Jag är en intolerant man på många sätt. Främst när det gäller min väg i livet. Känns något fel ifrågasätter jag direkt, och åtgärdar brister som eventuellt hittas. Den där intoleransen räddar mig gång på gång.
I helgen var det dags att vädra demoner ur garderoben igen. Något kändes fel. Som att jag inte får utlopp för det jag är bra på. Jag började rentav tvivla på mina förmågor.
I vanlig ordning dök det inte upp något konkret när jag satt och fokustänkte på vad som är fel. Här fick jag istället en positiv upplevelse över feedback från Twitter. Jag skrev rakt ut i luften, men hade inte väntat mig några kommentarer. @pernillan och @marcushanser kom med input, och jag kände mig mer sporrad att rätta till vad som nu felade.
Insikten dök upp under fysisk aktivitet, som brukar driva fram bra tankar hos mig. Tre områden som måste ändras: arbete, träning och kreativitet.
Arbetet: jag har en förmåga att ta på mig ansvar, ibland närmast omedvetet. Men å andra sidan är jag medveten om att det är en tendens. Åtgärd: de som jobbar under min ledning får ta mer eget ansvar, och får se till att uppnå deadlines utifrån eget huvud.
Träning: jag väger för mycket och känner mig inte smidig. Så går det när man inte kan motstå soffmys med familjen efter arbetsdagen. Med en liten dotter och en fru som är gravid igen är det dock mer acceptabelt att det slarvas med träningen. Men! Det är lathet med i bilden också. Åtgärd: kånka in trampmaskinen.
Kreativitet: som en kreativ person är det ingen drömsits att förvandlas till ett kontrollfreak med piska. En följd av arbetssituationen. Kontroll och kreativitet behövs båda två, men balansen måste vara rätt. Åtgärd: fortsätt skriva på boken (som jag inte tänker avslöja något om nu) och ta upp musikskapandet igen.
Jag känner att jag är på rätt köl efter denna lilla kursändring. Kan absolut rekommendera att återkommande ifrågasätta livssituationen. Dumt att stå och stampa för länge utan att göra något åt det.