Jag tvekade länge inför att gå med i #blogg100 i år. Förra året var jag med, och skrev ur mig personliga saker om panikångest, mobbing med mera. Så vad skulle jag komma med i år?

Jag bestämde mig för att gå med ändå. Det finns alltid saker att utveckla hos sig själv, och för mig i år blir utmaningen att försöka vara lite mindre egocentrisk.

Jag har lätt för att skriva om mig själv, mina egenskaper och mina tankar. Men desto svårare att ha åsikter om omvärlden. Mycket för att den faktiskt inte intresserar mig så värst, åtminstone inte det så kallade samhället. Jo tack, jag vet hur det låter. Men jag är en drömmare och verklighetsflykting. Konstnärlig typ som trivs bäst i fantasins värld. Men jo, jag bryr mig om den värld jag lever i. Det gäller bara att hitta rätt vinklar.

Så #blogg100 Forslund Edition 2014 kommer att handla om träning på utåtintresserat skrivande. Samtidigt lägger jag ribban rätt lågt i och med att jag sedan 70+ dagar skriver dagligen (behöver alltså inte blogga för att få igång en rutin); det produceras roman, noveller, barnböcker, dikter och lite annat. Tanken är att skriva varje dag livet ut. Skrivandet är en av de saker jag vill hålla vid liv.

Med låg ribba menar jag att det kommer att tillåtas korta saker som “Dagens tanke”, en kommentar på en aktuell situation eller en dikt.

Ett delsyfte med bloggandet blir att köra fullt ut från iPad. Skippa dator. Tyvärr muckade min blogg-app Blogsy med mig i dag, genom att tokkrascha. Stefan Svartling tipsade om att använda Editorial, vilket innebär markdown, och detta i sig innebär en lärdom. En mycket bra idé som kanske kommer att leda till att jag även ger mig på kodning framledes. Även detta stötte dock på patrull. Något drygt elände som har med XMLRPC-relaterade obegripligheter att göra… Men jag har en kodkunnig vän som försöker hjälpa mig, så det finns hopp.

Det här är första inlägget i #blogg100 2014