Sanslöst fullplanerad vecka. Men jag har harmoni i sinnet. Förra veckan, som inte var fullplanerad låg dock som en rostig såg mot livsglädjen.
Så vad händer denna vecka? En bunt möten. Fler än vanligt, sedan min roll i företaget gått betydligt mer mot sälj. För varje möte en förberedelse, och så ska det renskrivas och – förhoppningsvis – skrivas offerter efter dem. Utöver detta hålla ordning på de pågående projekten och de personer som är inblandade. Nåja, det är en helt vanlig arbetsvecka… Ok.
Jag ska prata inför företagare, eller i alla fall folk som kanske vill bli företagare. Inspirera med mig egen historia. Sånt där som jag gör ideellt, men som vissa tycker att man ska ta betalt för. Vad tycker ni? Jag är inne på att jag gör både potentiella företagare, samhället och mig själv (som gillar att prata inför folk, och behöver träna på det) varsin tjänst.
Och så har Niklas Wass sin Reclaim Your Brain, som jag gärna vill gå på men som det just nu ser mörkt ut inför. Jag har en fru som ska förbereda viktiga skolsaker samtidigt som barnen ska skötas. De är extra livliga kvällstid, och det finns ingen barnvakt i sikte. Men vi får se…
En kär gammal vän kommer hit och ska lära sig grafikprogram. Av mig, som är halvt ografisk. Planen är att köra Gimp, men kanske finns det något annat bra, billigt/gratis grafikprogram till en Windows-användare som honom? Tipsa gärna.
Byföreningens styrelse skulle ha haft ett möte också. Tveksamt om jag hinner med det. Däremot hinner jag med att skriva ett anslag om valborgsfirandet, som vi har här i byn.
Och så ska jag ju avslöja min hemliga identitet här i bloggen…
Sen bidde det helg. Almas kompis ska ha kalas, min bror har också kalas/firande och så ska jag till Säter och ha herrmiddag med gamla vänner från dödsmetalltiden.
Jag tänker inte klaga. Inte heller skryta om hur otroligt mycket arbetsnarkoman jag är (för det är jag icke). Harmonin råder, tills vidare.
Då varför känns en fullplanerad vecka ok, när en mindre panikartad vecka kan vara pest och pina? Jag tror det är kontrollen. Känslan av att veta vad som ska göras. Det kan bli trist med den sakta lunken, men veckan efter ovisshet och dagliga panikutryckningar är det skönt med förutsägbarhet.
Nu gäller det bara att ingen stör min planering…
Inlägg #90 av #100 i #blogg100 – jag håller mig med
