Tankelöshet, inte tanklöshet, är ett välsignat tillstånd. När de inre humlorna slutar surra och alla intryck blir starka och tydliga.
Jag är en förespråkare av tomgloende. Det är förenat med äkta livskvalitet att få stirra in i en vägg, eller upp i ett tak. I de där stunderna får den stackars hjärnan vila upp sig, och kroppen blir lämnad i fred för en liten stund. Inga nya uppdrag, mer än att ta in information med REC-knappen av.
Jag mår ofta som allra bäst när det inte finns ett skvatt att göra. När smartphone, dator och andra gadgets ligger utom räckhåll – gärna avstängda. Naturligtvis är friden extra ljuv om den inmundigas utomhus, i en väldoftande skog.
Det är inte behövligt att sitta eller ligga stilla i dessa stunder. En promenad, planlös utom räckhåll för brus och larm, sitter fint. Det är dessutom ett smart trick att hålla kroppen i schack på det viset, så att den inte triggar igång hjärnan.
Tomgloendet har en lustig effekt. Det skapar alltid en sjuhelsikes massa inspiration och idéer. Om hjärnan får vila en timme, levererar den för tre.
