Bakåtblickande på livet före företagande, barn och meditation – ny syn på livet – upptäcks en märkligt konstruerad historia, i minnenas värld. Det är en lättbegriplig film om en person som har ett syfte, ett mål och är en huvudperson i sin egen historia. Den här figuren är omtyckt av sin omgivning – viktig, nästan odödlig likt den största skådespelaren i en påkostad Hollywood-produktion.
Livet i filmen är linjärt, och alla karaktärer är konsekventa, och begripliga för såväl sig själva som andra. Var och en gör det förväntade, beter sig enligt förutsägbara mönster och spelar de roller som tilldelas dem.
Sker konstruktionen i efterhand, eller var det där och då denna illusion uppstod? Var iakttagaren undermålig och inriktad på det förväntade, eller generaliseras det 30 år senare? Har samma iakttagare överlevt genom tiden, eller återfötts gång på gång?
Plötsligt kommer en pusselbit som från yttre rymden, landar med en skräll. En av huvudkaraktärerna visar sig ha dragits med ett negativt attribut under alla år. Denna källa till lidande talades det tyst om, och barnen i grannskapet läste in det som en essentiell egenskap, kort och gott.
Det vilade alltså hemligheter, misstolkade i dåtiden. Samtidigt sker tolkningar av den flydda tiden utifrån misstolkade situationer, som förvridits ytterligare i minnen. Nostalgi är längtan efter vanföreställda världar, fördärvade och förskönade i minnen. En sorts verklighetsflykt, kort och gott.