Fredagen i det forslundska residenset har varit måttligt produktiv, men ganska behaglig. Livet är inte så tokigt som det är.
Jag brukar inte dagboksblogga, men ibland faller andan på. I dag har jag varit hemma med Leo, som haft feber under veckan. Han är snäll och glad bara det finns intressanta saker att göra. Måla, leka med traktorer, eller titta på traktortävlingar från Polen. Jag brukar skicka ut YouTube till Apple TV via en iPad. På det sättet får Leo en enkel fjärrkontroll, och kan byta filmer själv.
Själv har jag suttit och skrivit på en manual för ett affärssystem, samtidigt som jag krånglat med myndigheter som vill ha samma blankett ifylld ännu en gång, samt registreringsbevis för företaget bifogat. Muttrade och svor tills jag insåg att Bolagsverket enkelt skeppade över en digital version för 75 pix. Myndigheter är inte bara dåliga och illa fungerande, som en gnällig företagare lätt får för sig.
På annat håll sitter kompanjonen och klipper film, medan vår anställde bollar filmer med kunder via nätet. Tillvaron är rätt cool ändå. Själv har jag suttit vid en dator överbelamrad med leksaker, i vardagsrummet. Vem kunde tro att det skulle bli så här smidigt för tio år sedan?
Det där med att livet inte är så tokigt, förresten. Jag har berört lycka tidigare, och ett generalfel med den där jakten på frihet från dåliga saker är ju att man aldrig någonsin är nöjd. Bort bort bort, hela tiden. Girigheten driver oss bort. Plus att det faktiskt är ok att livet suger ibland. För det gör det. Sträckan mellan elände och lycka är trivsam att vandra.
Det här är den första bloggposten jag skriver i iPad-appen Editorial, efter tips frånStefan Svartling. Appen använder Markdown istället för den vanliga rich text-kodningen. Jag ser potentialen helt klart. Tack än en gång, Svartling.