Jag är med i en grupp på Facebook för personer med samma Myers Briggs-typ (testa vad du är här om du inte vet). I den gruppen pratas det en hel del om ”doorslams”, det vill säga att bryta med personer i sitt liv på ett dramatiskt och oåterkalleligt sätt. Jag avråder från den typen av avsked.
Det är absolut av godo att kasta ut pessimister och människor som drar ner dig, från ditt liv. Men det finns ingen anledning till att göra något spektakulärt av detta. Dels drar själva stridandet energi, dels triggar du din motståndare till att återkomma och dra ännu mer energi.
Jag rekommenderar istället den vissnande blommans teknik. Låt er relation sakta dö genom att helt enkelt trappa ner ditt engagemang, och aktivt visa ointresse. Inte ta avstånd utan förklaring – detta triggar negativt beteende som slår tillbaka på dig. ”Varför svarar du aldrig?”. Nej, se det som att du slutar att vattna en blomma. Sakta, sakta förtvinar den och till slut finns det ingen blomma kvar.
Är det här beteendet fegt? Nej. Om du blir utfrågad om vad som är fel ska du absolut förklara. Förtjänar då inte en person som varit en viktig del av ditt liv en bra förklaring? Det beror på. Den som ständigt talar om för dig att du inte duger, inte stöttar när du behöver, som tänker på sitt eget ego i första hand, och vad det nu kan vara som får dig att vilja klippa banden – förtjänar inget sådant. Inte heller förtjänar hen att ”läras en läxa” genom ditt beteende (dvs att du förutsätter tankeläsning), för jag förutsätter att du redan påpekat det här olämpliga illojala beteendet tidigare.
Vända andra kinden till? Nej, försvinn i tystnad. Som vinden genom en äng på sensommaren. Låt blomman vissna, och ge plats för en ny.