När tankarna slutar surra. Girigheten saktar in, tappar styrfart och sjunker i djupet.
När ältandet av dåtiden och grubblandet över framtiden, bara blir ointressant. Den egna döden, ett faktum utan mening.
Det är då det verkliga livet framträder. Den fysiska känslan av rymd, att vara tillfreds bara av att finnas.
Ingen hetsjakt på lycka, tankekontroll över beteenden som inte får tillåtas – eller jämförelser av materiella ting.
Barnskratt.
Promenader på dammiga grusvägar.
En färd i bilen.
Gräset efter vintern.
Matshopping med dottern.
Vattnet med solen som speglar sig.
Glädjen av att göra någon glad.
Glädjen över att bara vara den du är. Just nu.