Känt dig underlägsen, otillräcklig och missnöjd? Glöm inte vem som bestämmer vad som är viktigt, och vad som ska levas upp till. Det vill säga: du själv.
Det är lätt hänt att börja mäta framgång i vad andra tycker är viktigt.Som när jag gång på gång faller i händiga män-fällan. Jag ser hur mycket andra pysslar och står i, och hur bra och kvadratiskt allting blir. Ja, människan vill ha en massa fyrkanter överallt. Möjligen för att intala sig att världen är förutsägbar och livet för evigt. Och att trygghet inte är en illusion.
Nå, jag är ingen händig man. Och jag gillar inte den där tämjda looken. Helst av allt vill jag ha ett stenröse på gården, lite vildvuxna träd och en trädgård som inte riktigt skvallrar om att det bor någon här. Nu får jag inte det, för vissa viktiga personer i mitt liv. Men det är i alla fall ett ideal. Och vi har minsann en rönn någonstans ute på tomten.
En hel del människor anser i alla fall att den välputsade gården med alla fina fyrkanter är ett tecken på framgång. Så pass många att jag börjat få dåligt samvete över bristen på fyrkanter, bristen på planer för hur hela insidan på huset ska bli vitt med schackrutor på golvet och bristen på heminredningspassion helt enkelt.
Jag raljerar inte. Händiga heminredare har min fulla respekt, och som synes även mer än så – annars skulle detta problem inte existera.
Jag har känt mig misslyckad som lantis och som människa över detta. Jo, faktiskt. Funderat över vad fanken jag gör här ute på vischan igen, när jag ledsnade så hårt på vedhuggning och snöskottning sist. Och på att alla andra utom jag har ett ihärdigt intresse i att snickra, måla och dutta samt inrätta gårdjäveln med tumstock och gradskiva.
Men jag gillar ju faktiskt naturen och lugnet. Svamparna och bären. Möjligheten att imitera en brunstig bisonoxe utan att någon annan än jag, och möjligen rivaliserande bisonoxar, hör vrålet.
Och då kom jag att tänka på det, att mina standarder och måttstockar faktiskt är mina egna. Och att alla Ernst Kirschsteiger-wannabes har sina måttstockar. Att all den tid någon annan lägger på planering av nya altanen, är tid jag investerar i det som är viktigt för mig. Skriva, läsa, utveckla mitt inre och bli den person jag vill vara. För jag inser att jag kan vara till hjälp för de som inte lägger tiden på samma saker. Typ att snickra veranda och få rät vinkel mellan grönsakslanden.
Vi är intresserade av olika saker, och det skapar disharmoni när vi jämför oss med och försöker efterlikna våra grannar. De som egentligen inte är våra förebilder. Det är bara det att det ska vara så svårt att få in i skallen.