Tiden läker inte alla sår. Vissa förblir öppna och infekteras över tiden. Även om de började som skrubbsår.
Jag var på en klassåterförening i helgen. Det femte (eller så) försöket i ordningen för avgångsklass 9B på Djuråsskolan. Jag gick på de två första, men hoppade övriga. Tänkte hoppa även denna gång, men personer jag gillar arrangerade och jag blev dessutom ombedd av en gammal kompis.
Att även parallellklasserna, samt årgången med klasser födda ett år senare (1978) firade på samma ställe bidrog också till att det var lättare att gå.
Högstadiet är, utan motstycke, den värsta tiden i mitt liv. Det är fortfarande en tid som jag ser tillbaka på med övervägande negativa känslor. Det var då jag verkligen, på allvar, fick lära mig hur jobbigt det är att vara annorlunda. Introvert, huvudet längre än de längsta och med ett dåligt självförtroende som verkligen syntes. Dessutom var jag duktig i skolan, vilket bara var till nackdel.
Nu fick jag träffa gamla ansikten igen. Konstig känsla. Märkligast av allt var insikten om att det faktiskt hände mycket bra i högstadiet. Här har jag, till skillnad från övriga fall i mitt liv, endast lagt fokus på de dåliga minnena. Och då främst på vad andra gjorde mot mig, när jag själv – i sanningens namn – inte var så snäll jag heller.
20 år senare går människor fortfarande runt och mår dåligt över det som hände oss som 15-16 år. Vi var bara barn när vi betedde oss illa, men det sades aldrig några förlåt. De små såren har växt till sig med åren och blivit oproportionerligt djupa. I vissa fall oläkbara. Kunde någon ha anat det för 20-25 år sedan? Knappast.
Ansvaret kan inte bara läggas på mobbare. Här kommer vi vuxna in. Men hur får vi insikten? Själv berättade jag inte för någon hur jag mådde. Hur många tusen fler låter bli just nu?
När jag lämnade festen i lördags, alldeles för sent, var det med nostalgiskt svidande vemod av bästa Kent-sort. Och med faderskänslor för den lilla pojke som var jag en gång i tiden. Viss stolthet över vad han blev. Och – faktiskt – viss längtan till den åtminstone delvis ljuva tid som kallas ungdomen.
