Jag iakttar dagligen människor i olika Facebook-grupper som efterfrågar hur de snabbast möjligt slutar må dåligt. Min tanke är att det inte är fel att må dåligt, utan att detta är ett tecken på att de fungerar. Det är lite som när den röda varningslampan lyser på bilen – dags att agera.

Ibland är det rätt att må dåligt

En gång stannade en man mig. Han visste att jag skrivit en bok om ångest, och att jag brukade skriva saker om psykisk ohälsa. Nu låg hans livskamrat för döden, och han undrade vad han skulle göra för att slippa må så jävla dåligt, om jag hade några tips.

Mitt svar var: är det inte rätt rimligt att du mår dåligt, givet din situation? 

Jag ska erkänna att det kändes rätt hårt att säga något sådant till en person som var i hans situation, men faktum är att han stannade upp och tänkte efter. Finns det någon anledning att må bra när ens partner håller på att dö? Jag ser en väldigt god anledning att vara extremt deppig i en sådan situation själv.

När min morfar dog var det väldigt tungt för mig personligen, men jag påminde mig om att det kändes becksvart och jävligt just för att livet med honom gett så mycket värde. ”Sorgen är också en högtid” uttryckte prästen det på morfars begravning, och för det berömde jag honom efteråt.

Måendet är ofta en varningssignal

Den som är deppig och nedstämd, stressad och orolig under en längre period är det förmodligen av en anledning. Kroppen talar om att något är fel, och att det är dags att agera. Att då söka strategier för att skyla över varningarna är inte bara osmart, utan även skadligt.

Lita på din kropp, på dina känslor. Kanske har du en förmåga att tänka katastroftankar, kanske finns det något i botten som du behöver ta itu med. I vilket fall är det inte konstruktivt att försöka fly. Ta din reaktion på allvar, och agera på konstruktivt sätt. Sök professionell hjälp om du känner att du inte klarar att hantera situationen själv.