Jag brukade fnysa åt det gamla hurtfriska ordstävet ”En sund själ i en sund kropp”. Förknippade det med leende blonda människor i för korta shorts med ränder på. Vilket jag fortfarande gör, men numera utan att fnysa.
Ofta när jag ska fundera över något, en text som ska skrivas eller har skrivits eller en lösning på ett problem i arbetet eller livet generellt, tar jag en promenad. Inget ger så bra och välidisslade tankar som promenader. Jag ser dessa promenader som en del i mitt arbete, rentav.
Snilleblixtar får jag av löpning. Om promenader är mer utdragna processer, där tankarna bearbetas, är en svettig runda på dammiga byvägar och snärjiga skogsstigar mer av korta explosioner. Ofta tänker jag inte på något alls, och så plötsligt smäller det till och en lika oväntad som briljant idé trillar ner från någonstans.
Motion är bra för annat också. Som att avreagera sig med. I dag var jag butter och lättantändlig, vilket omgivningen dessvärre fick sota för. En halvmil löpning senare var jag snäll som en fluffig kanin igen. Avslappnad och neutral i huvudet.
Motion är bra för hjärnan. I alla fall min.