Jag har nått vägs ände med vägen som gick ut på produktivitet. Det var lärorikt, men medförde en sorts tunnelseende som även gjorde att glädjen glömdes bort.
Det här nya är en återgång till utkanterna, mörkret och skogen. Till lekfullheten. De gamla gångarna ner i underjorden fanns där bakom det höga gräset, och väntar på att återupptäckas för att sedan grävas vidare.
Jag hade en idé om att tjäna en massa pengar på det här projektet. Och för all del, det har trillat in en del på böcker och coachning. Men jag kommer från och med nu endast att åta mig sådant som verkligen känns rätt. Detta är i första hand ett passionsprojekt, och då duger det inte med kompromisser.
45 år in i livet finns det fortfarande massor att arbeta med, i mig och i det jag kan ge till andra. Jag är djupt tacksam för det.