Följ min podcast om produktivitet och psykisk hälsa

Följ min podcast om produktivitet och psykisk hälsa

Jag har startat en podcast, som kommer att handla om ungefär samma ämnen som bloggen på senare tid: produktivitet som väg mot en förbättrad psykisk hälsa.

Varför startar Dan Forslund en podcast?

Detta nya medium är spännande, och en stor del av anledningen till denna övergång är viljan att lära nytt. Jag skriver en hel del till vardags som SEO-strateg och content writer, och jag producerar löpande artiklar för projektet Maskulint.

Här finns Forslunds podd

Dan Forslund i Podcaster (Apple)

Dan Forslunds podd på Spotify

Produktivitet och psykisk hälsa på Buzzsprout

Google – kommer senare

Eldens år – mitt kommande 2020

Eldens år – mitt kommande 2020

Eld blir årets tema för mig det kommande 2020. Detta blir året då alla halvmesyrer och halvhjärtade åtaganden bränns bort från livet, och frigör plats för äkthet och harmoni. 

Eldens symboliska betydelser är många. Med dess hjälp har människan triumferat genom årtusenden, och frågan är om vi ens hade existerat utan den. Prometheus gav enligt mytologin elden till människan, och blev därmed bestraffad. Genom elden pånyttföds Fågel Fenix. Och så har vi alla eldfängda kopplingar till Lucifer, naturligtvis.

Den förgörande elden

Den aspekt av elden jag väljer för det kommande året är kort och gott den förgörande. Jag vill rensa mitt liv från avfall, fysiskt som mentalt, och kasta det på brasan. Min inre trädgård ska blomstra än mer, när distraherande mentala lövhögar och vassa törnen brinner i ljusan låga. Övrig eldsymbolik följer med på köpet, och jag kommer att tänka eld även i andra sammanhang.

Mellanåret 2019

Jag bestämde i slutet av 2018 att 2019 skulle bli ett mellanår. Det är lätt hänt att lova mycket och stort, men jag ville se hur det skulle vara med ett mer realistiskt åtagande. 2019 blev mycket riktigt ett mellanår, där jag avslutade och utvecklade delar i min utveckling, läkte ekonomiska sår och återhämtade mig. Ett skönt men ganska tråkigt år. Det var dock inte utan ovälkomna prövningar på det privata planet (något vi alltid bör planera för).

Det sista halvåret har kännetecknats av en känslomässig och mental trötthet. Jag har varit upptagen med smått och stort under större delen av året, vilket inte är optimalt. Hellre ett par rejäla projekt och resten luft i kalendern. Även om jag vistats mer i naturen under 2019 än föregångarna 2017 och 2018, är det långt ifrån tillräckligt.

Axplock från året som varit

  • Under året har vi firat flera segrar med projektet Maskulint.se, som handlar om personlig utveckling för män. Både män och kvinnor har lovordat det vi gör. Läs mer i den krönika som vi publicerar på nyårsafton.
  • Jag har skrivit “klart” min produktivitetsbok, men är inte nöjd ännu. Arbetet fortskrider under 2020.
  • Under 2019 har jag och barnen hittat trivseln med vår lilla familj här i lägenheten. Jag var på jakt efter “första bästa” hus ett tag, men har nu mindre brådska med detta. Hellre väntar jag på något bra än att slå till på ett kedjehus med folk inpå knuten. Jag får stå ut med civilisationen ett tag till…
  • Jag har deltagit i podd och blivit intervjuat i Svenska Ångestsyndromsällskapets tidning om manlig ångest/manlighet.
  • Jag har fortsatt att sälja min bok om ångest och får då och då meddelanden/mail från tacksamma personer i alla åldrar, män/kvinnor och barn. Något som känns bra förstås. Boken har helt klart betalat sig vid det här laget, sett till den tid jag lagt ner på den. Den har under årets översatts till engelska, och planen är att publicera den även på Amazon.
  • Jag har naturligtvis fortsatt att fördjupa mitt kunnande inom sökmotoroptimering på mitt jobb som SEO-strateg på BananByrån. Detta spännande uppdrag ger ny kunskap till övriga projekt, och samtidigt gör de andra projekten mig bättre på mitt arbete.

Framåt marsch

Några konkreta mål för 2020 sätter jag inte. Däremot kommer jag att arbeta med speciella områden, allt enligt eldtemat:

  • Onödiga och halvhjärtade åtaganden ska bort
  • Mina områden ska samordnas och följa samma bana, så att de inte spretar (“align” som det kallas i engelskan)
  • Ambitionen är att få klar produktivitetsboken under året
  • Harmoni kommer i första rummet 2020, vilket innebär ännu färre projekt än förut
  • Jag tänker förnya mitt koncept med bloggande, och väljer just nu mellan video och podd. Kom gärna med önskemål.
  • Naturen måste in i mitt liv, gärna på ett djupare plan och ihop med likasinnade – det är ju alltjämt idén om en tribal gemenskap med utvalda få som ligger i botten
  • Jag ska ägna mer tid åt min hälsa i form av träning, promenader och mer sömn

Må eldens kraft förtära det gamla, och ge plats till det nya. Gott nytt år mina läsare och vänner!

Ett passande soundtrack till årets tema.

“Den här produktivitetshetsen är osund”

Vanligaste missuppfattningen om produktivitet: att du är en flitig myra som vill ha metoder för att kunna jobba SÅ IN ÅT HELVETE! Så är definitivt inte fallet. För mig är produktivitet ökade chanser att pilla navel och glo på kvisthål i taket medan jag funderar på hur det skulle låta om fiskar kunde prata.

Det är en rätt vanlig fråga om huruvida jag håller på att förgås av stress. Jag märker hur personer runt mig är oroliga, och tittar på mig med medlidande när jag förklarar att det inte finns tid att diskutera Stefan Löfven eller det där programmet på SVT som jag inte ens visste att existerar. Men det är inte konstigt att jag förväntas vara ett stressvrak, för överallt runtomkring oss går folk in i väggen eller får psykiska problem på grund av stress.

Produktiv är att välja bort

Faktum är att mitt liv inte alls är så stressigt. Det är måhända fullbokat, men det är för att jag även bokar in “glo i taket”-tid. Förklaringen är att jag planerar väl, och på grund av god planering lägger mindre tid på själva görandet. Där vinns tid. Men den stora tidsvinsten kommer från allt som jag INTE gör.

Här är några saker jag inte gör vanligtvis: lägger tid på konserter och resor, går ut på krogen på helgerna, följer serier, kollar på TV (när hade jag ens tablå-TV?), deltar i fester (ok – jag är tråkig), håller på med en hobby. Mycket av detta är sådant som de flesta håller på med. Jag skapar istället, eller gör absolut ingenting.

“Livet är till för att njutas”

Jodå, jag vet att många tycker att “eat, drink and be merry” är livets mening. Det får ni tycka, och jag tänker inte försöka övertala någon. Så länge ni inte försöker övertala mig att “slappna av” och njuta mer. Jag är nämligen avslappnad mest hela tiden, och njutningen kommer dels från skapandet och dels från det underbara som är strövandet i naturen, eller ligga på sängen och glo.

Mycket av njutningen kommer även från umgänge med personer som ser livet som jag. Vi hjälps åt, inspirerar varandra och bygger på varandras världar ihop. Och jodå, det ingår “eat, drink and be merry” plus en och annan cigarr där.

Jag är faktiskt rätt lat

Bara för att jag tackar nej till mycket med förklaringen “har inte tid”, betyder det inte att det finns stora sjok av stress i livet. Nej, det handlar helt enkelt om att jag tackar nej till sådant som är oviktigt för mig personligen. Det finns viktigare saker, där tiden läggs.

För mig är målet alltid att få vettiga saker gjorda, på minsta möjliga tid. Så att jag kan lata mig och tänka roliga tankar, ta en springtur, cykla eller vandra i naturen. Eller umgås med viktiga personer. Först på tredje plats kommer utförandet av det oviktiga, och det blir ytterst sällan gjort.

Avboka det oviktiga

Hur stressad är du? Behöver du verkligen göra allt det du gör? Ta en funderare på om det verkligen är viktigt att se på alla dessa serier, inreda alla rummen samtidigt och om barnen behöver gå på tre sporter var.

Ta bort det som inte ger något, det som inte ger DIG något. Om det du gör mest är för andra personers skull är du förmodligen generös, men frågan är om de du anstränger dig för skulle gilla att veta vilken stress du alstrar för deras skull.

När luften är full av kaos är det ofta ditt eget fel

När luften är full av kaos är det ofta ditt eget fel

Påminnelsen är inte ny. Jag har varit här förr. När luften är så späckad av “att göra” att jag nästan storknar. När varje liten paus, eller andetag, är tid som inte spenderas rätt.

“Det är mycket nu”

Det där med att inte ha tid med pauser eller eftertanke är rent nonsens. Den tid du lägger på att få ordning blir kortare än den tiden du förlorar på att inte planera. Hängde du med? Läs förra meningen igen.

Likförbannat är vi många som känner att vi inte har tid med paus, inte har tid med lunch eller den där bensträckaren på en kvart. Alla som tänker så här vet egentligen att det är ett helt felaktigt sätt att tänka.

Varför görs samma misstag om?

Om vi vet om att det är bullshit att det inte finns tid för planering, att det är idioti att fortsätta pressa utan att få koll på läget, varför går vi då i fällan igen och igen?

Svaret är att det helt enkelt är känslorna som lurar oss. Känslor är luriga grejer, speciellt för den som tror att hen har kontroll över sina känslor. Det känns som att det inte finns tid för planering, eller för att äta lunchen på annat ställe än skrivbordet.

Det är inte mängden, det är bredden

När det är “mycket nu” är problemet oftast att du gör för många olika uppgifter. En enkel lösning är att planera likartade uppgifter vid samma tillfälle. Produktion, planering och produktion kräver olika sorters tänkande och därför blir du lättare utmattad om du växlar mellan dem. Försök därför göra en sorts sak i taget.

Jodå, jag har skivit om allt detta förut. Klustra uppgifter exempelvis. Det är mycket nu är en annan sådan text.

2000 dagar i följd och upphörandet med en rutin

2000 dagar i följd och upphörandet med en rutin

Detta är den 2000:e texten jag skrivit i sträck sedan 15/12 2013. Från och med imorgon är min vana med att skriva varje dag avslutad. Anledningen är att jag sedan länge uppnått mitt mål – att kunna kalla mig skribent. Nu ser jag tillbaka på nästan fem och ett halvt år av tvingat skrivande, och vad det har gett mig.

Transformation genom prövning

Mitt liv har genomgått flera transformationer. De mest problematiska perioderna har alltid varit mest givande, då de resulterat i stora vinningar. Mobbing under en stor del av grundskolan, ångest under hela inledningen av mitt vuxna liv, och skilsmässa vid den begynnande medelåldern. På sätt och vis är livet en ständig resa mellan olika former av kriser, något som också är fallet med födseln av min skrivrutin.

Bakgrunden till att jag började med det dagliga skrivandet kom av den mellanperiod av tomhet som jag vacklade omkring i under eran mellan ångest och skilsmässa. Jag identifierade mig som skribent, men skrev inte ett skapandes grand. Detta störde mig, och under en av de långa ensampromenaderna bestämde jag mig för att börja skriva. ”En skribent är en som skriver ofta” tänkte jag.

Vad jag har skapat med min skrivrutin

Inledningsvis skrev jag mycket om vad som hänt under dagen, men det blev också en mängd dikter. Ett stort antal bloggposter, både till den här bloggen och till Maskulint.se som föddes under skrivperioden. Jag har även skrivit ett stort antal korta och långa berättelser till mina barn, och har således ett bra gäng med opublicerade barnböcker liggande. Troll, skogsrån, katter och hamstrar samsas med berättelser om vad döden egentligen är och med existentiella verk.

Jag har gett ut två böcker som har kommit till under dessa år. “Nu dör jag” om ångest och ångesthantering och “Ledsna nallen” om utfrysning. En tredje obetitlad bok är på väg, och den är en uppföljare till ångestboken.  Den handlar om produktivitet, och bygger på tesen att den som är produktiv mår bättre. Nedan en dikt som skrevs under någon av alla dessa dagar.

Jag vänder åter
till hamnar som övergavs
städer som förföll
minnen som arkiverades
här i naturens famn
lever friheten
härskar friden
och vinner lycksaligheten
Jag vänder åter
mot en sol som ler mot mig
en vind som smeker mitt skinn
och ett regn som renar mitt inre

Mina julkalendrar

Under åren har jag publicerat flera julkalendrar, varav första årets ”Den röda mössan” var den mest populära. Den var också den mest ansträngande att skriva. Detta då jag dels skrev en saga, med alldeles för kort framförhållning, och dessutom agerade sagoberättare i videoklipp som lades ut på YouTube. Denna kalender innehöll en hel del knasigheter med tidsresor, fasaner i höga stövlar med mera.

Därför slutar jag

Anledningen till att jag lägger ner det dagliga skrivandet är främst att jag inte längre behöver. Idag jobbar jag som skribent, bloggar för egna hemsidan/Facebooksidan och är dessutom aktiv med projektet Maskulint.se tillsammans med min vän Robert. Det råder ingen tvekan om att jag förtjänar titeln skribent.

Det finns en annan anledning till att jag slutar. Tiden har kommit för mer frid och harmoni i livet, och paradoxalt även de höjda kravens tid. För mig är det dock ingen motsägelse att harmoni kommer ur högre nivåer. Den som accepterar färre lågvattenmärken kommer att vara mer tillfreds med tillvaron. 

Mer tid till eftertanke

Låt mig förklara det där med harmoni: Jag är besatt av produktivitet, och följaktligen är jag en produktiv person. Dock skördar jag inte frukterna av min produktivitet, utan använder den vunna tiden till att överbelasta mig med sysslor. Detta får ett slut nu. Eftertanken krävs för att fördjupad kunskap ska kunna uppnås, och dessutom vill jag meditera mer, reflektera mer,  gå på långa skogspromenader oftare och ge mer till de som jag har valt ut i mitt liv.

Det är ju lätt att tänka att ”det där tar ingen tid”, och visst lade jag max två timmar per dag åt skrivandet. Ibland bara en kvart. Kravet var aldrig längd, utan att jag skulle vara nöjd. Jag lade dock en hel del energi på skrivandet, då det gick tid till både planering och tankeverksamhet inför vad jag skulle skriva om.

Nu kommer det kanske en ny rutin. Den ska vara förenad med stillhet, eftertanke, skärmlöshet och alstra såväl lycka som styrka. Tills det blåser upp en ny vind, som får mig att segla in i nästa malström. Så länge jag överlever livskrisen kommer jag för alltid att återfödas som en ny och starkare version.

Nu stänger jag av denna applet:

Andra texter om min skrivrutin:

Vanans makt – 1 000 dagar i följd

Vad man lär sig av att skriva 1 500 dagar i rad

Om meningen med livet, målsättning och att sitta på en sten i skogen

Om meningen med livet, målsättning och att sitta på en sten i skogen

Länge var mitt mål med allting att slå mig ner på en sten i skogen och bara vara. Alla uppgifter och projekt som dök upp var störningsmoment som behövde röjas ur vägen, genast. I dag inser jag att det inte finns någon motsättning mellan många projekt och sinnesfrid.

Vad är meningen med livet?

Frågeställningen vad som är livets mening – denna klyscha till fråga. Jag har genom livet roat mig med att ställa motfrågan ”vad säger att det finns en mening?”, då jag tyckt att letandet efter något externt varit en märklighet i sammanhanget. Ska meningen ligga där i diket som en liten grävling, redo att adopteras och tas med hem? Nej, snarare är mening något vi skapar själva genom målsättningar/syften och att agera mot detta.

Passion, något annat som det pratas om. Alla ska brinna för något och vara passionerade. Jag hade stora problem med det. Jag brann inte för något alls, och jag hör än idag personer i min ålder (30-50) klaga på hur de inte har någon passion. Nej, för det är samma visa som med mening. Du behöver agera, sätta igång vanan. Vanan blir maskinen som skapar det där: mening och passion.

Grubblaren på kammaren

Som en dåre satt jag där på min kammare, funderade över livet och var den där meningen kunde finnas. Vissa åkte utomlands i flera månader, för att “finna sig själva”. Jag avfärdade dem då, för att jag tyckte att de flydde. Men idag inser jag att det valet var betydligt mer konstruktivt än mitt eget grubblande. Å andra sidan ledde grubblandet mig slutligen hit, och här vill jag vara.

Därför ger aktivitet harmoni

Tillbaka till min inledning. Så länge jag såg alla aktiviteter och åtaganden som måsten, blev de störningar. Helst ville jag ju sitta där under kork… förlåt, på stenen och fundera. Lukta på mossan. Och grubbla över det här med vad livet ska användas till. Så mycket resultat blev det inte, men däremot en hel del ångest till sist. Fast det var skönt att vara i skogen så ofta som jag var. Det kan jag sakna.

När jag agerade tvärtemot min vanliga inställning, startade företag och skaffade barn, hände det saker. Det var i denna veva jag fick upp intresset för personlig utveckling, upptäckte att målsättning och planering är dunderhonung mot ångest, och att mening faktiskt skapas när man agerar för att följa sina mål. Då kommer den där harmonin, den sköna känslan av att göra rätt och att lyckas. Då kan man sitta på den där stenen och bara sjunka in i tystnaden, utan att fundera. 

Så löser du problemet med livets mening

Vad du behöver är alltså målsättning eller syfte. Jag anger dessa två, då vissa personer inte behöver stegvis mätbara åtgärder. ”A sense of purpose” säger man på engelska, och även om jag själv vill ha mål med tydliga delmål, tror jag faktiskt att vissa inte alls mår bra av sådant. Oavsett om det är mål eller syfte du behöver: det måste vara något vettigt som drar dig framåt.

Det där målet eller syftet spottar du inte ur dig direkt. Därför behöver du riskera att ha fel mål/syfte i början. Du måste gissa, sätta igång jobbet, känna efter och kalibrera om. Tills du vet att det är rätt. Du måste träna på att jobba mot ett mål/syfte, så enkelt är det. Oavsett om du väljer fel kommer du successivt att känna mening/passion/lycka för att du lyckas med saker och ser hur du flyttar dig framåt.

Det finns mer att säga om detta. Jag nöjer mig så här för denna gång. Ställ gärna frågor eller kommentera, så inspirerar du mig till en fortsättning.

Läs även:

Du kan varken misslyckas eller lyckas utan mål

Stress som substitut för mening

Meningen med livet