Längtar du bort från dig själv?

Är du säker på att det är en fysisk plats eller manifestation som löser det du längtar efter? Eller är det den inre upplevelsen av det försvunna begäret du egentligen söker?

Jag tog en långpromenad och begrundade livet. På leriga vägar, bland åkrar och träd insåg jag något gammalt: vissa saker i livet behöver upplevas, medan andra kan uppnås från insidan.

Drömmen om Bullerbyn

Jag har en fix idé om hur jag skulle vilja bo. Mina vänner känner det som ”Bullerbyn”. Ja, lite som att leva på 1930-talet, men med internet. Poängen är att det är en idyll jag drömmer om, en överdos av glädje och mening. Realistisk? Nej, jag sysslar inte med sånt i mina drömmar.

Den där idylliska tillvaron är, inser jag, en dröm om en känsla. Känslan av att vara rotad och trygg på en plats, utan att flacka runt och ifrågasätta, av att kunna slappna av och inte vara på sin vakt.

Så behöver jag verkligen en Bullerby, eller är det en oro i mig själv som spelar in? Känner jag att jag inte kan slå mig till ro?

Längtan bortåt

Vissa åker på resor, andra flyttar, några andra byter jobb. För att de söker något nytt.

Frågan är i vilka fall de längtar TILL något, och i vilka andra de längtar FRÅN något. Är båda bra anledningar? Oavsett val leder de till något, det är det enda som är säkert.

Jag tänker på detta kring Bullerbyn och funderar på vad som egentligen motiverar mig. Lägenheten blev bättre med gardiner i. Kanske ska jag ta steget vidare med krukväxter. Eller leta efter Bullerbyn.

Svaret finns i dig – kanske

Många av oss ägnar mycket tid åt att grubbla över vilka vi är, vad vi vill och så vidare. Det leder sällan till något.

De gånger jag själv upplevt att jag fått ut något är när jag gjort något, ändrat riktning eller strävat efter ett mål.

Ibland dyker svaret upp först i slutet av resan. Jag kanske behöver besöka Bullerbyn för att kunna besvara om jag behöver Bullerbyn.