Det finns två sätt att se på utveckling hos personer, ”förändring är bra” eller ”du duger som du är”. Jag föredrar ett ideal som kombinerar dessa två sätt att se på saken.
Är du dig själv om du är sminkad?
Är du dig själv om du sätter in piercing i näsan?
Är du dig själv om du går en kurs för bättre självkänsla?
Är du dig själv om du förändrar din kropp med kirurgiska ingrepp?
Svaret är: det beror på hur vi ser på detta med identitet.
För de som egentligen skulle må bättre av träning, kan ”du duger som du är” vara en tröst även om sanningen kanske är att personen skulle må bättre av en starkare rygg, bättre kondition eller vad det kan röra sig om. Att duga som man är kan då användas som en sorts identitet, att ”jag ser ju ut så här – take it or leave it”, vilket i slutändan kommer till ett personligt val.
Duger alla som de är? Beroende på deras ideal, skulle jag säga.
Min tanke är den, att identitet är något som skapas av tankarna. Det är en association mellan olika delar av personligheten, erfarenheter, ideal och hur andra personer uppfattar en och bollar tillbaka detta. Den här identiteten kan ändras hur mycket som helst, och egentligen blir var och en det den är övertygad om att den är.
Det finns en annan del av varje levande människa, själva kärnan – betraktaren. Det är den som är den verkliga du, den som kan se alla tankar och alla känslor som passerar. Det är en entitet utan form, den tanklösa identitetslösa oföränderliga. Det är du, och du duger som du är. Allt annat är föränderligt.
Förstå detta, och bli betraktaren. Livet blir enklare, lättare att njuta av och lättare att förstå.