Vad vore livet om allt var förnuftigt och inte lämnade något till övers för fantasin?
Jag menar då inte bara fiktion, utan att verkligheten faktiskt vinner på att spinnas med ett skimrande lager utanpå. Att mystik inte alltid ska avtäckas, för att den fyller en konstnärligt och mentalt stimulerande funktion.
”A man is the less likely to become great the more he is dominated by reason: few can achieve greatness – and none in art – if they are not dominated by illusion.”
Orden kommer från Mr Doctor (aka Mario Panciera) från italiensk-/slovenska bandet Devil Doll, och användes när han en gång i tiden sökte bandmedlemmar. Devil Doll spelar pretentiös konstnärlig skräckfilmsrock med klassiska inslag. Ytterst bisarr och väldigt trevlig musik. Se klippet nedan.
Nå, illusioner. Ofta besläktade med självbedrägeri. De är av godo, oftast. Jag kan inte se en film om jag hela tiden sitter och letar efter något som är ”overkligt”, och jag får inte samma njutning av band som gömmer sig bakom masker och pseudonymer – om jag vet att de egentligen heter Kalle och Kurt, och äter, skiter och knullar som andra dödliga.
Sann konst ska komma från yttre rymden. Det har alltid varit min övertygelse. Den ska alltså kännas som att den kommer från yttre rymden, som om den var skapad av något högre väsen. Gudar, demoner, valkyrior eller aliens – spelar ingen roll.
För konst – musik, film, litteratur – är rymdfarkoster för hjärnan. Vi behöver ibland lämna de stinkande blöta strumpornas vardagsdimension – verkligheten och vardagen – för att vandra en stund bland stjärnor, omöjliga världar och mäktiga omänskliga varelser.
Leve illusionen. Gör dig själv en tjänst, och låt förnuftet vila en stund.
Bilden ovan är gjord av Anna Lindroth.