Hur finner en människa frid? Det är dagens fråga till mig själv.
Min nya bloggmetod fungerar, men är ack så påfrestande. Så här går den till: jag skriver emellanåt en mängd frågor eller ämnen som det ska bloggas om senare. Sedan glömmer jag dem. Längre fram dyker de upp, på inplanerade datum. Och ger mig jobbiga utmaningar.
I dag ska jag således berätta om hur en person finner frid; det är ingen trivial och enkel fråga, men jag ska svara så gott det går.
Frid är ett sinnestillstånd, en känsla i kroppen. Kanske mer korrekt, brist på känsla i kroppen.
Frid är det som uppstår när du slutar leta efter frid, när du slutar försöka finna dig själv eller när du inte längre söker dig utåt för att finna ett svar som bara kan finnas inuti.
Har du läst Paulo Coelhos bok Alkemisten? Om inte, gör det.
Jag har själv försökt finna frid i många år. Många försök, som inkluderar bland annat:
- Tysta tankarna
- Undvika jobbiga situationer
- Minutiös planering
- Hård träning
- Sänkta standarder
- Extrem strukturering av omvärlden och världen inuti
- Isolation
- Försök att stänga av alla känslor
- Destruktivt beteende
I dag är jag en fridfull person, en stor del av tiden. Några insikter och metoder har tagit mig dit:
- Acceptans av hur saker och ting är, istället för att fokusera på hur de borde vara
- Sluta jämföra
- Sluta definiera så förbaskat
- Meditation
- Energi på de personer som tror på mig och som jag trivs med
- Träning som är kul
- Dagliga promenader
- Fokus på det som händer just nu, istället för på framtiden
- Kanske viktigast: lära mig gilla kaos istället för att försöka bringa ordning
- Och så klart, acceptera att friden inte är konstant