Det här är inlägg nummer 365 i min Evernote-anteckningsbok ”Dagligen”.
I morgon är det ett år sedan jag inledde min vana med att skriva en text om dagen. Året har varit klart utvecklande, och framförallt har jag återupptäckt min passion för att skriva.
Gurus inom personlig utveckling återkommer till passion. Var och en ska följa sin passion, för att kunna bli verkligt framgångsrik och få ett bra liv med lycka och lust och fägring stor. Men vad är egentligen passion?
Jag har funderat över det där med passion. Och jag har gjort övningar själv, där jag listat sådant jag är bra på och tycker om att göra, och utifrån dessa valt ut vad som kan anses vara passioner hos mig själv. De är inte så många, tre stycken:
– Lösa problem, helst åt andra
– Förenkla verkligheten, helst med struktur och kommunikation (eller snarare rensa bort kommunikation)
– Och så var det skrivandet
Vad som förenar dessa tre egenskaper är dels att jag är bra på dem, något som dock gäller även andra saker, dels att jag kan använda dem till vad som helst och ändå trivas. Det är det där sistnämnda som jag tror kännetecknar passion. För att ta exemplet skrivande: jag kan skriva om precis vad som helst, och ändå trivas. En avhandling om olika typer av rabarber skulle vara kul att skriva (om jag slapp researchen). När det gäller en egenskap som jag är bra på, men inte är passionerad över – till exempel planering, stämmer tesen: jag skulle inte kunna planera vad som helst och ha kul. Samma sak med projektledning, eller varför inte matlagning.
Nå, tillbaka till skrivandet. En text, varje dag, i ett helt år. Jag klarade det. Någon tillbakablick och summering har jag inte gjort, men kan konstatera att jag lyckats skriva första utkastet till en längre saga, ett 20-tal kortare barnböcker, en stor mängd dikter, journaler, bloggposter och essäliknande påhitt. Det fantastiska är inte mängden som har producerats, utan vad övningarna har gjort med mig. Skrivandet har gett en mersmak, och en utvecklad förmåga.
Den enda regeln som gällt under året har varit: en text om dagen, och en text som jag är nöjd med. Inga krav på antal tecken eller liknande har förekommit.
Jag har varit en passionerad skribent sedan barndomen, men någonstans i 20-årsåldern blev det ett uppehåll (då jag i och för sig jobbade som journalist). Nu känner jag mig närmare författarskap än någonsin. Det finns planer på att ge ut några av barnböckerna, som e-böcker eller möjligen i annan form. Här har jag funderat på att teama upp med en bra illustratör, eller åtminstone föra samtal med illustratörer för att se om de gillar idéerna. Utöver barnböcker har jag även ett intresse av självhjälpsböcker.
Så, nu har jag klarat övningen? Livet går vidare? Övningen fortsätter. Just nu tänker jag att så här måste det fortsätta livet ut.