Jag älskar att jag kan ta upp en surfplatta eller mobil och spela in en låtskiss på ett par minuter. Det med instrument som jag inte ens behärskar. Vi har kommit ett steg närmare det perfekta sättet att skapa; med tankekraft.
Det har blivit lättare att göra musik. I dag tar jag upp min iPad, pluggar eventuellt in gitarren, och spelar in direkt till ett komp som jag endera skapar själv, eller – oftast – bara klickar igång helt automagiskt. Eller, som i går, spelade bättre akustisk gitarr än någonsin utan att ens använda en gitarr. För bara 15-20 år sedan fick jag och mina kompisar lägga en hel helg på det jag gör själv i dag på en timme.
Dag 1: förstå hur den jävla fyrkanalsportan fungerar. När det väl var klart skulle ljudet ställas in. Trummorna lät alltid skit, och gitarrerna lät bra under inspelningen – men skit på den färdiga inspelningen. Sången? Den fick ställas in under dag två. Då sattes också låten/låtarna. Sedan gällde det att göra rätt vid exporten, så att sången hamnade i båda högtalarna. Det gjorde den inte alltid. Någon gång var min dödsmetallbrölsång det enda som hamnade i ena högtalaren.
Jag ler när jag tänker på våra gamla inspelningar. Min kompis trummisen såg alltid till att jaga iväg föräldrarna över helgen. De ville i alla fall inte vara hemma när Eclipse Of Souls, Cementum och allt vad vi kallade oss skulle spela in. Mest metal, men även punk. Vi var inte sådär jätteduktiga, men inte urusla heller. Framförallt hade vi kul. Det blir lätt så när verktygen inte är perfekta. Däremot blir ju effektiviteten lidande.
I dag har vi otroligt effektiva verktyg. En iPad med Garage Band ger möjligheter som jag inte hade vågat drömma om 1997. Ja, jag kan ju rentav nynna in en låtidé i mobilen när jag är ute och går, och spela in i Garage Band där med. Inom en minut kan jag sprida mitt verk över hela världen. Helt ofattbart häftigt hade jag tyckt 1997, men nu i dag är det ju ingen stor grej.
Men är det lika roligt? Nej, det är ju roligare att spela ihop med andra. Repningar med vänner ger en alldeles speciell känsla. Dock finns det jamsessioner som kan startas via Garage Band (exempelvis), för att just spela ihop. Långt ifrån samma sak som att repa, men jag är övertygad om att utvecklingen kommer att fixa det där med. Det har redan arrangerats konserter via videochatt, och mer kommer – var så säker.
Skapandet är något annat än att repa, åtminstone för mig. På den gamla tiden gjorde jag bäst ifrån mig ensam och ostörd, med en gitarr i knät. Riff, melodier och liknande föddes oftast i ensamhet. Sedan tog jag med mig idéerna till replokalen, och så testade vi dem ihop. Det gick sällan bra att skriva musik i replokalen. Disciplinen var helt enkelt för dålig. Problemet var dock att många bra idéer kom till när jag inte hade mitt instrument i närheten. Det problemet existerar inte längre. I dag är det ju bara att nynna rakt in i diktafonen på mobilen. Bäst av allt: Vi behöver inte nöta timme efter timme och öva motoriken innan vi kan spela. Verktygen förenklar för oss och förkortar avståndet mellan idé och verk. Det är vackert.
Besläktat med detta:
Häromdagen svarade jag på en enkät om barnens TV/DVD/dator/smartphone/surfplatte-vanor. Jag skulle fylla i hur självgående ungarna är med respektive pryl, och hur mycket assistans de behöver från oss vuxna. Jag satt ett tag och tittade på mitt svar, och insåg att jag nog pekat ut åt vilket håll utvecklingen kommer att gå. Smartphones och surfplattor är framtiden, övrigt inte.
