Metoder för ångesthantering

Metoder för ångesthantering

Jag blev idag intervjuad av Sven-Alex Trygg som startat en podd speciellt för/om män, och fick tillfälle att prata om ångest, produktivitet och manlighet. Det slog mig under avsnittet att jag faktiskt har mejslat fram en rätt enkel och gedigen metod.

Del ett handlade om ångesthantering. Jag blev ombedd att ge tre tips till den som har problem med ångest. Dessa kom som ett rinnande vatten, och var:

1 – iskall dusch mot ångest

Chocka kroppen, exempelvis med iskall dusch. På så sätt avbryter du, på ett bryskt sätt, ett pågående tankebabbel. Tankar och kroppsliga upplevelser brukar trigga varandra under ångest. Du känner efter, hittar något konstigt i kroppen (pirr, spänning, smärta) och tankarna blir oroliga. Sedan reagerar kroppen på tankarna, och allt stegras. En stark fysisk chock avbryter det där, och iskallt vatten är ofarligt men effektivt.

2 – skriv ner och bemöt tankarna

Genom att tömma ur hjärnan alla sina farhågor på ett papper kan du börja jobba med dem mer konkret. Skriv ner dem en och en, och ifrågasätt dem sedan. Bemöt dem som om de var sanna. Om du är rädd för att dö, planera ett testamente och lös alla praktiska problem så att det blir så smidigt som möjligt för dina anhöriga. Om det nu är vad du oroar dig för. Lös alla eventuella problem som uppkommer om alla dumheter du funderar över slår in.

3 – utbilda dina närmaste – förebyggande ångesthantering

Inget är så jobbigt för en närstående som att se dig ha ångest, men inte veta vad som ska göras. Känslan av att vara värdelös och handfallen när en viktig person mår dåligt, är knäckande. Ditt jobb är att utbilda dessa människor. Låna en bok eller skicka en länk till något bra på nätet som förklarar så att oförstående/de som inte upplevt ångest själva förstår. Om de blir bra på att förstå, blir de också bra på att hjälpa dig. Win win.

Det jag skrivit och det jag gör hjälper folk, bevisligen. Blir fortfarande rörd när jag läser dessa ord från en mamma (med namn utelämnade):

Tack så mycket för att du skrivit boken Nu dör jag. Jag fick den i brevlådan igår och jag har läst hela boken idag. Boken är precis vad jag behöver för att hjälpa min femtonåriga dotter som drabbats av panikattacker. Svårt som mamma att förstå vad hon går igenom när jag aldrig upplevt detta själv. (…) Din bok hjälper mig att förstå och kommer därigenom att hjälpa henne!

Tips på fler källor

Bortom dessa tre grundläggande stegen har jag fler tips, där sammanfattningen lyder: kroppskännedom, jobba med ditt mindset och ha en planering som ger dig en strukturerad vardag. Jag har redan skrivit en hel del om planering och målsättning, och det där med mindset dyker upp lite här och var. Här är några länkar till sådant jag skrivit om tidigare:

Målsättning

GTD-metoden

Mindset

Vanor, om iskalla duschar med mera

2019 – stabilitet, fokus och kreativitet

2019 – stabilitet, fokus och kreativitet

2018 är på väg bort. Med det försvinner ett år som i mångt och mycket handlar om att komma tillbaka. Nu ser jag fram emot att fortsätta på samma spår, med färre sidospår. Det blir ett 2019 för att hämta andan och inspiration – inför mer vidlyftiga idéer som väntar bortom horisonten.

2019 – stabilitet

Mitt 2019 kommer att handla mycket om stabilitet. Medan tidigare år varit späckade av olika målsättningar, ska detta vara återhållsamt. Detta för att ge andningsutrymme inför fortsättningen. Rensa bort, återanvända, specialisera. Ledord: Minimalism, specialism, fokus, bränna bort onödigt dött kött från benen. Färre sidoprojekt.

Här är mina projekt för året:
* Produktivitetsboken är långt kommen. Den skulle egentligen ges ut 2018, men jag tänkte om upplägget och behöver omarbeta. När den är klar blir nästa steg att ”workshopifiera” upplägget, ta mig an ett och annat uppdrag som coach samt kanske även hålla föredrag. Boken är dock det enda som behöver bli klar 2019.

* Maskulint.se – detta projekt där jag och samarbetspartner Ernst Almgren hjälper män att utveckla sig själva, få av sig eventuella offerkoftor och nå mental och fysisk hälsa kommer att fortsätta utvecklas. I detta projekt ska det släppas en bok under året. I övrigt kan du läsa mer här, där vi bland annat berättar om att vi nådde målet på 1 000 unika besökare per månad för hemsidan.

* BananByrån – jag fortsätter som SEO-specialist på detta väldigt lovande företag, som utvecklas väldigt bra och liksom jag själv jobbar med stabilitet efter en period av kaos/pånyttfödelse. Läs mer här.

* På det mer privata planet kommer året inte att utmärkas av främst produktivitet, utan kreativitet. Min person är tudelad, och för mycket fokus på verkligheten ger en obalans inuti. Det är nu dags att återvända till den skuggvärld där jag hämtar min kraft ifrån. 2019 blir året då jag kommer tillbaka till musiken.

Dan Forslund

Mer om musikprojektet

I mitt tänkande har jag varit inne på att göra något på egen hand, men tanken på ett band blir allt mer lockande. ”Rituellt” blir ledordet för projektet, vars syfte är att skapa musik – covers är bannlysta och ”glimten i ögat”-attityd likaså. Som alltid när jag gör musik måste det vara dödligt allvar och en konstnärlig inställning i ambitionen, även om det så klart bör vara kul att skapa.

Jag har ingen klar bild av vilka instrument som ska vara med, om det ska vara riktiga trummor eller något enklare, elektroniskt eller akustiskt, antal medlemmar eller något annat. Men du måste vara rätt person. Seriös. Projektet blir av oavsett om jag gör allt själv, eller inte.

Tack till alla som gjort 2018 bra. Gott nytt 2019!

Dags för ny filmkurs för nybörjare

Dags för ny filmkurs för nybörjare

Första filmkursen för nybörjare blev fullsatt med flera i kö, så nu kör vi igen. 28-29 april tar jag mig an nya filmintresserade, som vill lära sig göra film med mobilen.

Så kom filmkursen för nybörjare till

Jag är coach i produktivitet åt Ewa Brobäck, en av de verksamma i Kruthuset i Falun. Hon var själv intresserad av att lära sig grunderna i film, och frågade om jag, som jobbat med film i många år, kunde tänka mig att hålla i en workshop. Det kunde jag. Och så bjöd vi in. Antalet platser gick åt, och så kom det sig att jag undervisade 7 st damer plus initiativtagaren under två dagar.

Olika förkunskaper

Det här var en uppskattad kurs. Tidigare har jag hjälpt företag att lära sig filmning och klippning med mobilen, men detta var annorlunda på grund av den ojämna förkunskapsnivån. Det var också viss spridning på vilka enheter deltagarna använde. Vissa hade gamla iPads, någon körde i iPhone och så var det ett par som filmade mobilt och klippte i datorn.

Flexibelt upplägg

Upplägget utgick från tanken på att blanda teori och praktik. Vi fick igenom en sak i taget: först idé och strukturering av ett enkelt manus, sedan filmteknik och filmning, följt av klippning. Slutligen hade vi en visning av allas prestationer. Eftersom det fanns en variation både vad gäller utrustning och kunskapsnivå, valde jag att inte planera för mycket i detalj. Framförallt inte vad gäller delen om klippning. Det visade sig vara en bra idé. Jag blev imponerad över hur mycket deltagarna lärde sig på så kort tid, och det var roligt att vara lärare.

Innehållet i korthet:

  • Introduktion med filmvisning
  • Idé och manus – hur gör man?
  • Filma bättre med mobilen
  • Redigering – klipp en egen film
  • Visning av allas filmer

Under kursen kommer deltagarna att få en handbok som tar upp allt som gås igenom.

Anmäl dig innan platserna tar slut

Om du vill lära dig att ta en idé till färdig film rekommenderar jag att du går den här kursen. Den kostar 2500 kronor plus moms, och både företagare och privatpersoner är välkomna. Gå in på Kruthusets hemsida här för att anmäla dig. Observera att platserna gick åt sist, så vänta inte för länge med anmälan…

Vad man lär sig av att skriva 1500 dagar i rad

Vad man lär sig av att skriva 1500 dagar i rad

Den 15 december 2013 fick jag för mig att börja skriva varje dag, utan undantag. Anledningen var för att jag gick runt och identifierade mig som skribent, utan att skriva speciellt mycket alls. Här är jag nu, 1500 dagar senare, och jag har inga planer på att sluta.

Insikt 1: Latheten vinner
Ganska snabbt i början lärde jag mig att latheten alltid vinner. Det blev en hel del ”kära dagbok”-texter för att det inte fanns idéer nog, så jag förbjöd helt sonika den typen av inlägg som godkända Dagligen-texter. Detta medförde att jag tvingades börja planera mitt skrivande, veckovis. Och vips satt jag där med en färdigskriven bok om ångest, som jag gav ut 2016.

    Här hittar du den

Insikt 2: Det blir bara lättare
Det som inledningsvis var jobbigt tar nu inte längre emot, alls. Skrivkramp? Ovana. Och om det inte är ovana, så är det bristande planering. Jag får aldrig någonsin skrivkramp. Det händer att jag sitter overksam och inte får ner tecken i dokumentet, men det är uteslutande på grund av bristande planering. Och är det inte det, så är jag trött eller har helt enkelt inte tänkt klart kring ämnet, eller så är det inte tillräckligt bra. I 80 procent av fallen skriver jag utan att tänka, tecknen rasar fram och jag undrar fortfarande hur det går till. Ibland går det tyngre, och det gäller att känna sig själv, och att resa sig från datorn om det känns oklart vad som ska skrivas. Att ta pauser är viktigt.

Insikt 3: Kort är alltid bättre
Ju längre en text är, desto mer ordbajs smyger sig in. När jag skrev på en iPad ett tag märkte jag detta. Det går sämre att skriva på en touchskärm, och då håller jag mig så kort som möjligt. Detta vann texterna på. En liten hemlis är att min bok om ångest faktiskt är skriven till allra största del på en iPad Mini.

Insikt 4: Smådelar är bäst
”Just fucking write” är skräckmästaren Stephen Kings främsta skrivtips, och det är ju den tesen jag har bevisat i och med att jag nu skrivit 1500 dagar i sträck. Hans metod är att sätta sig ner med ett tomt papper och låta inspirationens musa sätta igång, planlöst. För mig funkar det inte lika bra. Jag gillar det här med att äta en elefant en bit i taget, och därför delar jag in en bok-idé i kapitel, och kapitlen i delar, och så skriver jag en synopsis för varje kapitel. Därefter skriver jag, en liten bit i taget. Friheten i att slippa tänka på slutresultat, föregående kapitel eller nästa kapitel gör att min kreativitet kan släppas ut till fullo. Inside the box-tänkande.

Insikt 5: Det går snabbare att skriva
Vanan som kommer med knattrandet, muskelminnet, gör att jag oftare stavar rätt, och jag träffar rätt, och dessutom är det en del andra saker som sitter där. Det handlar om vilket tangentbord jag använder också. Just det som sitter på min MacBook Pro går det snabbast att skriva på. Det är skönt att komma nära skärmen på något sätt. Känslan av hur långt 300 ord är, förutom det rent visuella, är också något som får mig att slappna av. Vetskapen om vilka mina vanligaste skrivfel är, som att skriva att att (två att i rad), då jag ofta stannar upp och tänker efter att ha skrivit ”att”.

Insikt 6: Man blir modigare
Jag började blogga 2005, och innan dess skrev jag en hel del berättelser. Jag har varit en skrivande man sedan tidig ålder. Och jag jobbade som journalist under rätt många år. Därefter skrev jag massor med text som egen företagare. Men det är under dessa 1500 dagar som jag utvecklats mest av allt som skribent, jag har blivit personligare, mer vågad och kanske på grund av detta mer läsvänlig. I blogginlägg under den här tiden har jag berättat om mobbing, om psykiska problem, ångesten och en hel del annat självutlämnande. Detta har gjort mig självsäkrare som person, och jag skulle rentav vilja säga att jag har blivit en bättre man.

Jag kommer att fortsätta denna skrivvana tills jag dör.

    Här kan du läsa den text jag skrev vid 1000 dagar i sträck

.

Sist, en dikt från 2014, som också har tillkommit på grund av det dagliga skrivandet. 245 stycken har det blivit genom de drygt fyra år jag skrivit:

Ett träd, vars stam saknar grenar
Som en stolpe blek med ruttet kött
Den får en lätt knuff och faller tungt
Mot centrum och stadens brus

Det här är ett meddelande från mig till mig själv
Det kom till mig i meditation, på randen till sömn
Jag förstår det, och tolkar på följande sätt:
Gör dig av med något inom dig, som är dött

Fördelarna med ångest

Fördelarna med ångest

Ångest är ett stort lidande, och denna åkomma (jag vill inte säga sjukdom) sänker många människors livskvalitet. När jag rannsakar mig själv listar jag ändå ångest som en av de mest utvecklande faktorerna i mitt liv.

  • Det finns fem områden i mitt liv som, mer än något annat, har boostat min utveckling hundrafalt:
  • Mobbing
  • Skilsmässa
  • Att bli pappa
  • Att starta och driva företag
  • Att drabbas av ångest

Som synes är endast två något som kan räknas som positivt. Men, som det brukar sägas, är smärtan oundviklig medan lidandet av valfritt. Du kan lägga dig ner och vältra dig i ditt elände, eller du kan använda utmaningarna till något konstruktivt. När det gäller ångest valde jag vältrandet under huvuddelen av de fem år när ångesten var som värst. Sen blev jag trött på skiten, och då hände det grejer.

Jag har skrivit så det räcker om ångest, och här är några artiklar:

Dödsångest
Tre verktyg för ökad ångestkontroll
Nu dör jag – en bok om ångest

De fördelar jag haft av ångest är följande. Kommentera gärna om du tycker att jag har missat någon fördel.

Fördelar med ångest

  • Ångest är bra träning. Jag har vid ett flertal tillfällen hamnat i situationer med aggressiva hundar, sladdande bil, hotfulla människor och ekonomiska problem. Eftersom jag har tränat på att hantera livsfara på ett ofarligt sätt (kroppen tror sig vara i fara när den har ångest) blev dessa situationer mest bagateller. En hund som verkade farlig visade sig vara lekfull, men vem vet vad den hade gjort om jag hade visat rädsla. Jag är förberedd för hot, och kan därför agera nyktert under prövningar. Betydligt bättre än någon som aldrig har haft ångest troligen.
  • Ångest ger tacksamhet. De stunder då livet är verkligt bra, blir mer värdefulla. Jag har sett skuggsidan, och därför uppskattar jag ljuset mer.
  • Ångest ger självkännedom. Jag vet hur min kropp reagerar och fungerar nu, precis som jag vet hur mina tankebanor ser ut och hur de kan styras.
  • Ångest ger utbildning. Jag hade aldrig ägnat mig åt mindfulness, meditation, läst om fördjupad psykologi eller varit så intresserad av personlig utbildning – om det inte varit för ångesten. Den här bloggposten hade inte funnits. Hade bloggen i sig funnits? Kanske inte. Hade jag skrivit en bok om ångest? Absolut inte.
  • Ångest hjälper andra. När mina barn blir oroliga vet jag nu, mer än många andra, vad som händer i dem. Om de får panikångest kommer jag att finnas där för dem. Jag vet hur jag kan hantera det. Jag kan hjälpa andra vuxna också, och därför kommenterar jag ibland i grupper för ångest på Facebook, och därför är jag rådgivare och coach åt flera personer som har problem med ångest. Jag har även hjälpt personer med flygskräck, OCD och liknande.

Tack ångesten!

Här hittar du boken jag skrivit om ångest:
Bokus
AdLibris
Publit

Det är egoistiskt att må dåligt

Det är egoistiskt att må dåligt

Få är så upptagna av sig själva och sina egon, som de som mår dåligt. Tro mig, för jag ältade mina egna åkommor i åtminstone fem år innan jag fick bukt med ångesten.

Avfärdade råd
Jag ser dagligen i de olika Facebook-grupper hur olika personer berättar om hur dåligt de mår. Ber om hjälp. Mycket vettigt att göra just så. Men, när det börjar rasa in råd – många av dem väldigt konstruktiva och vettiga – mottas de genom att viftas bort, avfärdas.

“Snälla vännen”
Och sen kommer en utläggning om hur personen i nöd fungerar, i detalj. I situationen X är det si, och i situation Y är det så. ”Man jag funkar så här…”, ”Men det är inte min grej”, mig, mig, mig. Och så får de hjälpsamma nästan be om ursäkt för sina råd. ”Snälla vännen” och såna saker, och det blir en enda tycka synd om-fest av alltihop.

Föga konstruktivt!

Trivsamt att vara huvudperson
Vad som sker är att personen som mår dåligt nu blir huvudperson i en sorts fars, där ett antal (oftast) främmande människor bryr sig om, men blir bortviftade och fortsätter försöka. Vad jag tror är att den som säger sig må dåligt blir kvar i sitt ältande, just för att det är så trivsamt att bli en huvudperson. De tröstande får chansen att känna sig godhjärtade.

Aldrig synd om den starka
Ja, det är cyniskt av mig att tänka så här. Men det är också synd om den här personen som mår dåligt (för det betvivlar jag inte), som blir kvar i ett egosmekande som är smickrande för de egoistiska mekanismerna i hjärnan, som vill ha mer, mer och mer. Och om man följer ett konstruktivt råd och tar sig ur situationen – ja, då finns det ju inget kvar att tycka synd om. För en stark människa som tar kontroll över sitt liv är det aldrig någonsin synd om.