Det här är så självklart att det inte behöver sägas, men: planering gör att du klarar av att prestera mer på kortare tid.
Så varför jag skriver jag då om det? Därför att mitt liv råkade bli rejält fullt med olika spår helt plötsligt. Och nu är jag tacksam mot mig själv, som faktiskt har arbetat med verktygen för att hantera ett upptaget liv, innan jag ens blev speciellt upptagen.
Jag är just nu: coach/författare/bloggare, anställd på reklambyrå, företagare inom filmproduktion, sagoboksförfattare, PR-agent åt en konstnär och lärare i film på en grundskola (en halvdag/vecka), krönikör, och snart avtäcks ännu ett stort projekt ihop med en broder inom personlig utveckling.
Dessutom hinner jag med att vara farsa åt två barn varannan vecka, och träffa min andra familj i Uppsala varannan vecka, träna, meditera, vistas lite i skogen samt spela Diablo III.
Om jag känner mig stressad? Nej, jag vet mina begränsningar och jag planerar efter dem. Människor som försöker få mig att överskrida mina begränsningar kommer att få ett stort fett nej, fast med ett leende.
Vem var det som sa att man var klar och på topp vid 30? Jag har mer än någonsin att ge, och faktiskt känner jag mig mindre mossig än för fem år sedan.