Min vän leende krigaren skrev en intressant bloggpost om post it-lappar inombords. Jag nappar på temat och skriver om mina egna inre order.
Djupt där inne ser jag lapparna, de som påminner mig dag efter dag. De är inte för många, men däremot står det sådant som kan göra mig ledsen på några av dem. Jag byter ut dem.
“Bättre kan du” står det på en lapp.
Den påminner mig om att det jag gör aldrig är bra nog.
Jag river ner den och ersätter med “Tänk på vad mycket bra du har gjort”.
“Du är värd något bättre” säger en annan lapp. Dess budskap är skenbart positivt.
Men den säger till mig att jag inte ska vara nöjd här och nu.
“Var tacksam, glöm inte det” skriver jag på ersättaren till den uppeldade lappen.
“Tiden är knapp” säger en lapp.
Den påminner om att jag borde ha hunnit med mer i mitt liv. Vara framgångsrikare.
Jag river ner lappen, hoppar på den och klistrar upp en ny som lyder “Glöm inte att leka”. På den ritar jag ett hjärta.
“Du har misslyckats” står det på den mest sårande lappen av alla.
Den insinuerar att det finns en rätt och en fel väg, men förklarar inte vad lyckad innebär.
En saxmassaker senare ersätts den före detta lappen med en ny, som säger “Känslor är bara moln ovanför berget”.
Jag hittar en del positiva lappar också. Här är några exempel:
“Du är bra på att lösa problem”, “Inspiration är din grej”, “Visdom”, “Glöm inte att folk ser upp till dig” och “En som lyssnar på riktigt”. Tycker mig även se en “Världens bästa pappa” med dotterns handstil.