är ju lätt att tänka att ”det där tar ingen tid”, och visst lade jag max två timmar per dag åt skrivandet. Ibland bara en kvart. Kravet var aldrig längd, utan att jag skulle vara nöjd. Jag lade dock en hel del energi på skrivandet, då det gick tid till både planering och tankeverksamhet inför vad jag skulle skriva om.

Nu kommer det kanske en ny rutin. Den ska vara förenad med stillhet, eftertanke, skärmlöshet och alstra såväl lycka som styrka. Tills det blåser upp en ny vind, som får mig att segla in i nästa malström. Så länge jag överlever livskrisen kommer jag för alltid att återfödas som en ny och starkare version.

Nu stänger jag av denna applet:

Andra texter om min skrivrutin:

Vanans makt – 1 000 dagar i följd

Vad man lär sig av att skriva 1 500 dagar i rad

Sluta distrahera dig själv – stäng av notiserna

Sluta distrahera dig själv – stäng av notiserna

I detta tidevarv av stress och utbrändhet är det viktigt att påpeka att en hel del av det är självförvållat. Vi har nämligen försett oss själva med en stor källa till distraktioner och tappad fokus: notiserna i mobil, dator, surfplattor och klockor.

Notiserna är vardagsmat

Det är ett evigt surrande och plingande för de flesta av oss, på ett sätt som inte var fallet för tio år sedan. Ändå var vi stressade som själve fan redan 2008. SMS, Facebook, Insta, Snapchat, Kik, mailen – och så ringer fanskapet ibland också. Numera surrar det på våra handleder också. Ja, jag är lika skyldig som du. 

Ta kontroll och stäng av eländet

Jag såg en dokumentär en gång, där en hjärnforskare hävdade att vi ständigt är i beredskapsläge på grund av de där notiserna och ljuden. Samma läge som soldater som väntar på att gå in i strid. Detta på grund av det eviga plingandet och surrandet. Jag vet inte om det är sant, men jag vet att det är irriterande att bli störd stup i ett. Komma tillbaka från fokus, och vara beredd. För oss som är högkänsliga är det förmodligen extra lätt att bli störda.

För något år gjorde jag slag i saken och stängde av mailnotiserna. Ingen jävel borde förväntas att sitta och vara beredd på mail konstant. Kolla denna källa till glädje och eufori morgon lunch och kväll – det räcker. Det var ändå läskigt att inte ha full kontroll, ifall någon kund skulle bli sur om svaren dröjde mer än en timme. Jag dräpte notiserna från Facebook också, plus Snapchat, Instagram och så avinstallerade jag en del onödigt krafs som Viber.

Vilken blev effekten?

Inledningsvis var det rätt jobbigt att inte veta när de där notiserna kom. Men rätt snart fattade jag det absurda i att alltid behöva se när någon gav en lika på senaste kattbilden, eller kommenterade den där ryska dynamitfilmen. En frid infann sig. I dag är det vardagsmat att inte alltid ha koll på det rätt oviktiga.

Jag har förklarat för andra att de får mer gjort om det stänger av pling och notiser, och några arma själar har jag hunnit frälsa så här långt. De flesta tackar mig för idén med att alltid ha ljudlöst. Varför ska det plinga? Eller durra med vibrationerna?

Kontroll över kommunikation ger ökad produktivitet

Ingen ska kunna avbryta dig i ditt arbete utan ditt eget samtycke. Det är ett ideal vad gäller kommunikation. Att få vara ostörd är en väldigt viktig del i att vara produktiv, och här ingår avstängda notiser. Den som lär sig att du svarar snabbt, kommer att fortsätta störa dig. Den som förstår att din tid är dyrbar kommer istället att undvika att störa dig.

Om du är ostörd kan du fokusera bättre, och får mer gjort. Det är därför du ska vara ostörd. Och det är därför du ska stänga av kommunikationsvägarna in. Dessa öppnas när du själv godkänner det, och på dina villkor. Det ger en trygghet att ha kontroll över sin kommunikation, vilket innefattar radiotystnad från notiser och pling.

Stäng av skiten redan idag. Bjud dig själv på produktiv sinnesfrid. Vill du ha hjälp att ta kontroll och nå harmoni? Läs mer härHär kan du läsa mer om stress.

Klustra uppgifter – kraften i gruppering av todolistan

Klustra uppgifter – kraften i gruppering av todolistan

Det är inte den totala arbetsmängden som är den stora knäckaren som ger stress och utbrändhet. Det är det eviga hattandet och duttandet mellan olika sorters uppgifter som dräper produktiviteten. Därför ska du klustra arbetsuppgifterna.

Färre omställningar=tids- och arbetsvinst

Tänk dig att du har en fabrik som tillverkar godis. Den tillverkar fyrkantiga godisar och den tillverkar runda. En vecka får du en beställning på 100 000 runda och 50 000 fyrkantiga. Dessa delas upp mellan tre olika kunder, som alla ska ha både runda och fyrkantiga.

Hur gör du, kör en kund i taget och ställer om maskinen under ”halvtid” per kund eller kör alla fyrkantiga i ett svep och alla runda i ett svep, för att sedan dela upp på alla tre kunder? Det senare valet innebär färre omställningar av maskinen och därmed en tids- och arbetsvinst. Självklart väljer du denna mer fokuserade metod.

Hjärnmaskinen gillar fokus

Självklart förstår du att jag i exemplet ovan ville symbolisera hjärnan. Hjärnan är en maskin som gillar att göra en sak i taget, och i slutändan drar den mindre energi när den jobbar på detta sätt. Energin räcker längre.

Trots att vi vet att det är smartare att göra en sak i taget, gör vi inte det. När det plingar i mailen avbryts pågående uppgift för att jaga efter det nya och läsa mailet direkt. När telefonen ringer svarar vi och när det knackar på dörren öppnar vi. Tyvärr.

Problemet med bristande fokus

Vilket tror du att det största problemet med bristande fokus är? Det är du. Det är du som väljer att bli störd, alternativt har misskött dig med uppfostrandet av andra människor vad gäller din egen kommunikation.

Jag har skrivit om fokus tidigare, och därför lägger jag ingen större vikt vid detta nu. Vad jag vill säga är att du slösar bort din energi varje gång du tappar fokus. Det tar tid att komma tillbaka till tappade uppgiften, och varje gång du tar dig an en ny uppgift behövs extra energi för att sätta dig in i denna. Som att kallstarta en bil.

Lösningen – gruppering av arbetsuppgifter

Livet kommer att innehålla en mängd olika arbetsuppgifter, oavsett om du vill det eller ej. Du får spela med de kort du har helt enkelt. Första steget är att få koll på det som ska göras – inboxa allt från huvud, block, servetter, mail och vad det kan vara.

Du som kan din GTD (läs artikel här) vet att nästa steg efter inbox är planering. Det är i detta steg jag vill förtydliga: sortera dina uppgifter efter typ. Genom att gruppera likartade uppgifter minimerar du den mentala energi som krävs.

Gruppering/klustrande i praktiken

I godisexemplet i inledningen pekade jag på hur omställningen av maskinen flera gånger gav mer arbete totalt i slutändan. Målet är att ställa om den så få gånger som möjligt.

I din hjärna innebär det här att du ska göra likartade uppgifter i ett svep. All administration från start till mål, i ett svep. Alla kundsamtal i ett sträck. Allt spikarbete först, allt sågarbete därefter. För mig personligen är det mer relevant att jobba med alla leveranser till en kund i taget. Du kan säkert komma på bra exempel som gäller dig.

Hur åstadkoms då detta?

Det är i planeringsfasen du krattar din egen manege. Det är där du grupperar uppgifterna i relevanta kluster. Själv skapar jag listor beroende på sammanhang. ”I bilen”, ”Administration”, Handla Clas Ohlson”, ”Vecka 32”. Allt för att det ska vara enkelt när jag väl sätter igång.

”I bilen”-listan innehåller i regel telefonnummer som ska ringas, ljudböcker eller poddar som ska lyssnas på eller projekt som ska tänkas igenom. När det väl är dags finns alla instruktioner till mig själv nedtecknade. Det är lätt hänt att glömma bort exakt vad som ska göras annars – och då drar det extra energi att gräva i minnesarkivet.

Ett grafiskt tips

För de av er som tänker grafiskt, låt inboxen vara en whiteboard eller ett ritpapper. Dra samman uppgifter som har saker gemensamt. Bygg mindmaps efter sammanhang.

Det finns en vinst i detta tillvägagångssätt, att det välkomnar en mer öppen struktur. Om du använder listor behöver sammanhangen bestämmas redan från början.

Nyfiken på vem jag är och hur jag kan hjälpa dig? Läs mer om min coaching här

Några korta ord om ångest och acceptans

Några korta ord om ångest och acceptans

Det är lätt att drabbas av panik när ångesten slår till. Jag menar då inte panikångest, utan känslan av att du vill få bort ångesten snabbt. 

Obehagligt med ångest

Det är väldigt obehagligt med ångest. När den slår till är det lätt att tänka att den måste bort. Jag måste bort. Det måste bli bra igen, snabbt.
Felet med att falla in i detta, är att det skapas en jämförelse mellan ”det dåliga nu” och ”det bra som var innan”. Jämförelser är grunden till allt lidande. Sluta jämför.

Vad ska då göras istället?

Låt ångesten vara där den är. Sluta önska dig bort från situationen. Sluta jämför och sluta tänk på det där braiga idealtillståndet som du inte har just nu. Släpp bara taget, och gör något annat.

Låt den jobbiga släktingen packa ihop

Tänk inte heller ”haha ångest, du kan inte ta mig” eller ”jag är oberörd” eller någonting annat alls som har med värderingar att göra. Bara låt den hållas, som en irriterande släkting som vägrar åka hem. Om du sluta kämpa emot kommer den där släktingen till slut att packa ihop, och åka.
Konsten att förebygga stress – det är svårare än du tror

Konsten att förebygga stress – det är svårare än du tror

Många är de driftiga personer som faller offer för stress. Inte bara de som kraschar in i väggen av utbrändhet, utan även de som lider av dagliga icke-förgörande doser av livskalitets-tapp. Varför har jag inte hamnat där? Intolerans har räddat mig.

Långvarig stress, vilka konsekvenser har den?

Efter att jag har pratat med flera som drabbats av utbrändhet har jag fått lära mig att stress ger riktiga fysiska skador. Vi pratar alltså biologiska skador, som kanske aldrig läker. Det här är inget som går att vila sig frisk från, eller åka på spa och ”bota”. Den som hamnar i utbrändhet blir på sätt och vis aldrig sig själv igen. Den som vill läsa mer om utbrändhet kan göra det här.

Intolerans för minska och motverka stress?

Ja, vad menar jag med detta? Anledningen till att jag inte blir så påverkad av stressande, är för att jag blir förbannad av att känna mig jäktad. Jag sparkar bakut direkt, och attackerar de eventuella personer som försöker pressa mig. Jag ter mig möjligen föga sympatisk i andras ögon, men mår bättre än om jag låtit mig hunsas.

Ångesten gav mig en sköld

Tack vare ångesten lärde jag mig att hantera jobbiga psykiska påfrestningar, och som en bonus fick jag en sköld mot stressigt liv. Detta var innan livet var speciellt stressigt, och detta blev en fördel för mig. Nu när det är fullt upp, har jag de mentala skyttevärnen på plats. Redan i ett tidigt skede kommer signalerna, och därför är det sällsynt att jag glömmer bort att vila upp mig – men det händer.

Så kan du träna upp dig

Medvetenhet är egentligen den främsta nyckeln i detta. Träna din egen medvetenhet med meditation, men se även till så att personer runt dig säger åt dig om du jobbar för mycket. Du kommer kanske inte att lyssna på dem. Därför behöver du dessutom ha en planering, som du måste följa. Om det blir för mycket ”hinner inte planera” bör du verkligen planera.

Några andra viktiga punkter:

  • Rör på dig – träna både styrka och kondition
  • Ät hälsosam mat och undvik för mycket kaffe, alkohol, framförallt socker och tobak (ja, det där visste du redan)
  • Sov ordentligt – jag siktar på sju timmar per natt, men brukar åtminstone hamna på över sex timmar
  • Reflektera – ju mer du ”kör på”, desto mindre medveten är du om ditt eget liv. Och vad ska du ha livet till om du inte ens är uppmärksam på att det händer?

Prata med såna som du

Jag är den planerande, strukturerade typen. Såna som jag har inte problem med stress lika ofta som de mer spontana personerna. De mer spontana personerna har dessutom en tendens att lyssna mindre på såna som inte är spontana. Fundera över om du känner någon som är ”som du” och som har haft problem med stress. Bjud ut den personen på lunch och fråga om stressigt liv, jobb med mera.

Varningssignaler – se upp med dessa

  • Säger du ”det är mycket nu” ofta? Det gör ofta ostrukturerade personer. Läs mer i denna artikel.
  • Sover du dåligt?
  • Känns ditt liv meningslöst?
  • Känner du att att du inte riktigt vet varför du gör saker?
  • Har du tänkt ”det är bara tillfälligt” de senaste åren?Innerst inne vet du nog om du är i farozonen. Troligen har någon redan varnat dig, mer än en gång. Ta hjälp innan det är för sent.

Om du vill ha hjälp för att vara redo innan det händer, ta gärna kontakt med mig så kan vi avgöra om min hjälp skulle funka för dig. Ta kontakt här. Dela gärna artikeln till någon som du tror att behöver läsa den.