“Den här produktivitetshetsen är osund”

Vanligaste missuppfattningen om produktivitet: att du är en flitig myra som vill ha metoder för att kunna jobba SÅ IN ÅT HELVETE! Så är definitivt inte fallet. För mig är produktivitet ökade chanser att pilla navel och glo på kvisthål i taket medan jag funderar på hur det skulle låta om fiskar kunde prata.

Det är en rätt vanlig fråga om huruvida jag håller på att förgås av stress. Jag märker hur personer runt mig är oroliga, och tittar på mig med medlidande när jag förklarar att det inte finns tid att diskutera Stefan Löfven eller det där programmet på SVT som jag inte ens visste att existerar. Men det är inte konstigt att jag förväntas vara ett stressvrak, för överallt runtomkring oss går folk in i väggen eller får psykiska problem på grund av stress.

Produktiv är att välja bort

Faktum är att mitt liv inte alls är så stressigt. Det är måhända fullbokat, men det är för att jag även bokar in “glo i taket”-tid. Förklaringen är att jag planerar väl, och på grund av god planering lägger mindre tid på själva görandet. Där vinns tid. Men den stora tidsvinsten kommer från allt som jag INTE gör.

Här är några saker jag inte gör vanligtvis: lägger tid på konserter och resor, går ut på krogen på helgerna, följer serier, kollar på TV (när hade jag ens tablå-TV?), deltar i fester (ok – jag är tråkig), håller på med en hobby. Mycket av detta är sådant som de flesta håller på med. Jag skapar istället, eller gör absolut ingenting.

“Livet är till för att njutas”

Jodå, jag vet att många tycker att “eat, drink and be merry” är livets mening. Det får ni tycka, och jag tänker inte försöka övertala någon. Så länge ni inte försöker övertala mig att “slappna av” och njuta mer. Jag är nämligen avslappnad mest hela tiden, och njutningen kommer dels från skapandet och dels från det underbara som är strövandet i naturen, eller ligga på sängen och glo.

Mycket av njutningen kommer även från umgänge med personer som ser livet som jag. Vi hjälps åt, inspirerar varandra och bygger på varandras världar ihop. Och jodå, det ingår “eat, drink and be merry” plus en och annan cigarr där.

Jag är faktiskt rätt lat

Bara för att jag tackar nej till mycket med förklaringen “har inte tid”, betyder det inte att det finns stora sjok av stress i livet. Nej, det handlar helt enkelt om att jag tackar nej till sådant som är oviktigt för mig personligen. Det finns viktigare saker, där tiden läggs.

För mig är målet alltid att få vettiga saker gjorda, på minsta möjliga tid. Så att jag kan lata mig och tänka roliga tankar, ta en springtur, cykla eller vandra i naturen. Eller umgås med viktiga personer. Först på tredje plats kommer utförandet av det oviktiga, och det blir ytterst sällan gjort.

Avboka det oviktiga

Hur stressad är du? Behöver du verkligen göra allt det du gör? Ta en funderare på om det verkligen är viktigt att se på alla dessa serier, inreda alla rummen samtidigt och om barnen behöver gå på tre sporter var.

Ta bort det som inte ger något, det som inte ger DIG något. Om det du gör mest är för andra personers skull är du förmodligen generös, men frågan är om de du anstränger dig för skulle gilla att veta vilken stress du alstrar för deras skull.

När luften är full av kaos är det ofta ditt eget fel

När luften är full av kaos är det ofta ditt eget fel

Påminnelsen är inte ny. Jag har varit här förr. När luften är så späckad av “att göra” att jag nästan storknar. När varje liten paus, eller andetag, är tid som inte spenderas rätt.

“Det är mycket nu”

Det där med att inte ha tid med pauser eller eftertanke är rent nonsens. Den tid du lägger på att få ordning blir kortare än den tiden du förlorar på att inte planera. Hängde du med? Läs förra meningen igen.

Likförbannat är vi många som känner att vi inte har tid med paus, inte har tid med lunch eller den där bensträckaren på en kvart. Alla som tänker så här vet egentligen att det är ett helt felaktigt sätt att tänka.

Varför görs samma misstag om?

Om vi vet om att det är bullshit att det inte finns tid för planering, att det är idioti att fortsätta pressa utan att få koll på läget, varför går vi då i fällan igen och igen?

Svaret är att det helt enkelt är känslorna som lurar oss. Känslor är luriga grejer, speciellt för den som tror att hen har kontroll över sina känslor. Det känns som att det inte finns tid för planering, eller för att äta lunchen på annat ställe än skrivbordet.

Det är inte mängden, det är bredden

När det är “mycket nu” är problemet oftast att du gör för många olika uppgifter. En enkel lösning är att planera likartade uppgifter vid samma tillfälle. Produktion, planering och produktion kräver olika sorters tänkande och därför blir du lättare utmattad om du växlar mellan dem. Försök därför göra en sorts sak i taget.

Jodå, jag har skivit om allt detta förut. Klustra uppgifter exempelvis. Det är mycket nu är en annan sådan text.

2000 dagar i följd och upphörandet med en rutin

2000 dagar i följd och upphörandet med en rutin

Detta är den 2000:e texten jag skrivit i sträck sedan 15/12 2013. Från och med imorgon är min vana med att skriva varje dag avslutad. Anledningen är att jag sedan länge uppnått mitt mål – att kunna kalla mig skribent. Nu ser jag tillbaka på nästan fem och ett halvt år av tvingat skrivande, och vad det har gett mig.

Transformation genom prövning

Mitt liv har genomgått flera transformationer. De mest problematiska perioderna har alltid varit mest givande, då de resulterat i stora vinningar. Mobbing under en stor del av grundskolan, ångest under hela inledningen av mitt vuxna liv, och skilsmässa vid den begynnande medelåldern. På sätt och vis är livet en ständig resa mellan olika former av kriser, något som också är fallet med födseln av min skrivrutin.

Bakgrunden till att jag började med det dagliga skrivandet kom av den mellanperiod av tomhet som jag vacklade omkring i under eran mellan ångest och skilsmässa. Jag identifierade mig som skribent, men skrev inte ett skapandes grand. Detta störde mig, och under en av de långa ensampromenaderna bestämde jag mig för att börja skriva. ”En skribent är en som skriver ofta” tänkte jag.

Vad jag har skapat med min skrivrutin

Inledningsvis skrev jag mycket om vad som hänt under dagen, men det blev också en mängd dikter. Ett stort antal bloggposter, både till den här bloggen och till Maskulint.se som föddes under skrivperioden. Jag har även skrivit ett stort antal korta och långa berättelser till mina barn, och har således ett bra gäng med opublicerade barnböcker liggande. Troll, skogsrån, katter och hamstrar samsas med berättelser om vad döden egentligen är och med existentiella verk.

Jag har gett ut två böcker som har kommit till under dessa år. “Nu dör jag” om ångest och ångesthantering och “Ledsna nallen” om utfrysning. En tredje obetitlad bok är på väg, och den är en uppföljare till ångestboken.  Den handlar om produktivitet, och bygger på tesen att den som är produktiv mår bättre. Nedan en dikt som skrevs under någon av alla dessa dagar.

Jag vänder åter
till hamnar som övergavs
städer som förföll
minnen som arkiverades
här i naturens famn
lever friheten
härskar friden
och vinner lycksaligheten
Jag vänder åter
mot en sol som ler mot mig
en vind som smeker mitt skinn
och ett regn som renar mitt inre

Mina julkalendrar

Under åren har jag publicerat flera julkalendrar, varav första årets ”Den röda mössan” var den mest populära. Den var också den mest ansträngande att skriva. Detta då jag dels skrev en saga, med alldeles för kort framförhållning, och dessutom agerade sagoberättare i videoklipp som lades ut på YouTube. Denna kalender innehöll en hel del knasigheter med tidsresor, fasaner i höga stövlar med mera.

Därför slutar jag

Anledningen till att jag lägger ner det dagliga skrivandet är främst att jag inte längre behöver. Idag jobbar jag som skribent, bloggar för egna hemsidan/Facebooksidan och är dessutom aktiv med projektet Maskulint.se tillsammans med min vän Robert. Det råder ingen tvekan om att jag förtjänar titeln skribent.

Det finns en annan anledning till att jag slutar. Tiden har kommit för mer frid och harmoni i livet, och paradoxalt även de höjda kravens tid. För mig är det dock ingen motsägelse att harmoni kommer ur högre nivåer. Den som accepterar färre lågvattenmärken kommer att vara mer tillfreds med tillvaron. 

Mer tid till eftertanke

Låt mig förklara det där med harmoni: Jag är besatt av produktivitet, och följaktligen är jag en produktiv person. Dock skördar jag inte frukterna av min produktivitet, utan använder den vunna tiden till att överbelasta mig med sysslor. Detta får ett slut nu. Eftertanken krävs för att fördjupad kunskap ska kunna uppnås, och dessutom vill jag meditera mer, reflektera mer,  gå på långa skogspromenader oftare och ge mer till de som jag har valt ut i mitt liv.

Det är ju lätt att tänka att ”det där tar ingen tid”, och visst lade jag max två timmar per dag åt skrivandet. Ibland bara en kvart. Kravet var aldrig längd, utan att jag skulle vara nöjd. Jag lade dock en hel del energi på skrivandet, då det gick tid till både planering och tankeverksamhet inför vad jag skulle skriva om.

Nu kommer det kanske en ny rutin. Den ska vara förenad med stillhet, eftertanke, skärmlöshet och alstra såväl lycka som styrka. Tills det blåser upp en ny vind, som får mig att segla in i nästa malström. Så länge jag överlever livskrisen kommer jag för alltid att återfödas som en ny och starkare version.

Nu stänger jag av denna applet:

Andra texter om min skrivrutin:

Vanans makt – 1 000 dagar i följd

Vad man lär sig av att skriva 1 500 dagar i rad

Om meningen med livet, målsättning och att sitta på en sten i skogen

Om meningen med livet, målsättning och att sitta på en sten i skogen

Länge var mitt mål med allting att slå mig ner på en sten i skogen och bara vara. Alla uppgifter och projekt som dök upp var störningsmoment som behövde röjas ur vägen, genast. I dag inser jag att det inte finns någon motsättning mellan många projekt och sinnesfrid.

Vad är meningen med livet?

Frågeställningen vad som är livets mening – denna klyscha till fråga. Jag har genom livet roat mig med att ställa motfrågan ”vad säger att det finns en mening?”, då jag tyckt att letandet efter något externt varit en märklighet i sammanhanget. Ska meningen ligga där i diket som en liten grävling, redo att adopteras och tas med hem? Nej, snarare är mening något vi skapar själva genom målsättningar/syften och att agera mot detta.

Passion, något annat som det pratas om. Alla ska brinna för något och vara passionerade. Jag hade stora problem med det. Jag brann inte för något alls, och jag hör än idag personer i min ålder (30-50) klaga på hur de inte har någon passion. Nej, för det är samma visa som med mening. Du behöver agera, sätta igång vanan. Vanan blir maskinen som skapar det där: mening och passion.

Grubblaren på kammaren

Som en dåre satt jag där på min kammare, funderade över livet och var den där meningen kunde finnas. Vissa åkte utomlands i flera månader, för att “finna sig själva”. Jag avfärdade dem då, för att jag tyckte att de flydde. Men idag inser jag att det valet var betydligt mer konstruktivt än mitt eget grubblande. Å andra sidan ledde grubblandet mig slutligen hit, och här vill jag vara.

Därför ger aktivitet harmoni

Tillbaka till min inledning. Så länge jag såg alla aktiviteter och åtaganden som måsten, blev de störningar. Helst ville jag ju sitta där under kork… förlåt, på stenen och fundera. Lukta på mossan. Och grubbla över det här med vad livet ska användas till. Så mycket resultat blev det inte, men däremot en hel del ångest till sist. Fast det var skönt att vara i skogen så ofta som jag var. Det kan jag sakna.

När jag agerade tvärtemot min vanliga inställning, startade företag och skaffade barn, hände det saker. Det var i denna veva jag fick upp intresset för personlig utveckling, upptäckte att målsättning och planering är dunderhonung mot ångest, och att mening faktiskt skapas när man agerar för att följa sina mål. Då kommer den där harmonin, den sköna känslan av att göra rätt och att lyckas. Då kan man sitta på den där stenen och bara sjunka in i tystnaden, utan att fundera. 

Så löser du problemet med livets mening

Vad du behöver är alltså målsättning eller syfte. Jag anger dessa två, då vissa personer inte behöver stegvis mätbara åtgärder. ”A sense of purpose” säger man på engelska, och även om jag själv vill ha mål med tydliga delmål, tror jag faktiskt att vissa inte alls mår bra av sådant. Oavsett om det är mål eller syfte du behöver: det måste vara något vettigt som drar dig framåt.

Det där målet eller syftet spottar du inte ur dig direkt. Därför behöver du riskera att ha fel mål/syfte i början. Du måste gissa, sätta igång jobbet, känna efter och kalibrera om. Tills du vet att det är rätt. Du måste träna på att jobba mot ett mål/syfte, så enkelt är det. Oavsett om du väljer fel kommer du successivt att känna mening/passion/lycka för att du lyckas med saker och ser hur du flyttar dig framåt.

Det finns mer att säga om detta. Jag nöjer mig så här för denna gång. Ställ gärna frågor eller kommentera, så inspirerar du mig till en fortsättning.

Läs även:

Du kan varken misslyckas eller lyckas utan mål

Stress som substitut för mening

Meningen med livet

Det gör ont när illusioner rämnar – men smärtan är godartad

Det gör ont när illusioner rämnar – men smärtan är godartad

Min barndom bestod av en drömlik tillvaro i den närbelägna skogen. Den kulturkrock som följde när drömmens idyll mötte mänsklig vardagsondska, tog ett halvt liv att återhämta sig från. Kokongstadiet leder dock, som bekant, till en vacker fjäril i slutändan.

Törs gå på pumpen

Naiva drömmare råkar förr eller senare illa ut. Min egen naivitet har successivt pryglats ut ur ett idealistiskt sinne under livets gång. Än finns det förmodligen en hel del kvar. Jag tror faktiskt det, för nihilismen i livet har jag bytt mot ett konstruktivt nybyggarideal.

Faktum är att jag kan tillåta mig att stå emot den becksvartaste cynismen, genom att jag inte längre räds smärtan. Jag törs gå på pumpen, för jag vet att uppgivenhet är en långsam själsdödande kraft. Helt enkelt vägrar jag ge upp tanken på det konstruktiva. Jag ångrar inte en tids nedstämdhet för att jag vågade vara hoppfull.

Men hur kan du då bygga ett skydd mot krossade illusioner?

Jag läste en gammal bloggpost som jag skrivit: Andras gärningar är inte dina. Tänkvärt skrivet, om något som är ack så lätt att glömma bort. Kontentan är att du varken förtjänat konsekvenserna av andras handlingar, eller är ett stackars offer. Du är dina reaktioner på handlingen, inte mer. 

Den fördjupade förståelsen av att du aldrig förtjänar din behandling är att ditt värde skapas inifrån dig själv, av vad du gör. Det är dina egna val i livet som formar dig. Det är för dessa du kan stå till svars, utan att skylla på någon annan. ”Det är som det är” är mantrat du kan upprepa för dig själv om du tagit skada av någon annans handling. Låt denna handling stå för dem. 

Låt din reaktion vara som när du ser en bubbla försvinna bort på ån. Döm dem inte. Försök istället förstå och ta lärdom av vad situationen gav. Acceptera att världen är sådan.

Den godartade smärtans väg

Min vän ångesten har lärt mig att smärtan är värd att umgås med. Lidandet uppstår under flykten, men den som stannar kvar får lära sig saker om sig själv. Och inte minst om andra personer.  Den som väljer att ljuga, svika eller stöta en dolk i din rygg hade förmodligen gjort så oavsett ditt beteende.

Det gör ont när vackra illusioner krossas. När det visar sig att du blivit lurad, för att du var dum nog eller godhjärtad nog. Den naive, som inte ser saker komma, är oförsiktig och dum. Men den som bara tänker i svart får ett liv som knappt är värt att leva. Därför kan det ibland vara bättre att vara som ett litet drömmande barn i en skog, och ibland bättre att vara Neo i Matrix som svalde sitt röda piller.

Livet kan vara overkligt och skimrande som en dröm. Sällan utan en stor dos självbedrägeri och illusioner. Men alternativet är så många gånger värre. En dag kanske du sitter där på pottkanten, men kan åtminstone säga till ditt försvar: ”Mitt brott är att jag vågade drömma om något större”.

Jag tipsar även om stoicismens tips på hantering av smärta: Stoicism and Pain Management: 4 Techniques Practiced By Marcus Aurelius

Sluta distrahera dig själv – stäng av notiserna

Sluta distrahera dig själv – stäng av notiserna

I detta tidevarv av stress och utbrändhet är det viktigt att påpeka att en hel del av det är självförvållat. Vi har nämligen försett oss själva med en stor källa till distraktioner och tappad fokus: notiserna i mobil, dator, surfplattor och klockor.

Notiserna är vardagsmat

Det är ett evigt surrande och plingande för de flesta av oss, på ett sätt som inte var fallet för tio år sedan. Ändå var vi stressade som själve fan redan 2008. SMS, Facebook, Insta, Snapchat, Kik, mailen – och så ringer fanskapet ibland också. Numera surrar det på våra handleder också. Ja, jag är lika skyldig som du. 

Ta kontroll och stäng av eländet

Jag såg en dokumentär en gång, där en hjärnforskare hävdade att vi ständigt är i beredskapsläge på grund av de där notiserna och ljuden. Samma läge som soldater som väntar på att gå in i strid. Detta på grund av det eviga plingandet och surrandet. Jag vet inte om det är sant, men jag vet att det är irriterande att bli störd stup i ett. Komma tillbaka från fokus, och vara beredd. För oss som är högkänsliga är det förmodligen extra lätt att bli störda.

För något år gjorde jag slag i saken och stängde av mailnotiserna. Ingen jävel borde förväntas att sitta och vara beredd på mail konstant. Kolla denna källa till glädje och eufori morgon lunch och kväll – det räcker. Det var ändå läskigt att inte ha full kontroll, ifall någon kund skulle bli sur om svaren dröjde mer än en timme. Jag dräpte notiserna från Facebook också, plus Snapchat, Instagram och så avinstallerade jag en del onödigt krafs som Viber.

Vilken blev effekten?

Inledningsvis var det rätt jobbigt att inte veta när de där notiserna kom. Men rätt snart fattade jag det absurda i att alltid behöva se när någon gav en lika på senaste kattbilden, eller kommenterade den där ryska dynamitfilmen. En frid infann sig. I dag är det vardagsmat att inte alltid ha koll på det rätt oviktiga.

Jag har förklarat för andra att de får mer gjort om det stänger av pling och notiser, och några arma själar har jag hunnit frälsa så här långt. De flesta tackar mig för idén med att alltid ha ljudlöst. Varför ska det plinga? Eller durra med vibrationerna?

Kontroll över kommunikation ger ökad produktivitet

Ingen ska kunna avbryta dig i ditt arbete utan ditt eget samtycke. Det är ett ideal vad gäller kommunikation. Att få vara ostörd är en väldigt viktig del i att vara produktiv, och här ingår avstängda notiser. Den som lär sig att du svarar snabbt, kommer att fortsätta störa dig. Den som förstår att din tid är dyrbar kommer istället att undvika att störa dig.

Om du är ostörd kan du fokusera bättre, och får mer gjort. Det är därför du ska vara ostörd. Och det är därför du ska stänga av kommunikationsvägarna in. Dessa öppnas när du själv godkänner det, och på dina villkor. Det ger en trygghet att ha kontroll över sin kommunikation, vilket innefattar radiotystnad från notiser och pling.

Stäng av skiten redan idag. Bjud dig själv på produktiv sinnesfrid. Vill du ha hjälp att ta kontroll och nå harmoni? Läs mer härHär kan du läsa mer om stress.