Nu känns det som att jag kan sträcka på mig, bloggmässigt, igen.
En del i #blogg100 för mig var att outa det förflutna, för att det kändes läskigt – och befria mig själv. I och med i går började jag bli trött på mig själv och uttråkad, vilket är ett tecken på att det är dags att sluta kolla bakåt. Jag blir lätt nostalgisk, på det vemodiga Kent-sättet. Mitt sätt att leva livet handlar mest om nuet, men det förgångna är en ständig godisskål alldeles inom räckhåll…
Faktum är att jag aldrig varit mer nöjd med en version av mig, än den jag är just nu. Anledningen till det är att det introverta och extroverta är hyfsat balanserat. Vad du ser är vad du får, och det är också själva avsikten med att jag outar mig själv. Ingen falsk marknadsföring. Inget bugande. No gods, no masters så att säga. Men jag beundrar människor med visdom.
Så vem är Dan Forslund år 2013, beskrivet utan referenser till dåtiden?
- Jag är rakt på sak, respektlös och prestigelös
- Jag är lugn, eftertänksam och drömsk
- Jag är otålig, resultatinriktad och en aning arrogant
- Jag är rolig, smart och dryg
- Jag är kreativ, frågvis och verklighetsfrånvänd
- Jag har en andlig, djupare sida som helt tar överhanden när jag träffar rätt personer
- Och så dras jag till det förbjudna, det som sticker ut och det som utmanar rådande standarder (det sistnämnda lockar ibland så mycket att jag glömmer bort förnuftet)
- Tyvärr gillar jag att retas och ställa till med oreda