Hur mycket bättre blir världen av att jag går runt och gnäller på hur dålig den är? Tänkte väl det. I dag har jag därför njutit i fulla drag av att fokusera på den lilla bubbla jag lever i.
Min femåriga dotter lärde sig att cykla i dag. Och så byggde hon en rymdraket av en toarulle och skapade en stjärnhimmel på ett papper. Utöver detta gick hela familjen en sväng, och jag och Alma klättrade uppför en brant slänt. Receptet på en bra dag.
Som kontrast till detta reflekterade jag över diskussioner under veckan, om att folk inte engagerar sig. Och visst är det väl dåligt att folk inte bryr sig mer. Samtidigt är frågan om hur stor nytta bedrövelsen gör egentligen. Blir världen bättre av att fler säger att den är dålig? Det tror inte jag.
Jag tror på handling. Visst, kanske kan vi locka fram handling hos NÅGON ANNAN om vi gnäller riktigt ordentligt över hur ok saker inte är. Eller också gör vi något själva, och låter andra se vilken verkan det får. Och inspirerar dem. Och drar dem med i vårt engagemang.
Jag gnäller också. Just nu gnäller jag ju på folk som gnäller. Det här är en utmaning för oss alla. Förenen eder, gnällspikar, och försök hitta på något konstruktivt.
För att återkoppla till inledningen. Det är nödvändigt för oss alla att koppla bort dåligheterna ibland. Samla kraft i en situation av trivsel, och ladda kraftreserverna inför konstruktiv handling.