Det räcker inte med produktivitet – du behöver ett syfte

Det räcker inte med produktivitet – du behöver ett syfte

Vad ska du ha din produktivitet till?

Det får aldrig bli ett självändamål med produktivitet. Din produktiva livsstil ska vara fordonet, men det behövs en destination. Ett syfte. Ett varför.

Den produktiva livsstilen är inte svaret

Det måste finnas ett varför i ditt liv. En anledning till att du gör det du gör, går den extra milen och kämpar lite hårdare. En produktiv livsstil handlar om något bortom dina enskilda verktyg – det är en helhet och en filosofi att följa – precis som minimalism eller stoicism. Men den produktiva livsstilen är inte svaret. Den är bara hur, inte varför.

Vad är ett varför?

Samla frimärken, driva företag, laga mat, rulla cigarrer, skriva böcker – egentligen allt som skapar mening i ditt liv. Kanske är det en sak, kanske är det flera saker. Och till mina skeptiska vänner: kanske är det ifrågasättandet av konstruktiva förslag som är din mening. Kanske är det jakten och idisslandet av vad som är mening, som är din mening. För du behöver din mening om ditt liv inte ska kännas meningslöst.

Hur upptäcks varför?

När människor frågar om meningen med livet är det just ett varför de söker. Detta varför ligger inte speciellt ofta och väntar på att resoneras fram, utan är något som förädlas med tiden. Framförallt genom att du testar och avfärdar. Genom att du gör fel, subtraherar. Upptäcker. ”För att jag vill uppleva mening” är en nyckel på vägen. Vad ger dig mening? Ja, vad är det som får munnen att le, kroppen att pirra, drömmarna att blåsas upp likt magiska tankeballonger?

Låt produktivitet hjälpa dig finna

När du lever en produktiv livsstil är det för att du bestämt dig för att du vill maximera det som känns meningsfullt i ditt liv. Rutiner och hjärndött arbete avverkas på så kort tid som möjligt för att du ska kunna göra det där ditt hjärta brinner för, och göra det så ofta som möjligt.

Vad är meningsfullt?

Jag var en gång med på en övning där vi skulle sitta vakande vid en sjö under natten. En spännande övning som ledde till en märkligt fridfull upplevelse. Jag slumrade till, och väcktes av något som kändes som en röst inifrån: gör det du tycker mest om, och gör det så ofta du kan. Det var svaret på min fråga vad jag borde ändra i mitt liv. Och sedan dess har jag tagit mitt skrivande till en helt annan nivå.

Om du saknar ett varför

Jag känner flera personer som kämpar med ett kall, ett varför. ”Jag är ingen passionerad person” kan det låta. Risken är att den inställningen, besattheten av att hitta sitt syfte, leder till en ”analysis paralysis”. Skit i att leta. Genom att sluta grubbla och istället fokusera på att renodla ditt liv och utveckla en produktiv livsstil ökar du chanserna att snubbla på mening längs vägen.

Vad är egentligen mening?

Mening behöver inte vara att vilja bli astronaut sedan barndomen. Mening är en känsla av trivsel i livet, och av att vara till nytta. Det kan du få av att spela tv-spel, umgås med dina närmaste eller av att lära dig krav maga. Det är individuellt. Låt dig inte luras av idén om att alla föds med ett syfte.

Läs mer om varför du ska vara produktiv här

Prioritering – konsten att välja bort det irrelevanta

Prioritering – konsten att välja bort det irrelevanta

Prioriteringar handlar om att göra det viktigaste först. Men vad som glöms bort är att allt som står på listan kanske inte borde ha en plats där. Släng skiten redan i förväg.

Att prioritera är en del av GTD-metoden

Efter att du har skottat hjärnan tom på saker som ska göras, kommer steget där du ska planera in saker och ting. I detta steg kommer chansen att spara in mycket på framtida jobb, genom att vara oresonlig och nitisk kring vad du släpper vidare. Ställ dig frågan ”vad händer om detta inte görs?”. Om du inte får halvpanik vid tanken, är det förmodligen något du kan skippa.

Vad kan man strunta i?

Om det är till nytta för ett viktigt slutmål, ska det göras så klart. Din uppgift är att leta efter nyckeluppgifter som, genom att slutföras, gör alla andra steg i kedjan onödiga eller avklarade. Detta har jag tagit från boken The One Thing, som jag rekommenderar er att läsa. Själv struntar jag i allt som det inte finns någon personlig vinning i för mig.

Det där låter ju egoistiskt, men faktum är att jag i min personliga vinning räknar in hjälpsamma saker till viktiga personer. En närstående som ber om hjälp har alltid hög prio. Men för att besvara frågan: du kan skita i allt som levereras med ändelsen ”i mån av tid” eller ”när du får tid över”. Du kan strunta i detta med gott samvete.

Hur har du använt detta rent konkret?

Eftersom jag har jobbat en hel del med filmproduktioner, har jag också hunnit reta upp mig rejält över ineffektiva saker som ljussättning, sortering av filmmaterial och själva klippningsarbetet. Därför har jag utvecklat en GTD-influerad metod, som går ut på att få minimalt med filmmaterial att arbeta med. Jag lägger tyngden på planering i detta fall.

Vad som händer är att det filmas väldigt lite ”bra att ha”-material, och därför är filmteamet klara betydligt snabbare. För mig som sitter och sorterar/förredigerar materialet är det mindre att hantera och går snabbare. Kunden får se resultat snabbare, och det är dessutom helt i enlighet med den planering som hen redan godkänt.

Hur du enkelt kan sköta din prioritering bättre

Börja med att alltid ställa frågan ”vad är målet med denna uppgift?” när du ska planera in den. Om du inte vet, lägg den åt sidan på en ”kolla upp”-lista eller liknande. Om det är en uppgift som inte involverar fler personer än du, släng skiten. Det där med att träna in frågor som ovanstående, och även utmärkta ”varför gör jag det här?”, är en väldigt bra övning. Den skapar medvetenhet och gör dig kräsen inför dina uppgifter.

För de uppgifter som rör andra personer, se till att ha tydliga direktiv om varför du ska ”kolla upp” någon annans idé eller liknande. Ofta handlar det om att den andra personen är osäker, känner att konkurrenter kanske vet något som hen inte vet eller liknande. Men utan klara besked från vederbörande kan det inte förväntas action från dig.

Varför ska vi vara produktiva? Spelar det någon roll?

Varför ska vi vara produktiva? Spelar det någon roll?

Efter en del strul med ombyggnaden av min hemsida är jag nu åter. Under den tid som har gått har jag funderat en hel del på varför vi ska vara produktiva, och fått en del insikt.

Jag har en brokig skara människor i bekantskapen, och långt ifrån alla tycker att det här med produktivitet är lika viktigt som jag. Precis som i samhället i stort finns de personer som anser att livet ska vara en enda nöjestripp. Då menar jag inte bara otåliga barn som inte klarar ens några minuters tråk – detta är i allra högsta grad ett vuxenproblem med. Men – jag kommer inte att gå runt och döma nöjeslystna människor, så vida jag inte råkar bry mig om dem. Då vankas kärleksfull utskällning.

Varför är då produktivitet viktigt?

Under min lilla paus har jag insett en sak, och det är kopplingen mellan ångest/depression och produktivitet. Inte så konstigt, då det var tack vare ångesten som kaoshjärnan jag till slut förstod att ett målmedvetet ”inrutat” liv var en viktig pusselbit i välmåendepusslet. Den som inte känner sig produktiv mår inte bra. Det är den enkla insikten. ”Men jag känner massor med människor som inte är produktiva som inte mår dåligt!” invänder någon snabbt. Ja, ur din synvinkel ja.

Nu får du allt förklara vad du menar, Forslund din tölp!

Det jag menar är att den där personen som du definierar som icke-produktiv kan te sig som en latsäck i dina ögon (och i mina). Men så länge personen i fråga inte misslyckas med sina ambitioner kommer hen att må bra. Det handlar helt enkelt om individuella målsättningar. Jag känner exempelvis en grym kock som jag haft äran att bli bjuden på mat av vid några tillfällen. Han förespråkar livets goda snarare än nit och självspäkande produktivitetshets (som det säkert ter sig för honom). Men saken är den, att han lever sin passion och är extremt produktiv i sin rätta miljö.

En oproduktiv vän

Jag träffade en annan vän. Han var däremot inte nöjd med att aldrig lyckas att få saker gjorda. Ändå får han absurt mycket gjort, mycket mer än jag. En sån där heminredar-typ som man får dåligt samvete av att besöka ens. Men där överensstämde inte målsättning med resultat, och därför var han på väg mot utbrändhet istället för att fröjdas över sina framgångar. Det där med produktivitet handlar alltså väldigt mycket om inställning. För övrigt kanske jag ska coacha den där vännen.

Vad är det att vara produktiv?

Att vara produktiv är att få sina utvalda viktiga saker gjorda. Vilka de utvalda viktiga sakerna är, det är helt individuellt. Många vet inte vilka de viktiga sakerna är, eller har inte upptäckt dem än. Detta i sig kan skapa ångest och nedstämdhet. Måste man ha viktiga utvalda saker för att leva ett gott liv? Jag tror det, men är inte säker.

Effektivitet vs produktivitet

Sist, en bra grej från coachen Johannes Hansen. Han var med i Framgångspodden och pratade om vad som skiljer effektivitet från produktivitet. Effektivitet är att göra något på så kort tid som möjligt, men det behöver inte leda till resultat. Exempelvis rensa mailkorgen. Produktivitet är däremot att så effektivt som möjligt uppnå önskat resultat. Produktivitet är effektivitet+ett förutbestämt mål.

Nytt på webben: coachingsektion

Nu har coaching-sektionen på min webbplats äntligen öppnats upp. Du som vill bli mer produktiv och är redo att göra förändringar i ditt liv, kontakta mig så får du veta mer. Men räkna med noll procent new age-bullshit redan från början.

Jag har gått igenom en del. Mobbing, ångest, livskris, berg- och dalbana med existentiella funderingar och så driver jag företag, är far till två barn och ska nu skilja mig också. Livserfarenhet har jag gott om.

Utöver det har jag fördjupat mig under flera år i olika tekniker för personlig utveckling, med Tony Robbins som den största förebilden. Jag har läst mycket om produktivitet, förkovrat mig i metoder (GTD är favoriten) och även jobbat med mindset, målsättningar och olika meditationsövningar.

Jag har jobbat som journalist, jobbar med marknadsföring, är van och kunnig när det gäller digitala verktyg. Författare är jag också, med första boken ute. När det gäller utbildning har jag en kandidatexamen i språk, media och filosofi.

Allt av det ovanstående, plus min egen brutala stil bakas in i det jag erbjuder som coach. ”Tänk positivt” och liknande är inget som kommer från mig. Här är det rakt på sak som gäller, även när det gör ont. Inga inlindade snällheter, utan utmaningar med syfte att utveckla dig.

Utveckling är jobbig. Du blir bättre, och då måste det gamla ge vika.

Här kan du läsa mer om coaching.
Här kan du kontakta mig.

Vi hörs!

Självdisciplin i harmoni med frid

Självdisciplin i harmoni med frid

Hur går ett liv i frid ihop med ett strukturerat? Går det ens ihop? Här följer ett svar från mig.

En av mina läsare har frågat hur zen, minimalism och frid kan upprätthållas om ens livsstil går ut på att utvecklas, nå framåt, uppnå mål och leva enligt luthersk nit och disciplin; eller snarare: hur kan dessa två till synes motsatta världsbilder kombineras, om det ens är möjligt. Inspiration till frågan var min bloggpost om att inte förlita sig på självdisciplin.

Jag har personligen alltid, i någon mening, strävat efter frid, tomhet, intet; försökt leva i nuet utan tvång och måsten. Det var barndomens ideal, och det är idealet nu. Under hela livet har jag dock fått kämpa för att uppnå detta, och inte oväntat har det varit som att försöka smyga på skygga småfåglar iklädd narrskor med extra pinglor. Frid uppnås inte genom att jaga efter frid, och framförallt inte genom att fördöma det till synes motsatta – kaos.

Missnöjet, att klaga på kaos och oväsen, på behovet av pengar och materiella ting, på vardagssysslor och på högljudda människor – det var min väg i många år. Jag ville ju bara bort, bort från det där och till mitt fridfulla lilla rike. Den gyldene friden, den som fanns där men stördes av alla oborstade yttre omständigheter.

Insikten har kommit successivt. Frid finns där hela tiden, inuti mitt eget medvetande. När tankarna accepteras, kaos accepteras och när det inte längre finns någon strävan, ja då råder friden. Precis som att den blå himlen alltid finns bakom molnen. Det är ett grundtillstånd för oss människor. De där molnen som far omkring är våra egna skapelser.

Men acceptansen räckte inte. Det dök fortfarande upp åskmoln ur det förflutna. Tankar på ”just fan” i alla färger och former, sådant som låg och skavde från det förflutna och och sådant som skavde när det gällde det eventuellt kommande. Det förflutna förlikade jag mig med, accepterade. Men framtiden? Det svåraste var tankarna på att jag inte fick gjort det som betydde mest här i livet, förutom familj och vänner. Skrivandet, det blev inget. Det var uteslutande för att jag inte hade som vana att skriva, för alltid var det något annat.

Åren gick. Självfördömandet tilltog. Jag bestämde mig för att sluta fundera över hur jag ska få in mer skrivande i livet, och helt enkelt bara skriva. Det gjorde jag, och plötsligt var det en vana. Nu är jag inne på dag 900 i sträck. Känslan av en rutin tog effektivt bort självfördömandet kring att inte skriva, och fler vanor växte fram: meditation, gå dagliga promenader, blogga, träna. Små korta dagliga inslag, som alla bidrog till att nuet kändes allt mer nu. Alla undermedvetna tankar på att jag inte gjorde vad som var viktigt, försvann. För nu gjorde jag dem. Mer ibland, mindre ibland.

Görandet tog bort grubblandet, för grubblandet berodde till största delen på funderingar över sådant som jag egentligen borde göra, men inte gjorde. Nu var det plötsligt ointressant. Hjärnan blev mer stilla, och kunde användas till att bättre fokusera på vad som händer just nu. Mindfulness helt enkelt.

Fortfarande fanns det ”just ja”-saker i vardagen, som tog upp mental bandbredd. ”Måste komma ihåg”. Jag ville inte ha jonglering med kom ihåg i huvudet, och började istället planera. Planeringen sker vid utvalda tillfällen, och läggs in i system som talar om för mig när något är dags. ”I dag ska du skriva om X, sortera och vika tvätt samt läsa på om att kitta fönster”. En personlig assistent framavlad av min egen planeringshjärna i dåtiden, nu skickad till framtiden likt en hjälpsam budbärare. Det här gör jag för att slippa bry mig, slippa tänka på framtiden, slippa ha självdisciplin.

Men målsättningar? Utveckling? Alltid sträva framåt? Stör det inte friden?
Svaret är ja, men bara under de tillfällen då jag sitter med planeringen (typ en gång i veckan). Resten av tiden behöver jag inte bry mig speciellt mycket. Planeringen är gjord så att den hela tiden får mig att lära nytt, göra sådant som jag själv ansett viktigt och ständigt får så mycket tid som möjligt över till ”assinnt” (typ ”alls inte” på min lokala dialekt). Målsättningar är bara fiktiva såpbubblor i en eventuell framtid, bara för att något ska hända. Jag vill ha roligt, och bli en person som kan vara av värde. Mitt sätt att lägga upp livet tycks generera just det.

Relaterade bloggposter:
Planering ger frihet
Framtidens bubbla existerar i nuet
Hur du finner frid

Framtidens bubbla existerar i nuet

Framtidens bubbla existerar i nuet

En sån där lärdom som aldrig riktigt sätter sig: för att du väljer A behöver du inte välja bort B.

Lärdomen gäller i många sammanhang. Ett sammanhang som jag funderade över i dag var det här med att leva i nuet, kontra planera för framtiden. Du måste inte välja bort den ena för att du föredrar den andra.

Jag kom på den här modellen med bubblor:
Nuet är en bubbla. Framtiden är en annan. Men framtidsbubblan är inte den egentliga framtiden, utan den bubbla som jag gissar att kommer att vara på en viss position i framtiden.

Utifrån den nuvarande bubblan skjuts en stråle av ljus iväg, rakt mot det tomrum där framtidsbubblan eventuellt kommer att befinna sig på senare. Det finns alltså ingen bubbla i framtidspositionen, för framtiden existerar inte med utsikt från nutidsbubblan. Det handlar om en gissning kort och gott.

Gissningsleken äger rum här och nu. Målsättningen syftar på framtiden, men handlar bara om sånt som jag vet här och nu. Jag ställer in strålkastaren, för att den ska skina mot en position som det eventuellt kommer att vara ett objekt i senare. Sedan agerar jag utifrån premissen att framtidsbubblan kommer att vara på den gissade position.

Jag kan absolut ha fel, men tack vare gissningen går det att jobba vidare. Och hellre gissa fel, än att bara ge upp. Alltid finns det någon lärdom för den som agerar.